Lundensaren Alumnnätverket Lunds universitet

Citatet ”En gentleman är en person som kan spela dragspel, men väljer att avstå” tillskrivs ofta Sten Broman, men hur säker kan man vara på att det verkligen var han som myntade uttrycket? Fredrik Tersmeden, Fil dr h c och arkivarie vid Universitetet gräver efter svar.

Det finns i våra dagar ett internetbaserat företag vars affärsidé får sägas vara genial om man till priset av minsta möjliga personliga kreativitet vill tjäna en skaplig summa pengar. Dess affärsidé är nämligen att ta kortare, lösryckta citat från olika kända personer, sätta dessa i ett småroligt typsnitt (som man dock torde hitta på ungefär vilken dator som helst) och sedan sälja utskrifter härav i varierande format – från 13 x 18 till 70 x 100 cm – för mellan 119 och 499 kronor stycket (obs: ram ingår ej!). 

Ett av de ”motiv” man därvid kan få att pryda sitt hem med är citatet ”En gentleman är en person som kan spela dragspel, men väljer att avstå”; ett yttrande som därvid tillskrivs en av Lunds universitets mer välbekanta alumner under 1900-talet, kompositören, musikkritikern och medieprofilen Sten Broman.

Eftersom Broman avled 1983 och alltså har varit död i mindre än 70 år kan man fråga sig i vilken utsträckning dennes efterkommande rättighetsinnehavare får royalties på företagets planschförsäljning. Å andra sidan kan man också fråga sig om de alls bör ha detta. Det får nämligen sägas råda åtskilligt tvivel om huruvida det verkligen är Sten Broman som har myntat dessa rader. Detta insåg bland annat en person som undertecknad stundom interagerar med på sociala medier sedan denne upptäckt att den amerikanske musikern Tom Waits påstås ha sagt exakt samma sak (om än på engelska). Och även om det rent kronologiskt hade varit möjligt för såväl Broman att citera Waits som Waits att citera Broman framstod ingetdera alternativet som särskilt troligt. Och var det egentligen ens någon av herrarna som myntat frasen i första hand – eller ens yttrat den? Jag beslöt mig för att försöka gå till botten med saken.

Pinsamma väsljud

Låt mig så här långt kommen fastslå att det inte är Sten Bromans aversion mot dragspel i sig som jag i denna text vill ifrågasätta, ty den är välbelagd, däribland i hans egna memoarer Upplevelser av 1900-talet. Redan på sidan 9 häri berättar Broman om hur han i 12-årsåldern för första och enda gången besökte sin farfar Jöns, en skräddare som tillika kom från en lång linje av spelmän:

Som gammal expert godkände han min kostym och för att pröva om spelmanstraditionerna fanns kvar satte han ett dragspel i händerna på mig. Detta blev en pinsam upplevelse för mig. Dragspelets väsljud gjorde omedelbart ett gräsligt otrevligt intryck på mig och jag har tyvärr aldrig kunnat förlika mig vid det.

Men ansåg Broman därvid per definition att farfadern – och en lång rad av dennes anfäder – inte varit gentlemän? Låt oss gå till källorna!

Lyckligtvis finns här redan en del tidigare forskning att luta sig mot. Närmare bestämt den som har bedrivits i USA en viss Gregory F. Sullivan, tidigare datatekniker vid John Hopkins University, vilken av någon anledning ofta kallar sig Garson O’Toole; detta bland annat där han skriver på sin hemsida Quoteinvestigator.com – ett forum där han söker utreda just den faktiska bakgrunden till de olika ”bevingade ord” och påstådda bonnes mots som flyger runt i vår tillvaro – inte minst sedan den blivit digital. Och vad gäller påståendet att en gentleman är någon som avstår från att traktera ett visst instrument har han kunnat konstatera att det inte bara tillskrivits upphovsmän som Oscar Wilde och Mark Twain utan att det även nyttjats om långt fler instrument än bara dragspelet; däribland ukulele, saxofon, säckpipa och banjo.

I den allra äldsta version Sullivan kunnat spåra upp – i ett nummer av den Kansasbaserade tidningen The Atchison Weekly Globe från januari 1917 – tillskrivs formuleringen dock en lokal lustigkurre vid namn Frank Fiest, vilken skall ha yttrat att ”My idea of a gentleman is he who can play a cornet and won’t”. Frasen var uppenbarligen slagkraftig, ty raskt började andra amerikanska tidningar citera den, ursprungligen med uttryckliga hänvisningar till Frank Fiest, men snart även utan – och med kornetten utbytt mot andra instrument.

Saxofoner, säckpipor och tolvtonsmusik

Hur ser det då ut med yttrandets svenska version? Här har jag bedrivit motsvarande egna efterforskningar i Kungliga bibliotekets databas med digitaliserade svenska dagstidningar. Och med reservation för att påståendet kan formuleras på något olika sätt – som att gentlemannen ”låter bli”, ”avstår” eller ”inte gör det” visavi spelandet – så kommer det äldsta svenska pressbelägget synbarligen från Aftonbladet den 9 juli 1936. Det instrument vars icketrakterande därvid prisas är då saxofonen. Även här i Sverige får frasen strax vingar: bara några få dagar senare finner man den citerad i Falu Länstidning. Likaså varierar även i vårt land de instrument som gentlemannen inte bör ta i sina händer: såväl säckpipa som ett mer konventionellt instrument som pianot förekommer. Det finns också tydliga tidsmässiga trender. I mitten av 1950-talet handlar det exempelvis i flera tidningar om att låta bli att spela luta med tillhörande sång, vilket får en att undra om delar av den svenska presskåren vid tiden utsatts för en överdos av Evert Taube? Under 1960-talets popmusikvåg är det i stället gitarren som får klä skott. Det finns också varianter där frågan lyfts till en mer övergripande musikalisk nivå än enskilda instrument. I mars 1960 fastslår exempelvis Arbetartidningen att ”En gentleman är en tonsättare som kan skriva tolvtonsmusik men inte gör det”.  

