Visa rutor

Irene bytte bana och siktade mot en tryggare anställning

Byta bana

Efter två uppsägningar kände Irene Arnerlind att det var dags att våga satsa på att höja sin kompetens och byta bana. Hon tog kontakt med en studie- och yrkesvägledare som hjälpte henne att identifiera vilken väg hon kunde gå för att nå sina nya mål. Detta är hennes historia.

Irene Arnerlind
Irene Arnerlind utanför sin nya arbetsplats

I över två decennier ägnade Irene sitt yrkesliv åt träningsbranschen, inom olika roller och ansvarsområden. I många år arbetade hon på en stor nationell träningskedja med produkt- och verksamhetsutveckling, samt som chef med personalansvar. Trots att hon älskade branschen och delade passionen med sina kollegor, kände Irene ibland en oro över en viss bristande professionalism. Samtidigt var just denna brist en anledning till att intresset för arbetsmiljö och arbetsrätt växte.

– Under pandemin blev jag uppsagd på grund av arbetsbrist. Kort därefter fick jag en ny tjänst inom branschen hos en annan arbetsgivare. Då kom kriget i Ukraina och branschen utsattes på nytt för ekonomiska prövningar och jag blev återigen uppsagd på grund av arbetsbrist. I stället för att se det som något negativt tänkte jag att nu är det nog meningen att jag ska byta bana.

Men det var såklart inget lättvindigt beslut att ställa om. Irene kände en viss rädsla för att sätta sig i skolbänken igen efter så många år, nyss fyllda fyrtio, funderade hon över om det skulle vara svårt att lära sig som ”äldre” och hur hon skulle få ihop vardagen.
Och en av de största frågorna var så klart; Var och vad skulle hon läsa för att öka sin anställningsbarhet.

Kontakt med en studie- och yrkesvägledare

I grunden hade Irene högskoleexamen i både Företagsekonomi/Ledarskap samt Folkhälsovetenskap. Hennes valbara kurser hade handlat om människor och organisationer i utveckling. Den fysiska hälsan hade alltid stått i fokus men allt eftersom livserfarenheterna vuxit med åren, började Irene också intressera sig för människors psykiska välmående på jobbet.

-Mitt intresse för grupputveckling och ledarskap och inte minst arbetsmiljö och arbetsrätt har blivit större med åren. Så jag visste att jag ville arbeta med dessa frågor, men jag ville inte vara beroende av bara en bransch. Så jag tog kontakt med en studie- och yrkesvägledare på mitt gamla universitet som tipsade mig om att HR skulle kunna vara en bred väg för mig att gå. Hon hjälpte mig hitta en kurs via Lunds universitet i arbetsrätt, och en annan kurs; HR-arbete i Teori och praktik via Umeå universitet. Båda helt på distans. När jag hade påbörjat dessa heltidsstudier kände jag att jag ville få ut så mycket som möjligt av studietiden och hoppade därför även på en yrkesutbildning som HR-koordinator, också på distans.

Vardagsekonomi

För att klara sig ekonomiskt under studietiden tog Irene lån via CSN och det tilläggslån man kan få när man har barn samt bidrag. Hon använde också en del sparade pengar och genomförde noga planering för sina utgifter. Hon lärde sig att särskilja mellan behov och önskemål, hitta begagnade alternativ och hade dessutom ett extrajobb som gruppträningsinstruktör. Genom att vara medveten om sina ekonomiska prioriteringar och göra kloka köpbeslut gick det att få ihop livet med man, hus, barn och studier

-Jag tror vi småbarnsmammor är väldigt effektiva av oss! Jag har också ett stort driv och är väldigt målinriktad. Därför upplevde jag inte att det var några problem att få ihop vare sig tid eller ekonomi. Jag såg fram mot att bidra till något ”större” och jag önskade också ökad anställningstrygghet, varför jag siktade mot offentlig verksamhet. Det skulle ju betala sig i långa loppet.

Vardagspussel och distanskurser

Att lämna och hämta barn på förskola och skola, laga mat, närvara på föräldramöten, diska, tvätta och skjutsa till olika aktiviteter är en daglig verklighet som många föräldrar kan relatera till. Så att studierna var helt distansbaserade utan några fysiska träffar, visade sig vara en central pusselbit för att få livet att gå ihop.

-För mig var det helt avgörande! Jag hade inte haft möjligen att åka fram och tillbaka till Lund. Det hade inte heller gått att kombinera med andra studier eller mitt extrajobb, och med hämtningar och lämningar. Jag får också tacka min sambo för han skötte det mesta hemma.

Lättare att studera när man redan varit yrkesverksam

-Jag upplevde det som lyxigt med en paus i arbetslivet, mer kunskap i ryggsäcken är ju bara positivt. Kände dessutom att det gick lättare att studera nu, än direkt efter gymnasiet. Dels för att jag troligtvis var med motiverad nu och visste vad jag skulle ha studierna till, dels för att jag kunde applicera teorier, olika cases, lagar med mera i tidigare upplevda arbetslivserfarenheter. Jag gjorde klart mina studier, sadlade om och fick ett jobb som systemsamordnare inom HR på Region Halland.
Man måste ju våga satsa för att komma vidare.


Visst du att:

Den allmänna studievägledningen på Lunds universitet är öppen även för dig som är alumn.
Välkommen att läsa mer eller boka ett möte med dem. De tar emot både fysiskt på plats i Lund och via digitala möten.
Läs mer om Lunds universitets studievägledning här (lu.se)

Missa inte

Under mars månad har Alumnnätverket flera webbinarier på temat Livslångt lärande och karriär:

Webbinarium: Byta bana – vågar jag?
5 mars 2024 16:00 till 17:30 

Webinar with inspiring alumnae around the globe
8 mars 2024 14:45

Webbinarium: Så fungerar omställningsstudiestödet
11 mars 2024 16:00 till 17:30

Webbinarium: Framtidens kompetens
14 mars 2024 16:00 till 17:30

mars 4, 2024

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Karriärchoachen: Frågorna du bör ställa till dig själv om din karriär

Pernilla Thellmark har lång erfarenhet av karriär- och ledarutveckling. Hon arbetar som karriärcoach på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet och driver även konsultfirman Nilla Karriär & Kommunikation.

Pernilla Thellmark

1. Vad har jag för mål med mitt nästa karriärsteg?

Om du inte kan formulera ett mål med ditt nästa steg kan jobbsökandet kännas luddigt och svårt att greppa och risken är att du inte kommer igång. Försök att ringa in något som känns viktigt för dig så underlättar det ditt jobbsökande. Kanske vill du ta mer ansvar eller fördjupa dina kunskaper med kompetensutveckling inom ett visst område? Kanske vill du prova något helt nytt? 

2. Vet jag vilka jobb som finns?

Att utforska verksamheter och jobbtitlar är ett bra sätt att få energi i sitt arbetssökande. Kanske upptäcker du intressanta arbetsgivare som du inte känt till eller får du upp ögonen för jobbpositioner som kan passa dig. Använd din nyfikenhet för att utforska arbetsmarknaden.

Du kan t ex fundera på vilka företag som finns bakom alla de produkter och tjänster du kommer i kontakt med under en dag. Läs jobbannonser och hemsidor, fråga människor om deras jobb, prova olika sökord för att bredda dina alternativ.

3. Vet jag vad jag kan och hur jag ska presentera mig för en arbetsgivare?

Vilka är mina styrkor och hur är jag som kollega? Vad motiverar mig och hur kan jag bidra med min kompetens och erfarenhet? Att söka jobb handlar till stor del om att marknadsföra sig själv. Det kräver först och främst tid för reflektion och en möjlighet att lära känna sig själv bättre.

Vad vill du att en potentiell arbetsgivare ska veta om dig? Fundera över konkreta exempel från tidigare arbeten eller studiesituationer som beskriver hur du har hanterat olika uppgifter och bidragit med din kompetens och dina styrkor. Ett bra sätt att förbereda sig och stärka sig själv är att be andra om feedback. Fråga vänner och kollegor om vilka styrkor de uppskattar hos dig. Tänk på att det viktigaste är att du visar en positiv attityd och kan motivera varför du vill vara en del av verksamheten.

4. Hur ser mitt nätverk ut?

Jag träffar ofta personer som upplever att de inte har ett relevant nätverk. Vad är relevant, brukar jag då fråga. – Personer som jobbar i den branschen jag vill jobba, blir ofta svaret. Tänk på att du aldrig vet vem som kan hjälpa dig vidare.

