Sommaren 2023 bjuder vi åter in alla våra alumner att vara med i alumnnätverkets fantastiska bokklubb där bokälskande alumner kan tillbringa sommaren med att läsa tre av våra Augustprisade alumnförfattares böcker.
Till hösten träffas vi digitalt tillsammans med författaren och du kan ställa dina frågor om boken och författarskapet direkt via chatten.
Inbjudningar och anmälningslänk skickas ut via e-post tre veckor innan samtalet äger rum.
Du behöver inte göra något särskilt för att vara med mer än att läsa böckerna och slå på datorn när det är dags i höst. Vi önskar dig en härlig, läsfylld sommar!
Sedan Mio dog har Rut ensam uppfostrat den son de fick tillsammans, och skapat ett liv åt dem: hon har ett hus vid havet, en del i rikedomen, och anställning på den gåtfulla ”agenturen”, som med hjälp av fiktiva röster manipulerar offentligheten. Pojken, som nu är tio år, vet ingenting om sin far: inte hur han levde, inte hur han dog. Han är trygg. Räddad.
En dag får Rut höra att det på ett sjukhus ligger en medvetslös pojke som har en inspelning med Mios röst. Hon plockar med darrande händer den ålderdomliga cd-spelaren ur hans ryggsäck. Skivan i den skimrar som guld. Det är Mio som talar på den. Mio som borde vara död. Han säger: ”Det finns tak här där man ser ända ut till havet. Här i biblioteket över ingenting.”
Författarsamtal med Johannes Anyuru
Johannes Anyuru / Foto: Anders Rundberg
Datum: 7 november 2023 Tid: 18.30 CET Plats: Zoom | Inbjudan och anmälningslänk skickas ut via e-post cirka tre veckor innan samtalet.
Om Johannes Anyuru
Johannes Anyuru är född 1979 och uppvuxen i Borås och Växjö. Han debuterade 2003 med den hyllade diktsamlingen ”Det är bara gudarna som är nya”. 2017 belönades hans roman ”De kommer att drunkna i sina mödrars tårar” med Augustpriset för bästa skönlitterära bok och blev en stor kritiker- och försäljningssuccé som översattes till flera språk. Johannes Anyurus nya roman, ”Ixelles” nominerades också till Augustpriset 2022 och är den första romanen sedan augustvinnaren 2017.
Hans diktsamling ”Städerna inuti Hall” nominerades till Augustpriset 2009. Året därpå romandebuterade han med den uppmärksammade ”Skulle jag dö under andra himlar”.
Johannes Anyuru fick sitt internationella genombrott med ”En storm kom från paradiset”, som hittills översatts till franska, tyska, engelska, norska, danska, finska och holländska.
2022 blev Anyuru utsedd till hedersdoktor vid Teologiska fakulteten i Lund och pomoverades den 26 maj 2023, för ”sitt skarpa och lyhörda författarskap som inte väjer för att adressera vår tids brännande etiska och politiska frågor som utanförskap, rasism och religion”
Hur skapar vi ett samhälle som är hållbart för människor, djur och natur? Lunda-alumnen Helena Björn har i nästan hela sitt liv varit engagerad i miljöfrågor. Sedan 16 år tillbaka jobbar hon aktivt som miljöstrateg för Lomma kommun och har aldrig ångrat sitt val av yrke.
Som barn såg Helena Björn på biblioteket en utställning om oljeutsläpp och blev upprörd och tänkte ”hur kan människor göra så” och i den tanken har hon varit fast sen dess. Det starka miljöengagemanget drog henne till fältbiologerna i tonåren, där hon försökte påverka på ett politiskt plan, och när hon var runt 20 började hon studera biologi vid Lunds universitet. Men skulle hon doktorera, som båda hennes föräldrar gjort? När hon sprang på det nya ämnet ekotoxikologi som berör miljögifter i naturen och hur det påverkar våra ekosystem blev valet att forska självklart.
– Det är ett ämne som går på tvären med en lite politisk dimension att vi har störningar från människan som påverkar vår miljö. Det taggade mig, säger Helena Björn som under några år forskade kring hur klorerade fettsyror i miljön kan ligga bakom störningar i fortplantningen hos fiskar och däggdjur.
Med avlagd doktorsexamen fick hon uppdrag av Lomma kommun. Och förutom en avstickare inom musikbranschen där Helena Björn jobbade med statistik och avtalsskrivning för artister, är Lomma den plats hon varit trogen.
– Jag började arbeta med kustvattenplanering, men trodde inte att jag skulle få lov att vara kvar där så länge. Men jag fick erbjudande om att fortsätta och insåg att arbetet innebär en unik chans att få arbeta med hela miljöfrågan i allt från fysisk planering, förvaltning och nyttjande till hur miljö och natur kommuniceras både till politik och medborgare, förklarar hon.