Men dragspelet då? Vad jag har kunnat finna dyker detta inte upp i sammanhanget förrän i Dagens Nyheter den 24 september 1997 – det vill säga fjorton år efter Bromans död. Och då tillskrivs citatet jazzmusikern Zoot Sims! Någon sammankoppling av den musikaliska gentlemanmadefinitionen och Sten Broman har jag däremot inte kunnat finna förrän i Skånska Dagbladet för litet drygt elva år sedan: den 27 juni 2014 – en tidpunkt då citerandet av frasen för övrigt generellt börjar explodera i svensk press och nu allt oftare hänförs till just Broman.

Vad hade hänt däremellan? Jo, en viss Robert Gustafsson hade 2009 imiterat Broman i Allsång på Skansen och därvid lagt en försvenskad variant av Frank Fiests gamla yttrande i munnen på sitt då högst avlidna imitationsoffer!

Av allt detta kan följande tre slutsatser dragas:

1. Att Sten Broman högst sannolikt inte har myntat begreppet om vad en gentleman avstår från att spela; i vart fall förutsatt att han inte som 15-åring högst framgångsrikt lyckades leva dubbelliv i Atchison, Kansas, under namnet Frank Fiest.

2. Att det säkerligen är mycket billigare – och troligen även större chans att allt blir korrekt – om man själv skriver ut och ramar in sina Bromancitat än köper dem på nätet.

3. Att om man önskar ha en hel orkester endast bemannad av gentlemän blir instrumenteringen tämligen begränsad.

Fredrik Tersmeden
Fil dr h c, arkivarie vid Universitetet

Akademiska Föreningen lanserar en ny satsning för att engagera alumner, ledd av Lundaprofilen Olof Jarlman. Genom att erbjuda ett bredare utbud av evenemang vill man nå ut till fler som kanske inte tidigare känt till möjligheten att bli särskild medlem.

De flesta i Lund vet nog att stadens DNA till stor del vilar i Akademiska Föreningens unika kultur- och evenemangstraditioner, från spex och karnevaler till sittningar, studentaftnar och akademiska högtider, alltid med bildning, humor och gemenskap i fokus.

Med stöd från stora stiftelser som Crafoord, LMK och Sparbanksstiftelsen Finn kan AF fortsätta vara en central kraft i Lunds akademiska och kulturella liv. Men det finns en grupp till som spelar en viktig roll – AF:s särskilda medlemmar!

Dags att bredda utbudet för särskilda medlemmar

Många känner inte till att Akademiska Föreningen erbjuder ett särskilt medlemskap för de som avslutat sina studier eller på annat sätt står nära universitetet. Medlemskapet kräver inget aktivt engagemang, men ger flera fina förmåner – till en kostnad av 265 kr per år:

Förmåner:

•Rabatt på scenevenemang i AF-borgen och andra sociala akademiska aktiviteter, ofta med möjlighet till förbeställning. Efter en del arrangemang bjuds på ’Eftersits’ (lätt måltid efter en aktivitet) som sker till biljettpris.

•Inbjudan till AF:s traditionella festligheter

•Möjlighet att boka Studentgården i Skanör för fester eller sommarvistelser.

•Möjlighet att engagera sig i AF:s verksamheter.

Roliga hattar och klappstolar

De mest välbesökta evenemangen för särskilda medlemmar har länge varit vårmiddagen och höstminglet inför Siste april och Siste november, ofta med efterföljande Lundaspex. Nu vill Olof Jarlman, som leder satsningen, utöka utbudet och skapa fler attraktiva aktiviteter – och värva nya medlemmar!

– Vi vill erbjuda något för alla, säger Jarlman. I samarbete med AF:s utskott och erkända föreningar arrangeras därför ett brett spektrum av evenemang. Ett exempel från i höstas var den humoristiska Klappstolsvandringen med Uarda-akademien, där deltagarna – utrustade med klappstolar och passande huvudbonader – fick följa med på en guidning bland Lunds monument och minnesmärken. Vandringen bjöd på historier, spexnummer samt allsång och avslutades med lunch på Tegnérs i AF-borgen. En annan aktivitet är föreställningen Master Will – ett lundensiskt spex om kampen mellan komik och drama, med deltagare från Uarda-akademien, Lundaspexarna samt Boelspexarna. Men det kan också handla om årliga konstsalonger tillsammans med Konstutskottet och Pictura, eller Karnevalsminnen med höjdpunkter från 1900-talets karnevaler.

Kvar på höstens agenda

Nästa aktivitet är föredraget den 12 november om Wiwen Nilsson – den lundensiske silversmeden och formgivaren, känd för sin stilrena modernism och nära koppling till stadens akademiska studentliv. (Se detaljer nedan om du vill delta.) Och den 29 november samlas särskilda medlemmar för att fira Siste november, en uppskattad höjdpunkt i Lunds studentliv. Årets firande bjuder gäster till ett festligt mingel som följs av ett klassiskt Lundaspex – en kväll fylld av skratt, kultur och gemenskap.