Att bygga nätverk handlar helt enkelt om att lära känna människor. Ofta har vi ett större nätverk än vi tror; kollegor, klasskamrater, vänner, grannar och många fler. När du känner dig redo för ett nytt steg i karriären så var inte rädd för att be om hjälp. Fråga människor i ditt nätverk om tips och råd och berätta vad du vill. De flesta vill hjälpa till! Använd Linkedin för att ha koll på vad som sker på arbetsmarknaden och för att utöka och fördjupa ditt nätverk. Var aktiv genom att dela, gilla, följa och skriva inlägg. Glöm dock inte att det personliga mötet är det som påverkar oss starkast.

5. Vad får mig att må bra?

Vi spenderar många timmar av vårt liv på vår arbetsplats så att trivas är A och O. Fundera på vad du behöver för att må bra på en arbetsplats. Vill du jobba enskilt eller vara del av ett team? Vilken sorts ledarskap behöver du? Hur vill du att balansen mellan arbete och privatliv ska ut?

 Trivs vi så presterar vi bättre.

Lycka till!


Missa inte

Under mars månad har Alumnnätverket flera webbinarier på temat Livslångt lärande och karriär:

Webbinarium: Byta bana – vågar jag?
5 mars 2024 16:00 till 17:30 

Webinar with inspiring alumnae around the globe
8 mars 2024 14:45

Webbinarium: Så fungerar omställningsstudiestödet
11 mars 2024 16:00 till 17:30

Webbinarium: Framtidens kompetens
14 mars 2024 16:00 till 17:30

mars 4, 2024

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Fortsatte att lära så länge ögonen förmådde

Få alumner från Lunds universitet torde ha blivit nyhetsstoff på Hawaii. Men undantag finns. Den 27 november 1933 fick läsarna av Honolulu Star Bulletin sig till livs en notis om ett fenomen i det avlägsna Sverige. Fredrik Tersmeden, fil dr h c, och arkivarie vid Universitetsarkivet, berättar om Kalmars första studentska, Dagmar Karlberg – matematikern som sadlade om till översättare och aldrig tröttnade på att lära sig nya saker.


Dagmar Karlberg fotograferad 1941. Foto: Carl Larssons fotografiska ateljé AB. Bildkälla: Länsmuseet Gävleborg (CC-BY).

Få alumner från Lunds universitet torde ha blivit nyhetsstoff på Hawaii. Men undantag finns. Den 27 november 1933 fick läsarna av Honolulu Star Bulletin sig till livs en notis om ett fenomen i det avlägsna Sverige: ”Miss Dagmar Karlberg, 65 years old, living at Garvie, Sweden, claims to have taught herself Bulgarian, Rumanian, Chinese, Serbian and Turkish in just over two years”.

Det var heller inte bara var på Hawaii man kunde läsa om detta. Notisen kom nämligen från den stora nyhetsbyrån Associated Press (AP) och vandrade hösten 1933 genom amerikanska tidningar från Brooklyn till Las Vegas. Texten var identisk så när som på namnet på Miss Karlbergs hemort, där de lokala sättarna tycks ha kämpat med det exotiska namnet. Det som i Honolulu blivit ”Garvie” blev i Gettysburg till exempel ”Bavie”. I de flesta fall stod det dock något mer korrekt ”Gavle” – alltså Gävle, ty där bodde fröken Karlberg vid tiden.

Smyglärde på broderns lektioner

Att Dagmar Karlberg på sin ålders höst skulle nå världsrykte som språksnille var dock ingalunda självklart när hon föddes – nej, inte ens att hon skulle få leva till hög ålder. Visserligen var hennes far Kalmar stads lasarettsläkare, men inte ens detta var vid tiden en garanti för att ens närmaste skulle få ett långt liv. Året före Dagmars födelse hade båda hennes äldre systrar, fem och två år gamla, ryckts bort inom loppet av några veckor. Gissningsvis var en ny dotters ankomst året därpå, den 26 september 1866, desto mer efterlängtad, och att hon blev en ”ersättning” för sina avlidna syskon speglas i att hennes tre förnamn – Eva Dagmar Elisabeth – alla tidigare hade burits av dessa.

Utöver föräldrarna, Dagmar och de tidigt bortgångna systrarna bestod familjen även av två söner: storebror Ivan (född 1865) och lillebror Gustaf (född 1869). När Ivan blivit fem började han få undervisning i hemmet; något hans lillasyster tydligen var mycket nyfiken på. Egentligen ansågs hon för liten för att deltaga i lektionerna, men mot löfte att hålla sig alldeles tyst fick hon ändå sitta med. Det hela beskrevs senare i en tidningsartikel baserad på Dagmars egen redogörelse:

Hon satt på en liten pall i en vrå med en docka i knäet. Hon blandade sig inte i vad som sades, men ingen kunde hindra henne från att lyssna intensivt. På så sätt lärde hon sig allt vad som var möjligt att lära med hjälp av öronen. När lektionen var slut smög hon sig varje gång fram och tittade i boken som användes, för att hon även skulle kunna inhämta vad som skulle läsas med hjälp av ögonen. På så sätt gick det till att när brodern kunde läsa kunde även hon.

På denna tid var det verkligen långt ifrån självklart att ge unga kvinnor någon formell utbildning över folkskolenivå, och det statliga högre skolväsendet var exklusivt inriktat på gossar. Men Dagmar Karlberg hade dubbel tur. Dels hade hon uppenbarligen en familj som bejakade hennes ”vetandebegär”, dels var Kalmar vid tiden en stad där det fanns ett antal privata flickskolor. Mest ambitiös och långlivad av dessa var den Nisbethska skolan, ledd av den driftiga fröken Georgina Nisbeth. Till hennes uttalade målsättning hörde ”att säkerställa en utbildning för de unga flickorna, i största mån likvärdig med den, som stod gossarna till buds vid de allmänna läroverken”. Av detta skäl rekryterade fröken Nisbeth åtskilliga av lärarna från stadens gossläroverk att timundervisa i de högre årskurserna även vid hennes skola. Och i denna sattes alltså Dagmar Karlberg. Hon har senare själv skrivit att ”inga upplevelser så etsat sig in i mitt medvetande som de sju är (1877–1884), vilka jag tillbragte i den Nisbethska elementarskolan för flickor”.

Larmtorget i Kalmar på en teckning troligen utförd omkring 1839 av J B Pettersson. I huset längst till höger, det så kallade Jeanssonska huset eller ”Lilla hovet”, hade Nisbethska skolan sina lokaler under Dagmar Karlbergs tid som elev. Infälld till höger: skolans föreståndare Georgina Nisbeth. Bildkällor: Kalmar museum resp boken Georgina Nisbeth och hennes skola (1926).

Oförskämd nog att ta studenten

Att den vet- och läsgiriga Dagmar trivdes i skolan var dock inte detsamma som att allt var frid och lycka i det kalmaritiska läkarhemmet. Hennes far plågades av en ”af studier och arbete i förtid bruten hälsa”. Efter perioder av tjänstledighet tvangs han 1883, endast 53 år gammal, att ta avsked från lasarettet, vilket förklarar senare uppgifter om att Dagmar Karlberg kom ”från en fattig familj”. Detta blev knappast bättre när fadern två år senare avled i njurinflammation. Storebror Ivan tog konsekvensen genom att emigrera till Australien, kvarlämnande sin mor med de två yngsta, ännu omyndiga, syskonen Dagmar och Gustaf, den senare ännu med två år kvar till studentexamen. Innan han hann avlägga den hade storasyster Dagmar dock, med sin nisbethska skolning och ytterligare några års självstudier i bagaget, redan våren 1887 varit ”oförskämd” nog (ordvalet är hennes eget) att tåga upp till stadens gossläroverk och förklara att hon önskade få avlägga examen som ”privatist”. Något sådant hade aldrig tidigare hänt i Kalmar och försatte skolledningen i bryderi.

Den hederlige rektorn visste inte hur han skulle bära sig åt med mig. Han rev sig i huvudet och så sa’ han:

– Det går inte an att fröken sitter bland de unga männen – de skulle bli för distraherade. Och så placerades jag nere i rektorsexpeditionen, som låstes, och där satt jag i splendid isolation och löste de skriftliga uppgifterna. Nå – så blev det muntlig examen och de lyckliga nybakade skulle som vanligt kasta sig ut på torget i famnen på alla mammorna, papporna, bröderna och flammorna för att bli kringklappade och blomsterhöljda. Men jag – jag fick inte vara med om det. Det var ”opassande”. Och så fick jag smyga ut bakvägen – fast jag hade laudatur [det högsta betyget].