Nedräkningen till 200-årsjubileet

Om fyra år är det dags för Akademiska Föreningens 200-årsjubileum. Planerna håller fortfarande på att smidas, och inga detaljer är klara, men förväntan är att firandet kommer att bli något alldeles extra och självklart ska alumnerna med.

– Nyfikenhet och engagemang berikar både individen och det akademiska samhället, säger Olof Jarlman. Som särskild medlem får du möjlighet att ta del av detta på ditt sätt – delta i evenemang, upptäcka nya kontaktytor mellan studenter, akademin och företag i Lund, eller bara följa med på aktiviteter som intresserar dig. Allt är frivilligt, men alla möjligheter står öppna.

Jarlman betonar att målet är att skapa en levande gemenskap där alumner kan fortsätta känna sig hemma i Lunds studentliv.

12 november – Wiwen Nilsson och studentvärlden

Föredrag och diskussion med Wiwen-experten Fredrik Zimmerdahl och AF:s tidigare ordförande Olof Jarlman.
Efterföljande måltid: Färsbiff med tillbehör (dryck tillkommer).
Tid: 19.00-21.30, Weibullsalen, AF-borgen
Pris: 195 kr för AF-medlemmar
Anmälan: Senast 1 november till olof@jarlman.se – ange namn, telefon/e-post och antal platser.

29 november – Siste november-firande

Särskilda medlemmar bjuds in till ett festligt mingel följt av ett klassiskt Lundaspex. Inbjudan och anmälningsinformation och kostnad kommer att skickas ut inom kort via e-post till särskilda medlemmar i AF.

Så blir du medlem

Bli särskild medlem

Mer information

För mer information och kontaktvägar, vänligen besök Särskild medlem — AF.

En av dina medlemsförmåner är exklusiva rabatter. Hurra!

Det innebär att du som medlem i Lunds universitets Alumnnätverk får ta del av förmånliga erbjudanden från universitetets egna kulturverksamheter och exklusiva rabatter från våra samarbetspartners.

Tillgängliga rabattkoder finns för:

– Botaniska trädgården i Lund (10% rabatt på visningsbiljetter och i butiken)
– Odeum musikcentrum (20% rabatt på ordinarie biljettpris till de förställningar som kräver inträdesbiljett)
– Vattenhallen Science Center (20 % rabatt på entrébiljetten)
– Lundagård – Sveriges äldsta studenttidning (första året till studentpris – enbart 240 kronor för ett helt år)
– GoinGlobal – internationellt karriärverktyg
– Electrolux och AEG:s online-sortiment (25% rabatt på Electrolux och AEG:s kompletta online-sortiment)

Hur gör jag för att ta del av rabatterna?

1) Logga in på din alumnsida med din e-postadress här. Inget lösenord krävs. Istället skickas ett e-post till dig för verifiering.

2) Verifiera dig via den e-post som skickas till dig.

3) Kontrollera dina uppgifter på din alumnsida och klicka på ”Registrera” längst ned på sidan.

4) Nu får du tillgång till sidan ”läs mer om dina alumnerbjudanden” vilken innehåller dina exklusiva rabattkoder.

5) Ladda ned ditt medlemskort och spara det. Du får även ett bekräftelsemejl som innehåller länken till ditt medlemskort.

Är du inte medlem i nätverket än?

För att få tillgång till erbjudandena, behöver du registrera dig i Alumnnätverket först. Registrera dig här.
Efter registreringen får du tillgång till sidan med rabattkoder.

Hej Ellinor Fast, välkommen till Alumnnätverket. Du är den 50 000:e medlemmen! Hur känns det?

Det känns bra. Det var oväntat att få det uppmärksammat, men det gör det lite mer högtidligt. Det är kul att eventuellt kunna uppmuntra andra till att avsluta sina examen och gå med i alumnnätverket.

Vad studerade du, och vilket år tog du examen?

Jag studerade Industridesign och jag avslutade min examen nu i år 2025. 

Hur gammal är du?

Jag är 29.

Var bor du, i hus eller lägenhet och har du familj eller kanske ett husdjur?

Jag bor i en lägenhet vid Folkets Park i Malmö, med min kille.

Vad arbetar du med idag, och hur hamnade du där?

Idag jobbar jag med förpackningsutveckling på Tetra Pak, ett jobb som jag trivs väldigt bra med. Det har varit en liten resa att komma hit, jag började jobba innan jag avslutade min examen. I fyra år har jag jobbat med olika design och konstruktion-uppdrag som konsult, innan jag fick fast anställning på mitt nuvarande jobb för ett år sedan. Att vara konsult var mycket lärorikt och intressant, men jag är glad att ha hittat ett jobb inom ett område där jag vill stanna och utvecklas.

Hur har din utbildning påverkat din karriärväg?

Min utbildning har påverkat min karriärväg positivt, men det har också varit utmanande. Jag har riktat in mig på design inom större industriproduktion, av intresse och av arbetsmarknadsmässiga möjligheter.  Designbakgrunden har ibland varit fördelaktig, då ingenjörstunga branscher kan behöva support inom design och användaranpassning, men den har ibland också varit ofördelaktig, då designkunskaperna kan vara svåranpassade och svårmotiverade i sammanhangen. Jag har gillat utmaningen, det är kul att behöva utvecklas. Jag har alltid ett designbaserat grundtänk, men mina egenskaper får anpassas, breddas och utformas mycket beroende på problemen jag stöter på.