Den diskreta sortin till trots så gick det ingalunda spårlöst förbi att Kalmar hade fått sin första studentska. Kalmar nation i Uppsala uppmärksammade det hela med att bjuda in henne till en studentfest samma sommar; en inbjudan som Karlberg via pressen dock tvingades meddela att hon inte nåtts av i tid för att kunna tacka ja. Någon direkt avfärd till universitet – vare sig i Uppsala eller annorstädes – blev det inte heller för den nybakade studentskan. I stället valde hon att under det följande året läsa in ytterligare ett ämne – latin – för att komplettera sin studentexamen härmed året därpå; detta samtidigt som lillebror Gustaf fick sin vita mössa på huvudet. Och med båda de kvarvarande barnen således behöriga för universitetsstudier tog modern dessa med sig till Lund där de i juli 1888 flyttade in på Hjortgatan 5. I september samma år skrevs båda syskonen in vid universitetet; Gustaf som en av mer än hundra manliga novitier bara denna termin, Dagmar som lärosätets sjuttonde studentska någonsin.

Dagmar Karlbergs och hennes familjs bostäder under studieåren i Lund: Hjortgatan 5 (1888–1892) och Lilla Tomegatan 6 (från hösten 1892).

Studentska med låg profil

Det universitet Dagmar Karlberg kom till var alltså synnerligen kvinnoglest. Just höstterminen 1888 innebar dock en kraftig relativ ökning av andelen studentskor med inte mindre än fem unga damer inskrivna inom loppet av några veckor. Flera av dessa kom att bilda ett socialt nätverk ihop med sina äldre medsystrar, men att döma av minnesbilder från tiden tycks Dagmar Karlberg inte ha varit en av dessa, och man kan fundera på varför. Kanske hade det att göra med att Karlberg kommit till Lund med sin familj och inte på samma sätt som de studentskor som anlänt långväga ifrån till studieorten hade ett behov av att bygga sig ett nytt socialt sammanhang? Men kanske var det också så att familjens knappa ekonomiska ställning innebar att Dagmar vid sidan av studierna var tvungen att lägga mycket tid på att bistå sin mor i hushållet?

För det sistnämnda talar att Karlbergs studier under de första åren gick jämförelsevis långsamt. Medan lillebror Gustaf blev filosofie kandidat redan efter ett och ett halvt år så tog Dagmar hela fyra år på sig. Sedan vände det dock. Visserligen lade Gustaf redan våren 1895 fram en licentiatavhandling men fullföljde sedan inte de tillhörande proven och fick därför inte ut denna examen förrän många år senare (1903). Då hade storasyster Dagmar redan en komplett licentiatexamen sedan hösten 1895.

En annan sak som slår en när man tittar på den dokumentation om syskonen Karlberg som finns i Universitetsarkivet är att denna inte visar några spår av att det var Dagmar som skulle bli känd som ett språksnille. Snarast tvärtom: i Lund var det Gustaf som tillhörde Filosofiska fakultetens humanistiska sektion och vars avhandling utgjordes av en översättning av en fornegyptisk tempelinskription. Dagmar däremot tillhörde den naturvetenskapliga sektionen och skrev sin avhandling i matematik och mekanik om så kallade pinch-punkter! Som nyutexaminerad licentiat annonserade hon också i lokalpressen om att hon gav privatlektioner i matematik.

Inledningen till Dagmar Karlbergs licentiatavhandling. Infällt ett fotografi av Karlberg tagit under eller strax efter hennes studietid och hämtat från ett fotocollage över Lunds första studentskor från c:a 1897 utfört av Lina Jonn. Bildkällor: Lunds universitetsarkiv respektive Lunds universitetsbibliotek

Snart skulle Dagmar Karlberg också bedriva undervisning på ett mer organiserat sätt än privatlektioner: hon blev skollärare. Detta var inget konstigt; bland de tidigaste lundastudentskorna var de absolut vanligaste yrkeskarriärerna antingen som läkare eller som lärare, det senare särskilt i flickskolor. Och det var också tjänster i sådana skolor Karlberg fick: i Norrköping, Halmstad och slutligen Skövde. Alla anställningarna var dock kortvariga, och snart insåg Karlberg att detta inte var vad hon ville ha ut av livet. En anledning var ekonomisk: ”det var dåligt betalt, bara 800–900 kr. om året i lön, och jag hade studieskulder att amortera”. Men till det hela kom också en ny inriktning på hennes personliga intressen. Som kontrast till de naturvetenskaper hon hittills främst studerat och undervisat i slog en kärlek till språk ut ”i full låga”: ”Jag fick en häftig lust att lära mig så många språk som möjligt”, berättade hon senare. Och därav att hon nu genomförde sin första fortbildningsinsats efter universitetet: hon gick sommaren 1898 en kurs vid Karl O Lindbergs handelsinstitut i Göteborg. Detta i kombination med egna språkstudier gjorde henne nu redo för det som skulle bli hennes nya värv: att som ”utländsk korrespondent” handha internationell brevväxling för olika uppdragsgivare.

Översatte ”propagandaskrift”

Sin första anställning inom detta nya fält fick Karlberg ”vid ett större industriföretag” i Göteborg, vilket dock, med hennes egna ord, ”kullbytterade”. Senare skulle hon dock ha bättre tur med motsvarande tjänster vid först Skultuna messingsbruk, senare Husqvarna vapenfabrik och slutligen skeppsredaren Erik Brodins rederi i Gävle. Mellan varven hann hon också med ett par anställningar inom den diplomatiska världen, nämligen vid det amerikanska konsulatet i Bergen och det grekiska konsulatet i Helsingfors. Parallellt annonserade hon också sina tjänster som frilansande översättare.

Till slut beslöt Dagmar Karlberg sig för att bli sin helt egen: från omkring 1917 var hon inte längre anställd av någon utan drev egen översättningsbyrå och gav språklektioner i Gävle. Rimligen var de flesta av de uppdrag hon fick även fortsatt av den mer formella och merkantila natur som hon ägnat sig åt i företag och vid konsulat, och det finns inga tecken på att hon hade ambitioner att ägna sig åt ett mer litterärt översättarskap – med ett framträdande undantag. Våren 1920 utkom på Åhlén & Åkerlunds förlag boken Aftnar vid Genèvesjön i ”bemyndigad översättning av Dagmar Karlberg”. Den var av en polsk filosof och professor, Marian Morawski (1845–1901), och hade i original utkommit i en första utgåva redan 1893. Vi vet inte om översättningen var en beställning från förlaget eller ett initiativ från Karlbergs egen sida. Det förord hon har försett boken med indikerar dock det senare:

Boken hör ej till dem, som läsas en gång och sedan glömmas. Mättad av rika tankar över livets djupaste frågor, griper den mäktigt sin läsare och tager honom fången. [- – -] Gång på gång bläddrar man tillbaka, ständigt tycker man sig finna något nytt, som man förut icke lagt märke till, och när man till sist lägger boken åsido, sker det med känslan att i den ha funnit en verklig vän.

Boken består av ett antal samtal förda inom en krets av internationella gäster vid ett litet hotell i orten Ouchy, bland annat två polacker (varav en, en katolsk pater, utgör bokens berättarjag), en ryss, en sydfransk dramatiker, en schweizisk protestantisk präst, en tysk rättsfilosof och en brittisk författarinna. I en svit av kapitel dryftar dessa olika frågor kring religion, vetenskap, vetande och världsåskådning. Om utfallet av dessa diskussioner får man en mycket tydlig bild om man läser de recensioner boken bestods i flera svenska tidningar. Dessa utmärks, får man konstatera, av en tämligen kritisk ton, ehuru inte mot Karlbergs översättning utan mot bokens budskap. I det då ännu starkt statskyrkligt protestantiska Sverige provocerade boken nämligen genom sin tydliga tes att den verkliga sanningen var att finna inom den katolska läran – ”raka vägen till påfven”, som en recensent uttryckte det, medan andra beskrev boken som en renodlad ”katolsk propagandaskrift” och en tredje menade att författaren serverade sin tes ”å tallrikar, som alldeles uppenbarligen äro tillverkade i Ignatius Loyolas fabriker”. Det senare syftade på grundaren av Jesuitorden, och anklagelsen saknade inte fog för sig: Morawski hade nämligen inte bara varit universitetslärare utan i högsta grad även en aktiv jesuit. 

Omslaget och försättsbladet till Karlbergs översättning av Aftnar vid Genèvesjön. Bildkälla: Kungliga biblioteket.

”Ett språk skall erbjuda nya vyer”

Det framgår inte om Dagmar Karlbergs Morawskiöversättning gjordes direkt från polskan eller via något annat språk. Att hon med tiden skulle komma att behärska ett antal slaviska språk vet vi dock, och rent generellt verkar det ha varit under dessa år som frilansande översättare som hon alltmer började bedriva de självstudier i olika ytterligare språk som med tiden skulle göra henne om inte världsberömd så i vart fall temporärt omtalad ända borta på Hawaii. Riktig fart fick dessa studier dock sedan Karlberg valt att pensionera sig i början av 1930-talet. Sensommaren 1933 kunde flera svenska tidningar meddela att ”en gammal dam” i Gävle under de dryga två åren efter sin 65-årsdag ”bara för nöjes och nyfikenhets skull” lärt sig fem ytterligare språk – bulgariska, rumänska, kinesiska, serbiska och turkiska – utöver dem hon redan tidigare behärskade.

Liknande spridda artiklar om språkfenomenet Karlberg fortsatte att dyka upp under det följande decenniet. Här kunde man läsa att ”ryska, spanska, rumänska och turkiska” var hennes favoritspråk (senare kompletterat med ”den mjuka malajiskan”) medan kinesiska var ”intressant men opraktiskt”. De enda språk hon funnit direkt svåra var dock ”baskiska, arabiska och hebreiska” med baskiskan i särklass ”för det är inte likt något annat språk”. Bulgariska gick henne däremot ”lekande lätt” att lära in på bara tio dagar (!) tack vare tidigare kunskaper i ryska. Studiet av estniskan – hennes 25:e språk – var något hon ”förljuvade […] sin konvalescenstid med” efter ett lårbensbrott som 69-åring.

Karlberg berättade även att hon föredrog att lära sig språk som var så annorlunda som möjligt mot de hon kunde tidigare – och särskilt mot det egna modersmålet: ”ett språk skall erbjuda nya vyer och lära en något om de tänkesätt som äro främmande för en svenska”, förklarade hon.

Hur kompetent var då Dagmar Karlberg i alla dess språk? Vi får här, liksom det mesta vad gäller hennes språkstudier, lita på hennes egen utsago: ”Jag kan naturligtvis inte alla dessa språk i betydelsen behärska dessa, jag behärskar bara mitt modersmål – men jag kan reda mig med dem, tala och skriva dem ganska skapligt.” Att kunna skriva dem var också en nyckel till att Karlbergs metod för att förbättra sina kunskaper i de nya språken. Utöver att införskaffa läroböcker och annan litteratur på och om dem såg hon nämligen till att om möjligt hitta personer hon kunde brevväxla med dem på; det kunde vara ”en spansk präst, en professor i Wien och en holländare” eller rentav ”en tvättäkta turk”.

Det är en fascinerande tanke att det i de mest spridda hörn av världen än i dag kan finnas högar av brev från en äldre lundaalumn i Gävle. Än mer fascinerande – och imponerande – blir dock historien om Karlbergs livslånga studier när man vet att hon ända sedan barndomen plågats synproblem. 1937 berättade hon att hon då hade mist all syn på ena ögat och bara hade ungefär 10 % kvar på det andra, men att hon ”gudskelov” alltjämt kunde läsa ”vid stark belysning” och genom att hålla en svart linjal under raderna. Under dessa omständigheter är det inte svårt att tro Karlberg på hennes ord då hon i en annan intervju yttrade att ”kunskapsbegäret har för mig varit en drivfjäder under hela mitt liv”.

Men vid 73 års ålder var det obönhörligen stopp med studierna. Karlberg hade då nyss lärt sig sitt 28:e språk, finska, när hennes läkare uttryckligen förbjöd henne att läsa mer. Ungerskan, som hon tänkt ta sig an som språk nummer 29, fick förbli outforskad.

I systrars vård

Det fotografi av Dagmar Karlberg på äldre dagar som inleder denna artikel kommer från Gävleborgs länsmuseum. I museets databas kan man läsa att det är taget den 20 oktober 1941 på adress Brynäsgatan 16 i Gävle. Det var en adress som tillhörde Elisabethsystrarna, en katolsk nunneorden, verksam i Gävle sedan 1892 och särskilt inriktad på sjuk- och åldringsvård. Mellan 1933 och 1973 drev den sjukhem på den nämnda adressen och där ”vårdades många gävlebor” av vilka vissa även ”slutade även sina dagar på hemmet”. Av dödboken för Staffans församling i Kalmar framgår att det Dagmar var en av dessa: hon fick sluta sina dagar hos Elisabetsystrarna den 12 juli 1945.

Med tanke på det ringa antalet katoliker i Sverige vid denna var det knappast något krav på att dela systrarnas trosinriktning för att få ta del av deras vård, men just i Karlbergs fall undrar man ändå om inte den entusiastiska översättaren av Aftnar vid Genèvesjön kan ha funnit sig särskilt väl till rätta i en katolsk miljö där mässa firades tre dagar i veckan. Alldeles oavsett detta verkar hon dock generellt ha varit en dam som fann sig till rätta här i livet. Eller som hon sade i en intervju som 70-åring:

Det är så roligt att leva, fastän man blivit gammal […]. Livet har så mycket intressant att bjuda på. Har man intressen och ett gott lynne, är man lycklig.

Fredrik Tersmeden
Fil dr h c, arkivarie vid Universitetsarkivet

februari 26, 2024

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Om du skulle byta bana…

Vi frågade fyra av våra mer välkända alumner – en komiker, en politiker, en läkare/TV-personlighet och en före detta ärkebiskop; Om du plötsligt vaknade en dag och behövde sadla om i karriären, vilken bana skulle du vilja utforska då?

Johan Glans

Johan Glans, älskad komiker:
Att driva en bokhandel är något jag kan fantisera om ibland, särskilt om jag känner mig stressad. Jag tänker att det är en behaglig tillvaro: Ser framför mig hur man småpratar med kunderna och när det är tomt i butiken har man alltid nåt att läsa. Fast förmodligen är jag naiv, verkligheten brukar aldrig vara så enkel…

Annie Lööf

Annie Lööf, före detta toppolitiker:
Haha, det där är ju en så svår fråga eftersom jag är själv mitt upp i det nu! Vad jag skulle göra om jag skulle göra något HELT annat? Astronaut. Jag är så imponerad av både den fysiska och mentala styrkan som nu senast Marcus Wandt besitter. Tänk att få arbeta i framkant av världens forskning och innovation och dessutom samtidigt får testa sina egna gränser. Nu är jag uppe i stjärnorna och önskedrömmar, och ska vara ärlig med att jag trivs väldigt bra med det liv och de jobb jag har just nu.

Henrik Widegren

Henrik Widegren, läkare öron-näsa-halskliniken SUS och Fråga Lund TV-expert:
Då skulle jag vilja bli professor i litteraturvetenskap, samt trädgårdsmästare. På förmiddagarna läsa böcker och undervisa, och på eftermiddagarna gå ut och klippa rosor och odla min trädgård. En perfekt kombination!

KG Hammar

K.G Hammar, före detta ärkebiskop i svenska kyrkan, teolog och forskare
Mitt alternativ under gymnasiet var litteratur och det skulle fortfarande vara en alternativ livsväg, gärna i kombination med filosofi. Så kanske professor inom de ämnena!


Foto:
Johan Glans – Robert Eldrim
Annie Lööf – Gabriel Liljevall
Henrik Widegren – Freddy Billqvist
K.G Hammar – Svenska kyrkan


Missa inte

Under mars månad har Alumnnätverket flera webbinarier på temat Livslångt lärande och karriär:

Webbinarium: Byta bana – vågar jag?
5 mars 2024 16:00 till 17:30 

Webinar with inspiring alumnae around the globe
8 mars 2024 14:45

Webbinarium: Så fungerar omställningsstudiestödet
11 mars 2024 16:00 till 17:30

Webbinarium: Framtidens kompetens
14 mars 2024 16:00 till 17:30

februari 26, 2024

Inlägget postades i

Lundensaren

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Det spökar i prästgården! En Lundaakademisk spökhistoria från 1840-talet

Spökhus

Övernaturliga händelser timar på skånska landsbygden omkring år 1840. Följ med när arkivarien på universitetsarkivet Henrik Ullstad berättar en historia om döda kyrkoherdar, supande komministrar, främmande hästar, mystiska bränder och fönsterluckor som lever sitt eget liv. Tag er i akt i oktobermörkret, för nu spökar det i prästgården!


Inledning

När jag och min arkivariekollega Fredrik Tersmeden fick frågan om att skriva en artikel, gärna med halloweentema, till oktobernumret av Lundensaren tänkte vi först att det skulle vara en smal sak. Säkerligen fanns det gott om spökhistorier från Lunds universitets historia att gräva fram ur arkivets gömmor!

Först gick vi till rektorsförhören. Kanske hade några studenter blivit varnade av rektor vid förra sekelskiftet för att ha klätt ut sig till spöken och skrämt upp stadens invånare? Men med undantag för två studenter som släpats inför rektor emedan de visat sig på gatan iklädda ”korta lakan” (utan uppgift om detta var i syfte att klä ut sig till spöken eller ej) kammade vi noll.

Rättegångsprotokollen från 1600- och 1700-talen, då? Måhända hade någon skällt en borgarhustru för att vara häxa? Vi gick igenom alla rättegångsfall som involverade kvinnor, men de handlade främst om utomäktenskapliga barn, brutna äktenskapslöften och – i ett anmärkningsvärt fall – en student som anklagade en kvinna för förtal då han absolut inte slagit sönder hennes fönsterrutor, tvärtemot vad hon påstått.