Vad gillar du att göra på fritiden?

Gillar och gillar, för närvarande är en av mina huvudsakliga fritidsaktiviteter att försöka hålla min chiliplanta vid liv, det är förvånansvärt svårt. 

Vad är din favoritplats i Lund?

Jag spenderar faktiskt inte så mycket tid i Lund utöver arbetstid, men jag har en nyfunnen uppskattning för Sankt Larsparken, det har varit fint att promenera där nu på våren. Restaurangen Mui Gong på Kyrkogatan ligger mig också alltid varmt om hjärtat, Fish with Pickled Cabbage och en öl är en perfekt middag att träffa en vän över. 

Vad hoppas du att Alumnnätverket kan ge dig?

Karriärmässig inspiration till saker som inte är direkt kopplade till just mitt jobb, det är så många som kan så mycket olika saker där ute och kanske en nostalgisk påminnelse om studietiden och Lund. 

Vad gör du i sommar?

Jag läser romantisk ”tjejfantasy” på en strand i Italien.

Åh vad härligt det låter!
Vi önskar dig och alla de andra 49 999 alumnerna en riktigt härlig sommar!

Tack 🙂

Vad har en självutnämnd kung av Korsika och en ukrainsk adelsyngling gemensamt? Jo, båda sägs ha varit studenter vid Lunds universitet under en tid då källorna inte är särskilt vattentäta. Mellan 1693 och 1719 saknas nämligen universitetets centrala inskrivningsmatrikel – en historisk lucka som öppnar för både spekulationer och spännande berättelser. Fredrik Tersmeden, hedersdoktor och arkivarie vid Universitetsarkivet, berättar här om hur den ukrainske adelsmannen Georg Orlik – som till skillnad från den mytomspunne Theodor von Neuhoff – faktiskt lämnat spår efter sig i Lund.

En påstådd lundastudent

Vill man hävda att en historisk person har läst vid Lunds universitet utan att uppgiften riktigt går att ifrågasätta bör man välja någon som var verksam under perioden 1693–1719. Universitetets centrala inskrivningsmatrikel för dessa år är nämligen sedan länge förkommen. En påstådd lundastudent under denna period är exempelvis den tyske äventyraren Theodor von Neuhoff (1694–1756); för eftervärlden mest ihågkommen för att han under en kortare period lyckades göra sig till kung av Korsika. Enligt diverse äldre litteratur skall denne Neuhoff, fylld av beundran inför krigarkungen Carl XII, ha uppsökt denne under hans tid i Lund och därvid också passat på att skriva in sig vid universitetet (av någon anledning under namnet Norrman). Modernare forskning har förvisso konstaterat att von Neuhoff under en period faktiskt var i svensk tjänst, men verkar däremot vara ganska överens om att han aldrig rent geografiskt satte sin fot i Sverige och därmed inte heller i Lund.

Men hur är det då med en annan utländsk ung man, även han med koppling till Carl XII, som också sägs ha studerat i Lund under dessa år, nämligen den ukrainske adelsmannen Georg Orlik? Jo, här verkar det i vart fall finnas något mer på fötterna än i fallet Neuhoff. Innan vi går in på källäget i frågan kan dock en allmän orientering om vem denne yngling alls vara på sin plats.

Ukrainas frihetskämpar i svensk exil

Georg Orlik (eller Gregori Orlik eller Grégoire d’Orlik eller Hryhor Orlyk, ty vi talar här om en person som under sitt liv verkade i många länder med olika språk och även skilda alfabeten) var född 1702 i Baturyn i Ukraina; en ort som vid denna tid fungerade som landets huvudstad under kosackledaren Ivan Mazepas försök att – med hjälp av den nämnde Carl XII – frigöra sitt land från Ryssland. Georgs far Filip (eller Philip eller Pylyp) var också en av Mazepas närmaste män, och skulle efter dennes död 1709 överta posten som zaporizjakosackisk hetman (ledare). Detta dock i exil, ty när så skedde hade Mazepas och Carl XII:s förenade trupper redan besegrats vid Poltava, och såväl far som son Orlik gått i landsflykt till Turkiet samman med den svenske kungen. 1715 följde de också denne till Sverige.

Till skillnad från i fallet Neuhoff är familjen Orliks vistelse i Sverige och Skåne som sådan välbelagd av såväl internationella som svenska forskare. Familjen – vilket utöver av pappa Filip och äldste sonen Georg även bestod av mamma Anastasia samt två söner och fyra döttrar (ytterligare en femte dotter föddes under tiden i Sverige) – bodde i Kristianstad fram till 1720. Därefter skulle Filip Orlik fram till sin död 1742 fortsätta att från olika platser i Europa verka för Ukrainas frihet, men som framgår av ett antal brev i det svenska Riksarkivet släppte han aldrig kontakterna med den svenska regeringen och kungahuset. Inte minst äger Riksarkivet dock ett minne av Filip Orlik i form av ett unikt och centralt dokument i den ukrainska historien: en handskriven latinsk version av Ukrainas äldsta författning, utarbetad av Orlik under exiltiden i Bender 1710. Denna för dagens Ukraina symboliskt viktiga urkund har bland annat varit utställd i Kiev i samband med landets 30-årsjubileum som suverän stat 2021.

Frånvarande i matriklarna – men inte i biblioteket?