Fredrik föreslog då att vi skulle skriva om den påstått hemsökta hissen på Historiska museet. Mot detta invände jag att jag en gång åkt densamma hela vägen uppifrån och ner utan anmärkning.

Historiska museets hiss och Claes Blechert Trozelius
Förkastade artikelämnen: varken Historiska museets hiss eller Claes Blechert Trozelius var skrämmande nog.
Bildkälla för Historiska museets hiss: Författaren.
Bildkälla för Claes Blechert Trozelius: Wikimedia commons. Tavla fotograferad av Fredrik Tersmeden. Licens: CC-BY SA 3.0

Hade massproducenten av avhandlingar och professorn i ekonomi Claes Blechert Trozelius månne skrivit en avhandling om pumpor, undrade jag i ren desperation. Måhända, men vilken av hans många jordbruksrelaterade avhandlingar skulle det vara? Och risken fanns att en sådan artikel ändå inte skulle ha den rätta halloweenklangen.

Det var inte förrän jag slog upp andra bandet av Paul Gabriel Ahnfelts ”Studentminnen”, ett verk som Nordisk familjebok för övrigt karaktäriserar som ”alltför rikt på ostyrkta anekdoter samt förhastade och stötande omdömen om många dels bortgångna, dels då ännu lefvande personer”, och däri fann ett kapitel med ”telluriska” minnen som jag anade det ektoplasmiska ljuset i slutet på tunneln. Vad jag fann däri är i sanning en kuslig historia som här överlämnas till den hugade läsekretsen.

Det spökar i prästgården!

Paul Gabriel Ahnfelt föddes 1803 i Gullarps socken i Skåne, där hans far Jonas Ahnfelt var kyrkoherde. Efter att ha genomgått Katedralskolan i Lund skrevs han redan år 1817 in vid Lunds universitet och promoverades till filosofie magister sex år senare. Ahnfelt var hårt engagerad både i nykterhetsfrågan och i den inomkyrkliga väckelsen; han hörde till det så kallade ”rörelsepartiet” inom Lunds stift som stod för en lågkyrklig, närmast liberal, reformtendens inom Svenska kyrkan. År 1830 kallades han – utan att vara prästvigd! – av friherre Fredrik Trolle till kyrkoherde i Bosarp, en församling till vilken baronen hade patronatsrätt, en utnämning som föranledde Ahnfelt att snarast möjligt avlägga prästexamen.

Vi förlägger således vår scen till Bosarp, en liten by på skånska landsbygden norr om Eslöv. Här bor alltså kyrkoherden Paul Gabriel Ahnfelt, tillsammans med hustrun, grosshandlardottern Hedvig Sofia Ekstrand, och deras tre döttrar. I hushållet bor även allt tjänstefolk som krävs för att driva en prästgård under första halvan av artonhundratalet; här finns drängar, pigor och tjänstepojkar. Under gården lyder ett antal torparfamiljer, och inte långt därifrån bor klockaren Möller, en man som Ahnfelt själv kallade för ”platt oförmögen”, åtminstone när det kom till de delarna av hans tjänst som rörde barnundervisningen. Omkring prästgården ligger Bosarps församling, en bygd med ungefär tusen invånare, som kyrkoherden Ahnfelt – åtminstone enligt egen utsago – välvilligt och paternalistiskt försöker höja i andlig bemärkelse. Särskilt motarbetar den gode kyrkoherden och nykterhetsivraren det myckna brännvinsdrickandet: ”det värsta hindret mot mina försök att förhjelpa folket till en bättre både lekamlig och andelig existens”, som han själv uttrycker det.

Paul Gabriel Ahnfelt
Paul Gabriel Ahnfelt.
Bildkälla: Svenskt Porträttarkiv. Licens: CC BY 4.0.

Plötsligt börjar konstiga saker hända i Bosarps prästgård; prästhustrun Hedvig Sofia tycker sig en dag höra sin make komma hem tillsammans med en besökare och gå in i arbetsrummet, men när hon en stund senare söker sin make däri finner hon rummet tomt och fönsterluckorna tillbommade mitt på ljusan dag. Ahnfelt själv visar sig ha varit upptagen hela dagen med sina konfirmander och har inte varit hemma om. Även vid andra tillfällen visar sig prästgårdens tunga fönsterluckor – som vanligtvis kräver två personers ansträngning för att över huvud taget stängas – vara mystiskt förbommade trots att de inte borde vara det, och en vinterkväll år 1840 dyker två okända hästar mystiskt upp vid vattenhon vid prästgårdens pump, trots att alla grindar är stängda och främmande ök omöjligt skulle kunna ta sig in på gårdsplanen.

Vad berodde dessa till synes övernaturliga händelser på? Ahnfelt, en framåtskridande man, ställer sig i sina memoarer svarslös, men meddelar att hans församlingsbor hade två teorier. Den första, att det var fråga om järtecken som skulle visa på kyrkoherdens nära förestående dödsfall, motsäges av att Ahnfelt avled först år 1863, ett tjugotal år efter sin tid som kyrkoherde i Bosarp. Den andra förklaringen var inte mindre makaber, men kräver dock att vi åter förflyttar oss i tiden, denna gång till ungefär 60 år innan hemsökelserna i Bosarp.

”En salig död af slag”

Den 19 juni 1781 skrevs Sven Julius Sjöholm in vid Lunds universitet och den Skånska nationen. Han var son till en klockare och före detta Lundastudent i Stehag och ämnade, precis som många av sina medstudenter, att bli präst. Enligt de så kallade nationstabellerna – terminsvisa redogörelser över nationsmedlemmarnas sociala situation och studier, som nationerna var tvungna att lämna in till universitetet varje termin – bodde Sjöholm inledningsvis inneboende hos ”Domkyrkobetjänten Holmberg”, och bevistade dels teologiprofessorn Nils Hessléns, dels professorn i vältalighet och poesi Nils Stobæus föreläsningar. Utöver detta tog han även privatlektioner i logik.

Efter vårterminen 1782 försvinner Sven Julius Sjöholm ur nationstabellerna en längre period, för att höstterminen 1785 åter dyka upp däri, då boende hos ”Skoflickaren Berggrens änka”. Antagligen återvände han till universitetet för att fräscha upp sina kunskaper inför prästexamen; förutom att bevista föreläsningar för professorerna i teologi och filosofi tog han även privatlektioner i hebreiska, teologi och latin. Han prästvigdes slutligen den trettonde augusti 1786.

Efter sin prästvigning hamnade Sjöholm som komminister i Bosarp, under dåvarande kyrkoherden Carl Krutzén. Krutzén hade varit student i Lund vid ungefär samma tid som Sjöholms far, men hade till skillnad från denne disputerat (på en avhandling författad av historieprofessorn Sven Lagerbring om ”den romerska bränningen av rävar i förhållande till Domarbokens 15 kapitel”!) och blivit prästvigd. Det var alltså hit som den unge nyexaminerade prästen Sjöholm kom på sin första postering på den prästerliga banan.

Om läsaren trodde att det nu var dags för Sjöholm att visa framfötterna och göra karriär så må vederbörande vara förlåten för detta misstag, men i sin tjänstgöring visade sig den unge prästmannen tvärt om snabbt vara ytterst olämplig som präst.

Enligt vad Ahnfelt berättar började Sjöholm snart umgås med ”ortens lumpnaste pack” och anställa veritabla suporgier i prästgården. Vid något tillfälle ska han, tillsammans med sina dryckesbröder, framåt småtimmarna ha stämt upp en psalm utanför Krutzéns sovrumsfönster, något som föranledde kyrkoherden att utbrista i en så kraftig straffpredikan att en av de församlade direkt greps av ånger ”och från den stunden avskydde både [Sjöholms] och andra ogudaktiga prästers sällskap”. Krutzéns förmaningar berörde dock uppenbarligen inte komministern Sjöholm, som istället flyttade sitt kortspel och drickande till sakristian, där man får anta att han i högre grad var ifred från sin överordnades invändningar.

Bosarps prästgård
Bosarps prästgård, som den tedde sig 1954.
Bildkälla: Regionmuseet Skånes samlingar. Fotograf: Harald Olsson, Lund. Licens: CC BY 4.0.