Så långt Orlik senior och några av de arkivhandlingar han efterlämnat, men hur är det då med dokumentationen av sonen Georg och dennes påstådda lundastudier? Här kan vi till att börja med konstatera att Orlik inte finns upptagen i den tryckta utgåva av Lunds universitets studentmatriklar som den blivande chefen för Universitetsbiblioteket (UB), Per Wilner, lät publicera i omgångar 1926–1932. Och detta kan ju i förstone synas helt naturligt eftersom originalmatrikeln från just Orliks tid, som redan nämnts, är förkommen. Vad Wilner lyckades med var dock att i mycket stor utsträckning rekonstruera denna lucka med hjälp av andra källor i Universitetsarkivet (som då förvarades på UB), främst Filosofiska fakultetens matrikel och nationernas medlemsmatriklar men också enstaka bevarade närvaro- och avgiftslistor. Slutresultatet kan dock inte betraktas som heltäckande, och unge Orlik hade exempelvis, såsom adelsman, vid tiden varit undantagen från kravet att gå med i nation.

Inte heller finns Orlik med i den lista över historiskt kända alumner som Martin Weibull och Elof Tegnér lät ingå i universitetets 200-årsjubileumshistorik 1868, och faktum är att ytterst få om något historiskt översiktsverk över Lunds universitets historia verkar ha noterat det faktum att en utländsk exilstatschefs son sägs ha studerat här. En som i gengäld har gjort detta är dock Carl Grimberg, den kände författaren till Svenska folkets underbara öden. I band 5 av den ursprungliga utgåvan av detta verk (utgivet 1916) nämner han ”kosackhetmanen Filip Orlik och hans son Grigorij, som en tid studerade vid Lunds universitet”; dock endast på detta mycket kortfattade sätt och utan att ange några källor för uppgiften.

13-åring i militärtjänst

Lyckligtvis finns det dock ett verk som bjuder på det senare. Det är en biografi över Orlik junior, författad av den i Frankrike verksamme exilukrainske slavisten och historikern Élie Borschak, vars levnadsteckning över Georg utkom först på ukrainska 1932 och senare på engelska 1956: Hryhor Orlyk – France’s Cossack General. Av den senare framgår att Georg (eller Hryhor som Borschak transkriberar hans namn) redan som 13-åring skall ha gått i militär svensk tjänst och deltagit i strider i Stralsund, men att:

Ett år senare lämnade Hryhor det militära och inskrevs vid universitetet i Lund för att studera metafysik under professor Andrew Regelius. Hryhor hade mycket höga tankar om denne sin lärare, vilken ”fångade studenternas intresse genom sina djupa tankar, sitt uppriktiga hjärta och sin orubbade övertygelse.” [artikelförfattarens översättning från engelskan]

Den sista delen av stycket ovan är som synes ett citat, och det ur ett brev från Georg Orlik själv till fadern Filip 1731. Därmed kunde frågan om Georgs lundastudier till synes anses färdigutredd, men för den strikte källkritikern återstår dessvärre några problem. Ett sådant är att boken inte redovisar i vilket arkiv detta brev finns, vilket gör det svårt att verifiera att citatet är korrekt, men låt oss därvid godtaga Borschaks allmänna renommé som forskare och lita på uppgiften ändå. Ett annat problem är att en partsutsaga från den påstådde studenten själv många år senare inte i sig inte utgör ett objektivt bevis för att uppgifterna är sanna. Här kan man dock invända att det hade varit ganska underligt om Orlik ljugit för sin far om en sak som denne definitivt borde ha haft koll på. Det tredje problemet är däremot till synes knepigare, nämligen det faktum att det vid tiden inte fanns någon professor vid Lunds universitet med namnet Regelius. Dock fanns det en professor Andreas Rydelius som undervisade i just metafysik (i dag skulle vi säga teoretisk filosofi), och utan att vara någon expert på den variant av kyrillisk skrift som ukrainska skrivs med dristar jag mig att misstänka att vi här helt enkelt kan ha att göra med ett transkriberingsfel mellan olika skriftspråk.

Men skulle någon trots allt inte nöja sig med bara Orliks egenhändiga uppgift om sina lundastudier så finns det nu lyckligtvis ytterligare ett odiskutabelt belägg för dessa. Ett litet stycke längre fram redovisar Borschak nämligen att han från Lunds universitetsbibliotek fått belagt att Gregor Orlik vid minst fyra tillfällen mellan november 1717 och maj 1718 egenhändigt har antecknat sina boklån i bibliotekets låneliggare (Borschak anger här tyvärr inte när och från vem vid biblioteket han erhållit denna information, men var det av den ovannämnde Per Wilner var det väl rimligen efter att denne publicerats sina matriklar).

Vad lånade då en 15-årig utländsk filosofistudent under tidigt 1700-tal som ”kurslitteratur”? Jo, bland annat en latinsk grammatik av den belgiske filologen Justus Lippius, den venetianske humanisten Paolo Manuzios kommenterade utgåva av Ciceros tal från 1572 och flera band av den tyske jesuiten Jacobus Pontanus Progymnasmata sive dialogi, en flitigt använd serie latinläroböcker i dialogform. Allt i allt en samling litteratur som speglar tidens klassiska lärdomsideal liksom det då gällande undervisningsspråket: latin. Två av unge Orliks boklån framstår dock som mer personliga än studierelaterade, nämligen två verk på ryska: dels en bönbok, dels vad som bör ha varit en liturgisk handbok. Värt att notera är för övrigt att även om de böcker Orlik lånade var på latin respektive ryska så har han gjort sina lånenoteringar på tyska. Sitt förnamn skrev han dock i regel på latin: Gregorius.

Ett liv i exil – och i Ukrainas tjänst

Enligt noteringarna i låneliggaren så återlämnade Georg Orlik sina sista lån den 31 januari 1719. Året därpå lämnade han och hans familj som nämnts Sverige, och resten av sitt liv skulle Georg ha sin huvudsakliga bas i Frankrike. Där blev han med tiden både diplomat och militär men inte minst involverad i Louis XV:s hemliga underrättelsetjänst, och i alla dessa egenskaper synes han även ha gjort sitt bästa för att fortsatt verka för ett fritt Ukraina. Detta gällde bland annat under de franskledda  fredsförhandlingarna i Belgrad efter 1735–1739 års rysk-turkiska krig, och det är knappast en slump att det just från år 1739 finns ett antal längre brev från Orlik till den svenske kanslipresidenten Carl Gyllenborg. Därmed uppstod indirekt ytterligare en viss lundakoppling, ty utöver sin ställning som kanslipresident (närmast motsvarande dagens statsminister) var Gyllenborg vid tiden även kansler för Lunds universitet. Orliks brev handlade dock mer om utrikes- än om utbildningspolitik.  

Även Orliks militära karriär på kontinenten hade sina svenska om än inte lundensiska kopplingar: det franska regemente vid vilket han 1747 förvärvade en officersfullmakt var nämligen det som gick under namnet Royal Suédois, och där en stor andel av officerarna var svenskar. Med detta förband kämpade Orlik i flera slag under Sjuårskriget, och utmärkte sig tillräckligt för att både befordras till generallöjtnant och upphöjas till greve. Kanske satte han dock än högre värde på att han år 1751 av den nytillträde kung Adolf Fredrik utnämndes till ”Utländsk Commendeur” av den svenska Svärdsorden? En tidstrogen replika av detta ordenstecken tillverkades år 2020 särskilt för den permanenta historiska utställningen på museet i Orliks födelsestad Baturin.

Själv fick Georg Orlik dock inte sluta sitt livs cirkel på motsvarande sätt. Han stupade 1759 i slaget vid Minden nära Rhen, och begravdes på en numera ej närmare känd plats där. Av sina 57 levnadsår hade han då tillbringat 50 i exil varav ett à två som student i Lund – något som vi dock inte hade kunnat veta säkert om det inte varit för att UB så noggrant arkiverat sina gamla låneliggare!

Fredrik Tersmeden
Fil dr h c, arkivarie vid Universitetsarkivet

Med varmt tack till bibliotekarie Per Stobaeus som med kort varsel ordnade fram bilder av Orliks boklånenoteringar i UB:s arkiv.

8 minuter minuters läsning
Fredrik Tersmeden, fil dr h c och arkivarie vid Universitetsarkivet, öppnar dörren till en svunnen tid genom de opublicerade memoarerna efter Bengt J:son Bergqvist (1860–1936). 

Siste april och förste maj är en tid på året då många lundensare i förskingringen återvänder till sin forna universitetsstad. Gamla studentsångare sluter upp vid konserten på universitetshusets trappa, tidigare heltidsfunktionärer inom kår, AF och tidningen Lundagård samlas inom Magnolieorden, och alumner i gemen kommer för att se på spex, lyssna på den nämnda studentsången eller bara rent allmänt njuta vårens ankomst i den stad – för att tala med Strindberg – ”som man tror sig kunna fly, men dit man kommer igen”.

En på sin tid mycket känd lundaalumn som gärna och regelbundet återvände till staden var Bengt J:son Bergqvist (1860–1936). Han var mellan 1918 och 1928 den förste generaldirektören för Skolöverstyrelsen och ingick därtill 1920–1921 i två svenska regeringar som ecklesiastikminister, alltså kyrko- och utbildningsminister. Före denna lysande karriär i huvudstaden hade han dock ett mångårigt förflutet i Lund; här hade han varit såväl elev som senare lärare vid Katedralskolan, här hade han undervisat vid stadens folkskollärarseminarium och här hade han bedrivit universitetsstudier på samtliga nivåer från novitie till disputerad filosofie doktor.

En anledning för Bergqvist att göra regelbundna återbesök i Lund var hans gamla studentklass från Katedralskolan. Troget återsågs de överlevande härur vart femte år. Ännu 1934, när gruppen firade 55-årsminnet av sin studentexamen, återstod 18 av 40 studentkamrater. Vid samma tid arbetade Bergqvist också med att författa sina memoarer. De blev dessvärre aldrig fullbordade eller publicerade, men ett relativt komplett maskinskrivet manuskript för tiden fram till 1904 har lyckligtvis bevarats vid Lunds universitetsbibliotek, och tack vare detta kan vi i denna artikel göra ett återbesök i det akademiska Lund som Bergqvist mindes sig ha mött som nybakad 19-årig student 1879.