Hur det nu än var med detta så avled Krutzén den 5 augusti 1794 ”genom en salig död af slag”, som kyrkoboken uttrycker det hela. Huruvida slaganfallet orsakades av hans oregerlige komminister eller inte förtäljer inte historien, men klart var att Sjöholm snabbt manövrerade bakom kulisserna för att utnyttja sin kyrkoherdes frånfälle; kort efter dödsfallet inkom Krutzéns änka med en skrivelse till domkapitlet där hon anhöll om att Sjöholm – av elaka tungor utnämnd till Krutzéns ”medhjälpare i äktenskapet” – skulle förordnas att upprätthålla förvaltningen av församlingen under hennes nådårstid. Uppenbarligen var Sjöholms avsikt att ”konservera” sin företrädares änka och erövra kyrkoherdebefattningen genom att gifta sig med henne. Ansökan beviljades, men kort därefter ångrade änkan sin ansökan i en ny skrift, där hon hänvisade till Sjöholms ”uppförande”. En ny präst skickades således till Bosarp, medan Sjöholm förpassades till en komministertjänst i Kverrestad.

Det mörka moln som sänkt sig över Sjöholm i Bosarp följde med honom till Kverrestad. Den sextonde oktober 1795 brann Kverrestads prästgård ned, och komministern fann sig anklagad för mordbrand. Domstolen kunde inte enas och hänsköt saken ”på framtiden och under Guds dom”, men Sjöholms prästerliga karriär var fullständigt skjuten i sank. När Sjöholm försökte skaffa sig en ny komministertjänst år 1797 fick han istället rådet att ägna sig åt skolundervisning och beordrades att avhålla sig från att vidare utöva prästämbetet, dock utan att formellt avkragas. Enligt Ahnfelt slutade Sjöholm sina dagar som landsflyktig i Danmark där han livnärde sig som skarprättargesäll.

Men, frågar sig den trogne läsaren, vad har detta med spökerierna i Bosarps prästgård att göra? Jo, skandalen kring Sjöholms uppträdanden, manövrerande och förpassande till Kverrestad, tillsammans med branden i Kverrestads prästgård, gjorde att det snart började florera rykten bland Bosarpsborna att kyrkoherden Krutzén inte alls dött ”en salig död af slag”. Enligt dessa rykten, fortfarande levande på Ahnfelts tid över ett halvsekel senare, hade Krutzén snarast dött en våldsam död för sin komministers hand. Det var alltså ingen mindre än den mördade kyrkoherden Krutzén som gick igen i Bosarps prästgård – stängande fönsterluckor, insläppande hästar och imiterande besökare i kyrkoherdens arbetsrum – för att på detta sätt kräva rättvisa bortom graven.

Avslutning

Spökade det verkligen i Bosarps prästgård? Ahnfelt själv tycks, i sina Studentminnen, anta en ambivalent attityd till det hela. Å ena sidan skriver han inte uttryckligen att han tror på spöken, men å andra sidan säger han att han inte kan förklara det inträffade.

Och vad tror jag? Jag måste personligen säga att jag inte tror på spöken, men någonting måste ju ha hänt för att föranleda den annars nyktre och framåtskridande Ahnfelt att skriva ner dessa händelser i sina memoarer. Om jag måste yttra någon form av åsikt rörande det inträffade så väljer jag att ansluta mig till den anonyme utgivaren av studentminnena, som erbjuder en synnerligen prosaisk, men roande, förklaring på desamma. Enligt någon av Ahnfelts efterträdare på kyrkoherdeposten i Bosarp ska ”spökerierna” egentligen ha varit en hämnd från missnöjda församlingsbor, trötta på Ahnfelts uppfostringssträvanden i allmänhet och brännvinsmotstånd i synnerhet. Ett sorts artonhundrafyrtiotalets skånska landsbygds motsvarighet till ”bus eller godis”, med andra ord.

Henrik Ullstad
Arkivarie vid universitetsarkivet

Författaren önskar uttrycka sin tacksamhet till Lukas Sjöström för vänlig hjälp med korrekturläsning.

oktober 25, 2023

Inlägget postades i

Lundensaren

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Scenskräck? Så blir du mindre nervös när du ska framträda inför publik

scenskräck

Tillhör du också gruppen av människor som börjar svettas av bara tanken på att ställa dig upp framför powerpointen på jobbet? Börjar du darra på rösten när du ska tala? Då är du inte ensam. Att tala eller uppträda inför publik är en av de vanligaste rädslorna hos människor – och det är just därför Musikhögskolan tacklar scenskräck hos sina blivande ”performers” genom att sätta kursen ”The Performing Human Being” på schemat.

Grundaren av Performance Centre vid musikhögskolan, Francisca Skoogh

Grundaren av Performance Centre vid musikhögskolan, Francisca Skoogh är inte bara en av Sveriges främsta konsertpianister, hon är också en licensierad psykolog och har använt psykologisk teori, sin kliniska erfarenhet som psykolog och sin erfarenhet som artist när hon skapat kursen ”The Performing Human Being” som ingår i masterprogrammet för musiker. Men egentligen kan teknikerna som hon lär ut, gynna alla som lider av någon form av nervositet eller rädsla och ibland ångest över att stå framför människor och uppträda.

Man måste se sig själv utifrån ett större sammanhang

En viktig del handlar om att inte tackla allt ensam som individ utan att se sig själv utifrån ett livsperspektiv och dela erfarenheter med andra. Men även vilken yrkeskultur man verkar inom, berättar Francisca Skoogh. Klassisk musik har såklart en specifik tradition eller yrkeskultur som man verkar inom. Precis som det troligtvis finns inom friidrott, polisyrket, vårdyrken, juridik, listan kan göras lång. Man måste se sig själv utifrån ett större sammanhang.

Hon poängterar att det är viktigt att hon som professionell musiker med många års erfarenhet delar med sig av hur hon själv haft det till sina studenter, om misslyckanden och hur hon tagit sig igenom svårigheter. Något som det kanske inte vanligtvis finns tid för inom undervisningen.

3 tips mot scenskräck som kan appliceras på alla

Betrakta en händelse du har upplevt tidigare
Titta på en gång du varit med om när du framträtt, talat, föreläst eller vad det nu kan vara, och det kändes bra, eller bara hyfsat bra. Vad var det du gjorde? Var specifik! Vad var det som fungerade? Hur, på vilket sätt? Vad behöver du för att prestera optimalt?

Beskriv en obekväm situation och öva dig
Hur kan du arbeta med en situation som gör dig obekväm, kan du öva dig?
Börja titta på detta i god tid före, inte samma vecka. Se till att använda dig av en god vän, lärare, eller kollega och prova på den personen. Konstruktiv och omtänksam feedback är viktig! Någon du har förtroende för!

Repetera i detalj vad du lyckats med
När det går bra – notera vad det är som gör att det går bra. Vi är snabba att ruinera, fastna i tankar där vi går igenom allt negativt vi varit med om. Ofta på natten, inte sant? Man går igenom allt som gått snett om och om igen. Vi kan alla känna igen det. Försök repetera och i detalj beskriva för dig själv vad som gått bra när något gått bra. Det är en bra övning och vi är ovana att göra så. Använd den informationen om dig själv, den är såklart värdefull!

oktober 23, 2023

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Vi frågar Lund: Vilka fyra saker bör vi vara rädda för när det gäller AI?

Vi frågar Lund AI

I en dystopisk framtid pågår en kamp mellan mänskligheten och en artificiell intelligens vars syfte är att utrota människorna. Låter det bekant? 
Eller, framtidens avancerade biotekniska varelser, som är praktiskt taget omöjliga att skilja från människor, som har sina egna känslor, meningar och mål – ibland skräckinjagande sådana. Otaliga filmer har gjorts om AI genom tiderna – långt innan teknologin fanns på plats. Men är dessa dystopiska Hollywoodfilmer en korrekt framtidsbeskrivning om vi inte aktar oss? Vi frågade Professor i Matematik, Kalle Åström
och medlemmarna i samordningsgruppen för AI Lund.

Om AI själv får ”måla” en dystopisk AI-framtid ser den ut så här. Foto: AI promtad av skribenten.

AI Lund är ett tvärvetenskapligt öppet nätverk för forskning, utbildning och innovation inom området artificiell intelligens, samordnat av Lunds universitet.

När Lundensaren ställde frågan ”Vad bör vi vara rädda för när det gäller AI” hade nätverkets medlemmar delade meningar kring farorna med AI. Flera såg mest fördelar. Förvisso menar gruppens experter att man ska ta vissa risker på allvar, men de dystopiska Hollywoodscenariorna lär dröja.

Här är fyra rädslor kopplade till AI och framtiden enligt AI Lund.

Rädsla för rädsla

Möjligtvis är en av de få farorna med AI just att vi blir för rädda för att använda AI i framtiden och att bra och väl använd AI blir svår att föra fram eftersom rädslor hos allmänheten tar över.

AI-beroende

Det kan finnas en risk för att vi bygger upp samhället så att vi är beroende av AI-lösningar. Vad händer om det plötsligt inte fungerar, om AI lösningarna sätts ur spel? Det är något som makthavare måste ha med sig.