Det fanns vid denna tid, konstaterade Bergqvist, fyra dominerande ”yttre centra, kring vilken tidens studentliv koncentrerade sig”. Av dessa var det första ett som ingen nu levande lundaalumn har upplevt, nämligen universitetets dåvarande huvudbyggnad. Bergqvist beskriver den sålunda:

[…] ett gammalt hus i fin och ren renässansstil. Huset var, om man såg det söderifrån, beläget på högra sidan av det gamla forna biskopspalatset på Lundagård [här åsyftas Kungshuset; en gång biskop Peder Winstrups bostad]. En senare tid av banalt och pietetslöst kynne har jämnat det huset med marken, och intet finns numera, som ens vittnar om var det låg. Det kallades gemenligen ”Kuggis”, ett öknamn, som så småningom övergått till att bliva ett smeknamn. Upp till huset ledde en hög och bred stenbelagd trappa, vars nötta trappsteg vitnade om de många fötter, som vandrat den trappan upp och ned. Mången yngling hade med bävande hjärta vandrat trappan upp för att genomgå prov och examina. Mången yngling hade efter beståndna prov med hjärtat fullt av glädje flugit ut ur det huset, ovissa med ljuvligt hägrande öden till mötes; mången yngling åter hade modlös och vemodig med tunga steg lämnat denna byggnad, som för honom blivit ett ”kuggis”.

Bergqvist närmast poetiska beskrivning av ”Kuggis” kan förvåna den som har läst andra skildringar av huset i fråga; det framstår där ofta mer som ett fuskbygge med fukt i grund och murar, dragiga ouppvärmda föreläsningssalar och överfyllda arbetsrum för universitetets ledning och förvaltning där själve rector magnificus fick sitta i ”ett skräpigt arkivrum”. Vid tiden sjöng byggnaden också på sista versen. Sedan två år pågick uppförandet av det nuvarande universitetshuset, vilket skulle invigas 1882. Till detta stora tempelliknande vita nybygge – i dag ett av universitetets populäraste marknadsföringsmotiv – markerar Bergqvist dock en tydlig distans då han talar om dess ”efter den tidens smak ståtliga prakt”.

Tvärsöver detta nybygge återfanns centrum nummer två i 1879 års studentvärld:

[…] Akademiska Föreningens stora byggnad vid Tegnérsplatsens norra sida. Där funnos i nedre botten Atenei tidningsrum, lokaler för sammanträden av olika slag och slutligen en restaurang. En trappa upp var den stora högtidssalen belägen. Den omgavs runt om av en läktare, på vars yttersida svenska stormäns namn fått plats. Denna sal användes till studentkårens möten och till dess stora fester. Den uppläts dessutom till allehanda mer eller mindre främmande syften. Sålunda förhyrdes den av kringresande teatersällskap och var den enda teatersalong, som staden Lund hade att bjuda på.

Bergqvist placering av AF som beläget ”vid Tegnérsplatsens norra sida” kan tyckas märklig i dag då AF:s framsida och huvudentré så tydligt vetter mot Sandgatan. Före 1911 års tillbyggnad existerade dock endast den södra, kvadratiska delen av den nuvarande byggnaden, och denna hade sin entré just mot Tegnérsplatsen. En annan skillnad mot i dag är Bergqvists uppgift om att scenen i AF:s stora sal primärt nyttjades av ”kringresande teatersällskap”. Detta minner om att den lundensiska spextraditionen – där främst studenter själva uppträder på denna scen – på 1870-talet ännu inte hade hunnit blomma ut.

De två återstående centra som Bergqvist skildrar skiljer sig från de föregående genom att ligga utomhus. Även här finns ett av dessa kvar i dag, nämligen ”det gamla härliga Lundagård, under vars väldiga trädkronor studentsången generation efter generation tolkat de känslor, som besjälat den ungdom som njutit sin fostran vid Alma Mater Carolinas huvudsäte”. Det andra har däremot om inte helt försvunnit så i vart fall omgestaltats kraftigt, nämligen den yta vi i dag känner som universitetsplatsen. För Bergqvists generation var detta ännu

[…] den gamla Botaniska Trädgården, belägen mellan ”kuggis” och den byggnad som låg där nu universitetets gymnastik- och sångsalar äro belägna [alltså Palæstra]. Trädgården var mot Sandgatan omgiven av en stark stenmur, en rest av den mur, som en gång inneslutit hela Lundagård. Det fanns där en mängd gamla märkvärdiga exotiska träd och buskar och framför allt inneslöt den en väldig buxbomshäck, i vars skydd de många punschborden hade sin plats och från vilka studentglammet och studentsången steg mot himlen i härliga vår- och sommaraftnar.

Formuleringen om ”de många punschborden” föranleder även Bergqvist att göra en generell utvikning om tidens dryckesvanor i studentvärlden:

På den tiden var den allmänna studentdrycken punsch. Vad våra dagars studenter läska sin tunga med av olika slags drycker var på den tiden i det stora helt okända saker. Men det är hart när otroligt i vilka kvantiteter favoritdrycken punsch vid den tiden förtärdes. Det fanns ju intet statligt spritmonopol, utan det stod envar fritt att handskas med spirituosadryckerna efter behag. Det förekom också här och var i fabriker och i privathus punschfabrikation, vars produkter stodo i högre eller lägre i de unga konsumenternas sak. Även vid studentkårens större fester serverades i regel jämte särskilt tillagade bålar även punsch. Det var dåtidens gyllene dryck.

Så här långt kan Bergqvists skildring ge intrycket av ett studentliv som mest bestod av sång, fest och dryckjom. Memoarförfattaren var dock väl än medveten om att det även fans en mindre glamorös sida av dåtidens liv vid universitetet. Som kommen från ett hem där fadern (trots att han var kyrkoherde) led av finansiella problem kombinerade med en stor barnaskara och där statliga studiemedel ännu låg mer än åtta decennier in i framtiden, var de ekonomiska realiteterna högst kännbara för familjen Bergqvist. Att hålla mer än en son vid universitetet var initialt inte görbart, så Bengts yngre bror – som tagit studenten samtidigt som sin storebror – fick tills vidare flytta hem igen för att agera lärare för sina småsyskon, och hans äldre brors studier blev endast möjliga genom att ”hjälpa skolynglingar med deras läxor och på det sättet förtjäna vad jag behövde till mitt uppehälle”.