Missbruk av AI

När verktygen blir mer kraftfulla ökar också risken för att verktygen missbrukas, t ex för att sprida desinformation, för övervakning, eller genom autonoma vapen.

Mänsklig alienation

Ökad automatisering och användning av AI kan leda till att människor känner sig alienerade från arbete och samhälle. Kommer vi bara att ha robotläkare i framtiden och därmed tappa det personliga mötet? Kommer forskning och politiska beslut att utföras av AI system med minskad mänsklig förståelse och insyn? 


Läs mer om AI Lund

Forskning inom artificiell intelligens och maskininlärning vid Lunds universitet bedrivs på många avdelningar inom de flesta fakulteter. AI Lund är ett tvärvetenskapligt öppet nätverk för forskning, utbildning, samverkan och innovation inom området artificiell intelligens, samordnat av Lunds universitet.

Besök deras hemsida här

oktober 23, 2023

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Glöm inte dina rabatter i höst!

Hösten är här med massvis av intressanta evenemang för gammal, ung och alla mitt emellan. Glöm inte att du som är medlem i Alumnnätverket får rabatt på biljetter och inträde på flera olika upplevelser och evenemang i höst.

Logga in på din alumnsida för att hitta mer detaljerad information om erbjudanden och rabattkoder.

Logga in på din alumnsida

Vattenhallen Science Center

På Vattenhallen får barn och vuxna prova på olika experiment med fokus på naturvetenskap och teknik. I höst håller Vattenhallen öppet för allmänheten hela höstlovet och jullovet. De erbjuder även fritt inträde till ForskarFredag den 30 september.

Vid uppvisande av ditt medlemskort får du 20 % rabatt på entrébiljetter till Vattenhallen.

Gå till Vattenhallens kalendarium för hösten 2023

Gå till Vattenhallens hemsida

Odeums musikcentrum

Odeum musikcentrum vilar på traditioner från 1745 då Akademiska kapellet grundades och är idag Lunds universitets centrum för studentbaserat musicerande, konserter, föreläsningar och utbildning.

Temat för höstens evenemang är Andlighet. Ett brett tema där Odeum samverkar med Domkyrkan med anledning av dess 900-årsjubileum. Med andlighet som ingång blir det bl a konsert med Akademiska kapellet, universitetets egen symfoniorkester, och Domkyrkans körer. Förutom evenemang som kretsar kring andlighet bjuder Odeum även på storslagen
jubileumskonsert i mitten av november när Lunds akademiska kör firar 75 år som
blandad kör. Hösten avslutas såklart med Odeums traditionella julkonserter med Lunds akademiska kör och Akademiska kapellet för att skapa stämning inför den stundande julhögtiden.

Alumner med medlemskort erbjuds 20 % rabatt på biljettpriset på Odeums evenemang.

Gå till Odeums höstprogram för 2023 (pdf)

Gå till Odeums kalendarium för hösten 2023

Besök Odeums webbplats

Malmö Opera
Malmö Opera är en musikdramatisk verksamhet med ett musik- och operahus i Malmö. Det är ett av Nordens största operahus och presenterar hela utbudet av musikteater med huvudtyngd på opera och musikal.

I höst kan du bl a se musikalen Everybody’s talking about Jamie på Malmö Opera. I musikalen möter du Jamie som drömmer om att bli dragshowartist. En musikal om drömmar och identitet med bl a Oscar Pierrou Lindén och Loa Falkman.

Med Malmö Operas erbjudande för LU-alumner får du rabatt på Everybody’s talking about Jamie och flera andra föreställningar under hösten 2023.

Foto: Christoffer Lomfors (t.v.), Jonas Persson (t.h.)

Gå till Malmö Operas hemsida

Botaniska trädgården
Botaniska trädgården är för många en älskad oas och ett härligt smultronställe i hjärtat av Lund. I över 300 år har forskare och studenter använt sig av trädgården för undervisning och forskning. Som medlem i Alumnnätverket får du 10% rabatt på visningsbiljetter och 10% rabatt i trädgårdsbutiken.

Gå till Botaniska trädgårdens hemsida

Gå till Botaniska trädgårdens kalendarium för hösten 2023

Lundagård – Sveriges äldsta studenttidning
Alumnnätverkets medlemmar kan teckna en prenumeration på Lundagård till studentpris. Logga in på din alumnsida för mer information.

Electrolux online-sortiment
Du som är medlem i Lunds universitets Alumnnätverk har 25% rabatt på Electrolux kompletta online-sortiment. Logga in på din alumnsida för mer information.

GoinGlobal
GoinGlobal är ett karriärverktyg där du lär dig mer om att söka jobb och arbeta i olika länder. GoinGlobal är helt kostnadsfritt för alla medlemmar i Alumnnätverket. Logga in på din alumnsida för mer information.

september 13, 2023

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

I sommar läser Alumnnätverkets bokklubb Patrik Svenssons ”Den lodande människan”

Patrik Svensson bokklubb

Hur lärde sig människan att hitta på havet? Var Magellan verkligen den förste världsomseglaren? Hur bidrog kaskelotvalen till upplysningen? På vilket sätt förändrade den skotske bagaren Robert Dick vår syn på livets historia? Hur vet vi egentligen hur djupt havet är?

Efter debuten med ”Ålevangeliet” har Patrik Svensson skrivit en bok om människorna som utforskat, kartlagt, försökt förstå och lägga havet under sig. ”Den lodande människan” handlar om havets lockelse, om den där uråldriga drivkraften som i alla tider fått människor att söka sig ut på öppet hav. Det är en bok, kort sagt, om nyfikenheten.


Författarsamtal med Patrik Svensson

Foto: Emil Malmborg

Datum: 10 oktober 2023
Tid: 18.30
CEST
Plats: Zoom | Inbjudan och anmälningslänk skickas ut via e-post tre veckor innan samtalet äger rum.

Om Patrik Svensson

Patrik Svensson är född 1972 och bosatt i Malmö. Hans debutbok ”Ålevangeliet” har sålts till över trettio länder och hyllats av såväl svensk som internationell press. 2019 tilldelades den Augustpriset i facklitteratur; i USA har Ålevangeliet blivit utvald av Publishers Weekly till en av 2020 års bästa böcker samt nominerats till Good Reads Choice Awards 2020 och Carnegie Medal of Excellence 2021.

juni 12, 2023

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

I tältet får de svåra frågorna plats

Almedalen 2022

Snart reser LU tältet i Visby för två dagars panelsamtal. Universitetets program under Almedalsveckan lyfter flera av de globala utmaningar vi tampas med – som luftföroreningar och matfattigdom. Men programmet inger också hopp om att hitta lösningar i samverkan mellan akademi och omgivande samhälle.


En av universitetets representanter i Visby är rektor Erik Renström. Han säger:

– De senaste åren har spänningarna mellan och inom stater ökat, och världsekonomin har gått in i ett mer osäkert läge. I det ljuset tillför de samtal vi för med näringsliv, politiker och andra samhällsaktörer ett särskilt värde för att vi ska förstå vår samtid och, förhoppningsvis, förbättra dess tillstånd.

Ett område som det finns ambitioner om att förbättra är luften vi andas. Många människor dör varje år till följd av luftföroreningar. Enligt WHO är det så många som 7 miljoner i ett globalt perspektiv. Nu sänker WHO gränsvärdena för luftföroreningar, och som en följd uppdaterar EU sina direktiv. Men hur ska vi hålla oss under de gränsvärden som kommer? Det är en av frågeställningarna som tas upp i samtalet om hur luften ska bli renare.

Christina Isaxon är aerosolforskare vid LTH och en av dem som medverkar. Hon säger:

– Som forskare är jag intresserad av vad som krävs för att vi ska kunna leva upp till de nya gränsvärdena och hur forskningen kan bidra. Förhoppningsvis hittar vi under paneldiskussionen gemensamma vägar framåt.

Utöver forskare medverkar beslutsfattare, intresseorganisationer och hälsorepresentanter i panelen. För frågan om luft är inte någon enskild aktörs angelägenhet.

– Luften känner inga nationsgränser. Många av de luftföroreningar vi utsätts för i södra Sverige emanerar egentligen från helt andra delar av världen. Luften för dem hit.

Christina Isaxon menar att olika länders skiftande lagstiftning kring föroreningar gör luftfrågan särskilt komplex, och avslutar retoriskt:

– Vem äger egentligen luftfrågan?

De andra ämnena som tas upp i Almedalentältet är också komplexa, som exempelvis matfattigdom.

Anna Angelin är docent vid Socialhögskolan och forskar om social utsatthet och ojämlikhet. Hon säger:

– En snabbt växande trend är de så kallade sociala matbutikerna. I butikerna får de som kan bevisa att de är fattiga lov att handla den mat som annars skulle blivit matsvinn. Men är det egentligen civilsamhället som ska se till att alla har råd att äta?

Anna Angelin hoppas att panelsamtalet ska ge frågan om matfattigdom en plats på diskussionsbordet, och en röst åt dem som tar emot matbistånd.

– De sociala matbutikerna är en expanderande sektor som uppfattas vara klimatmässigt hållbar. Men frågan är om den även är socialt hållbar, och vilken långsiktig välfärdspolitisk inverkan det får ifall fattigdom ska lösas genom gåvor av sådant andra inte vill ha, säger Anna Angelin.

Universitetets kommunikationsdirektör Johanna Sandahl reflekterar över programmet:

– Programmet speglar vilka samtal vi har i samhället idag, som cybersäkerhet, AI, klimatförändringar, hållbarhet, mellanöstern, demokratiutveckling, fattigdom och vård av äldre. Jag hoppas att paneldiskussionerna blir startpunkten för många framtida samarbeten.

Universitetets panelsamtal äger rum den 28 och 29 juni. Programmet finns i Almedalsguiden och i LU:s kalendarium.

juni 12, 2023

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Det första riktiga sommarlovet på väldigt länge!

Annie sommar

Efter 11 år som partiledare för Centerpartiet och 16 år som riksdagsledamot är det äntligen dags för Annie Lööf att ladda batterierna i sommar. Hon är stolt och nöjd med allt hon fått vara med om och allt som hon genomfört. Nu känner hon sig mätt och klar. Hon längtar mest efter att få göra saker tillsammans med sina barn.


Den 2 februari 2023 var Annie Lööfs sista dag på jobbet som partiledare för Centerpartiet, och man undrar ju, vad gjorde hon egentligen den 3 februari?

– Haha, jag arbetade kvar i riksdagen tre veckor till! Jag var på Centerpartiets kommundagar och träffade centerpartister från hela landet och stöttade den nyvalda partiledaren Muharrem Demirok, därefter åkte jag till familjen och var helt ledig den helgen. Vi åt gott, sov mycket och gjorde det barnen ville göra.

Lund, det självklara valet

Annie Lööf kom till Lunds universitet med målet att skaffa sig en juristexamen 2003. Lund var det självklara valet och lagom långt bort och ändå nära till hemstaden Värnamo.  Det blev ”bara” tre år i staden, men tre härliga sådana, innan hon kom in i riksdagen 2006 och fick flytta till Stockholm. Kullerstensgatorna och baguetteluncherna på Widerbergs var saknade, likaså utekvällarna med vänner på nationerna.

–  Jag var medlem i Hallands nation, för de hade ett fotbollslag men jag festade framför allt på Lunds, ÖG:s och Göteborgs nationer. Tyvärr var jag inte aktiv i andra aktiviteter som kårer och spex, jag var vice förbundsordförande för CUF, vårt ungdomsförbund, när jag studerade och ett av åren kandiderade jag till riksdagen (och kom in). Så jag pluggade, festade med kompisarna och utöver det reste jag runt om i landet och var politiskt aktiv.

Annie Lööf utanför Juridicum
När jag varit tillbaka i Lund efter studietiden känns det lite som att komma hem. Det är en härlig atmosfär, finns så många personliga minnen över hela stan som jag minns tillbaka på.”

Mordplanerna var inte ensamt avgörande för mitt beslut att avgå

Den 15 september 2022 meddelade Annie att hon tänkte avgå som partiledare för Centerpartiet.

Hon hade bestämt sig sedan tidigare att detta skulle bli den sista valrörelsen. Hon skulle inte genomföra valet 2026 som partiledare men hade siktet inställt på att få ett bra valresultat och kunna arbeta ett antal år i regering eller som budgetpartner i riksdagen. Men när valresultatet kom visade det sig att det fanns majoritet för SD, M, KD och L att bilda regering och då var tiden inne.

Förutom att vi kom i opposition och att jag suttit väldigt länge så spelade såklart det hat och de hot jag fått genom åren, inte minst det uppdagade i Almedalen, en roll. Det fick bägaren att bli full. Jag var färdig, kände jag. Mordplanerna mot mig i Almedalen var inte det ensamt avgörande för mitt beslut att avgå utan det var en rad olika saker som gjorde att jag kände att det är dags för mig att runda av och göra något annat. Jag var stolt och nöjd med allt jag fått vara med om och ha genomfört, jag var mätt och klar, kände jag. Det var dags för nya krafter att ta vid. Så för mig var detta naturligt och odramatiskt. Det har varit oerhört händelserika år – och roliga.

Ny bok följer med bakom kulisserna

Man skulle kunna tänka sig att man (i alla fall som gemene kvinna och man) därefter skulle vilja ta lite semester, men inte Annie! I stället har hon i samband med att hon nu avrundar sin politiska karriär, under våren skrivit en bok med titeln ”Också Annie”

I den vill hon berätta sin historia och ta med läsaren bakom kulisserna i en tid då både världen, det svenska samhället och hon själv förändrats. 2018 släppte hon boken ”Sanningens Ögonblick” och den var enligt henne själv ett nedtramp ”mitt i steget”. Denna bok, ”Också Annie” är annorlunda och än mer personlig.  Den handlar om hennes knappt 20 år i politiken men även om den privata sidan av hennes liv.

Jag har ju blivit vuxen i offentligheten och min personliga berättelse vill jag förmedla i denna bok. Detta är ingen vanlig politisk självbiografi, som ofta brukar vara ett långt CV och name-dropping av personer man träffat. Min ambition är att man ska komma under ytan, nära och personligt i både de framgångar jag mött och de svårigheter jag gått igenom, både som politiker och person.

Annie har alltid varit mån om att vara sig själv i sin politiska, offentliga roll och påpekar att det är det som bygger förtroende och styrka.

Foto: Gabriel Liljevall

Det finns såklart saker som jag varken erkänner för mig själv eller för andra under tiden man innehar dessa tunga uppdrag och med boktiteln vill jag visa att det jag nu beskriver i boken också är jag – det finns mer av mig, både för mig själv och för andra som jag inte lyft på locket på förrän nu.

Semestern hägrar

Boken kommer ut på Forum förlag i september. Så innan alla releasepartyn och bokmässor drar i gång blir det väl äntligen lite semester?

Ja, vi ska vara i vår stuga hela semestern, och låta dagen bli som den blir. Låta vädret och barnen få styra vad vi ska göra. Jag fick också, i avtackningspresenter, inträdesbiljetter till olika nöjesparker i Sverige för hela familjen så det blir nog en och annan rolig park. Och förmodligen en del styrketräning och löpning också.

På midsommarafton laddar Annie och familjen upp på klassiskt svenskt vis med midsommarstång, sill, nubbe, och midsommarkransar, men med en liten dunjacka eller ett paraply i beredskap.

Men sommaren är kort. Vad ska hon göra sen?

Under våren har jag engagerat mig i ett antal företag som jobbar med grön omställning och även startat ett eget företag. Min tanke är att jag under året som kommer ska bygga vidare på det och föreläsa, vara rådgivare och arbeta i olika styrelser med fokus på social och miljömässig hållbarhet. Men vi får se, jag stänger inga dörrar utan vill fortsätta vara aktiv med att förändra samhället, fast nu från en ny plattform.


Missa inte 6 snabba med Annie exklusivt på Instagram

Vad har Annie Lööf i glaset en varm sommarkväll, vad ska hon läsa i sommar och vad gör hon helst en semesterdag, med mera. Besök @alumni_lunduniversity

Instagram questions Annie Lööf

Missa inte heller ”Sommarpratet”

Annie Lööf är första sommarvärden att ta till mikrofonen i Sveriges Radios ”Sommarprat” den 24 juni.

Sommarvärd Sveriges Radio
Photo: Mattias Ahlm
juni 2, 2023

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Alumnnätverkets bokklubb 2023

Damen läser sommarbok

Sommaren 2023 bjuder vi åter in alla våra alumner att vara med i alumnnätverkets fantastiska bokklubb där bokälskande alumner kan tillbringa sommaren med att läsa tre av våra Augustprisade alumnförfattares böcker.

Min fröken skall vara ett frimärke av Björn Ranelid
Den lodande människan av Patrik Svensson
Ixelles av Johannes Anyuru

Till hösten träffas vi digitalt tillsammans med författaren och du kan ställa dina frågor om boken och författarskapet direkt via chatten.

Inbjudningar och anmälningslänk skickas ut via e-post tre veckor innan samtalet äger rum.

Du behöver inte göra något särskilt för att vara med mer än att läsa böckerna och slå på datorn när det är dags i höst. Vi önskar dig en härlig, läsfylld sommar!

maj 8, 2023

Inlägget postades i

Okategoriserade

Kommentarer

0 Kommentarer Lämna en kommentar

Äldre inlägg