Till detta uppehälle hörde förstås bostad, och Bergqvist hyrde ihop med en kamrat ”en liten oansenlig dublett [sic!] belägen över gården i ett hus vid Råbygatan”. Terminshyran var 60 kronor, vilket i dag motsvarar runt 4.400 kr. Därtill erbjöd hyresvärdinnan om morgnarna ”en kopp kaffe med en bulle för 10 öre”. 

Bergqvist lämnar ingen detaljerad skildring av den egna bostaden; väl däremot av hur tidens studentrum generellt kunde te sig:

De flesta av dessa rum motsvarade inte en modern tids hygieniska krav. Tvärtom. Här hade generation efter generation av studenter – starka och svaga – haft sin tillvaro och med renhållningen hade nog ofta varit klent beställt. I regel uthyrdes rummen med möbler, enkla och tarvliga och ofta illa farna. Möblemanget utgjordes vanligen av en träsäng, bord, ett par stolar och möjligtvis en soffa. Mångenstädes vittnade ett eller flera större hål på fönstergardinerna, av allt att döma uppkomna genom antändning, om den eldfara, som hotat rummet. Det är ju också i själva verket mycket märkvärdigt, att i en stad, där alla dessa studentrum funnits på en tid, då man som lyse använde gamla dåliga fotogénlampor [sic!] och då punschen gjorde studentpojkarnas ben och händer osäkra, inte haft att kämpa med flera eldsvådor än som varit fallet.

1870-talets lundastudent må således ofta ha varit fattig och bott påvert; för att travestera ett gammalt talesätt tycks dock pengar till punsch på något märkligt sätt alltid ha legat överst!

Fredrik Tersmeden
Fil dr h c, arkivarie vid Universitetsarkivet

Läsning 2 minuter
Geniet bakom Sveriges mest ikoniska vårsång, ’Vintern rasat’, var en Lunda-alumn vid namn Otto Lindblad.

Han tonsatte sången för manskör, och den sjungs än idag vid vår-frianden i hela Sverige. Otto var också den som satte ordning och stadgar för studentsångarna i Lund. Tillsammans med körledaren och docenten Sven Lovén kan han ses som en av Studentsångarnas grundare. Och visst är det fascinerande att en sång som skapades för nästan 200 år sedan fortfarande får oss att fira in våren med samma glädje?

Kören idag
Idag består kören av 49 aktiva sångare mellan 18 och 54 år, som samlas varje vecka för repetition. Men vid första maj ansluter sig även tidigare medlemmar – och traditionens styrka märks inte minst i att den äldsta deltagaren som var med förra året, då var 96 år gammal!

Håll i hatten – en ny klassiker?
I år bjuds det på en sprillans ny vårsång – framtagen genom en öppen kompositionstävling under vårvintern. Tävlingen, som utlystes via hemsidan och sociala medier, lockade många bidrag. Kören har ännu inte fått noterna, så förväntan är stor. Under ledning av anföraren Christian Schultze, som lett Studentsångarna sedan 2019, väntar ett uruppförande med förhoppning om att en ny vårklassiker är född!
Kompositionstävling: ny vårsång till Lunds Studentsångare — Lunds Studentsångare

Tv och repetition
Så hur mycket repetition krävs innan det är dags för den stora dagen på TV och universitetstrappan? Tja, 1 maj-sångarna förväntas kunna stamrepertoaren utantill, så det blir faktiskt bara ett enda rep för att finslipa detaljerna för just detta framträdande. Studentsångarnas Tv-debut skedde 1974 i ett program som kallades ”I den härliga vårsolens glans” – 2025 heter Tv-programmet rätt och slätt ”Lunds studentsångare. Sjung in våren.”

Så då gör vi det – på med mössan, höj rösten och låt våren sjungas in! 🎶🌿

350-klubben är ett exklusivt nätverk av donatorer som stödjer Lunds Universitets Scholarship Foundation (LUSS), en avgörande satsning som möjliggör stipendier för framstående studenter från länder utanför EU. Genom att finansiera dessa stipendier spelar 350-klubben en central roll i att attrahera ambitiösa internationella studenter till Lunds universitet, främja akademisk excellens och stärka universitetets globala anseende. Medlemskap i klubben ger donatorerna en unik möjlighet att engagera sig i universitetet, knyta kontakter med stipendiater och se  den konkreta effekten av deras bidrag.

Vårsalong:  Konstskatterna i Kungshuset och stipendiatberättelser – 2 april

I år har Development Office glädjen att erbjuda en exklusiv guidad visning av universitetets konstskatter i det nyrenoverade Kungshuset – en efterlängtad möjlighet. Vi kommer även att få lyssna till två av 2023 års stipendiater, som delar med sig av sina erfarenheter av att studera vid Lunds universitet, deras akademiska arbete och tankar om framtiden.

Som donator är detta en unik chans att på nära håll se och höra vilken skillnad ditt bidrag gör. Evenemanget är endast öppet för inbjudna gäster.

Vill du veta mer om 350-klubben och få en formell inbjudan? Vänligen kontakta development_office@rektor.lu.se.