Lomma kommun – en föregångare
Lomma ligger vackert med Öresund som granne och här finns både strandlandskap och jordbruksmark. Men prognoser visar att klimatförändringar kommer drabba Lomma kommun med markant stigande havsvattennivåer. Redan 2007 var kommunen den första i Sverige som tog ett helhetsgrepp kring klimatanpassning och havsplanering. Analyser och strategier om hur orten kan drabbas i framtiden har sedan dess vävts in i översiktsplanen.
Att det överhuvudtaget fanns en miljöstrateg på den tiden var också unikt. Kommunen med 25 000 invånare, har sedan länge haft ett tydligt politiskt engagemang som hängde ihop med omvandlingen av Lomma hamn från ett fabriksområde till en idyllisk småstad. Under mer än ett halvt sekel var Eternitfabriken i Lomma hamn en av ortens största arbetsgivare, men det slutade med en av de största svenska arbetsmiljökatastroferna någonsin. I slutet av 70-talet började fabriksbyggnaderna rivas och asbesten sanerades ut. Idag har en ny stor kustnära stadsdel, Lomma hamn, vuxit fram. I takt har även ett starkt miljöengagemang i kommunen vuxit och idag är de flera miljöstrateger.
Vad händer om en ort inte har utarbetade strategier?
– Idag finns det till exempel en skyddsvall i södra Lomma. Vi ritade redan 2006 in ett markbehov som gjorde att när vi fick en översvämning 2012 snabbare kunde agera och påbörja arbetet med att skydda oss mot översvämningar.
Hellre generalist än specialist
Biologisk mångfald, naturskydd, naturvård till fysisk planering, klimatanpassning eller upphandling av skolmat. Helena Björn uppdrag är många och olika. Hon har alltid värnat generalisten framför specialisten och hon gillar att analysera hur saker och ting fungerar eller inte fungerar och som tjänsteman faktiskt kunna göra något åt det.
– Jag agerar som gränsgångare, expert, katalysator, samordnare och ibland som ”pain in the ass”. Allt detta kräver mycket kunskap, i en fråga som förändras snabbt över tid. Det är många roller och omväxlingen är rolig.
Helena Björn har även fortsatt att medverka i olika forskningsprojekt för Lunds universitet och andra högskolor och menar att vinsterna är många om man lätt kan förflytta sig mellan akademi och samhället.
– Jag har publicerat fler artiklar som tjänsteman än som forskare. Att agera som översättare och gå över gränser är nog det jag gillar mest med mitt jobb eftersom jag märker att arbetet lyfts till en annan nivå.
Möten av största vikt
Dialogen med invånarna i Lomma kommun är intensiv och det är något som Helena Björn uppskattar.
– Klimatanpassning kräver ganska mycket naturvetenskaplig grundkunskap, något som inte är självklart i vårt samhälle idag och jag tycker det hör till något av det roligaste när jag klarar av att göra dessa svåra frågor mer tillgängliga, säger Helena Björn som aktivt är ute och träffar folk.
Det kan vara möten med förskolan kring naturpedagogik, medborgare som vill veta mer om varför man ska ta bort invasiva växtarter eller i de särskilda vattenråd där stora landskapsprojekt genomförs tillsammans med markägare och lantbrukare.
För Helena Björn är det viktigt att möta folks kunskapsnivå, attityd och grad av förståelse med att inte gå in i en naturvetarroll och fokusera på detaljargument utan istället kommunicera natur- och miljöfrågorna som ett kvalitetsarbete. Varför behöver kommunen skyddad natur? Medborgare i kommunen listar detta som ett av de viktigaste skälen till att de valt att flytta dit, att naturen är nära och att man vet att den kommer att finnas kvar.
Fristad för ekosystem behövs
En ny översiktsplan har precis färdigställts och antagits där en stor yta av kommunen undantagits från ny bostadsbebyggelse. Insikten att naturen behöver förflytta upp på land, eftersom de grunda områdena i havet höjs, gör att man även behöver ge utrymme för reträttområden på land. Annars skulle kanske hela kuststräckan på sikt bli en kajkant med två meter djup direkt utanför.
– Jag är rädd att vi glömmer bort det som pågår under ytan. Våra ålgräsängar hör till världens finaste och de är mycket viktiga för resten av havets ekosystem. De är havets barnkammare på många sätt. Lomma kommun har två marina naturreservat för att skydda och bevara den biologiska mångfalden i havet och de fungerar också som en fristad för känsliga arter och ekosystem.
Och sammantaget finns det totalt så många som 13 naturreservat i Lomma kommun. Med ett uppdrag från politiker att dubbla arealen av naturskyddad mark och vatten på 7 år så har man arbetat intensivt med skydd av biologisk mångfald och områden för friluftslivet. Det är fortfarande mycket vi inte vet om vilken roll olika arter spelar i ekosystemen, men att den biologiska mångfalden har stor betydelse för oss människor är något Helena Björn vill att vi alla ska ha kunskap om.
– Jag är orolig för framtiden. En gång i tiden tänkte jag att jag hinner dö innan det blir stora förändringar, men nu inser jag att processerna går mycket fortare än vad jag trodde. Har vi 8 år på oss till ”point of no return”? Jag inser att vi inte kommer att hinna. Frågan är var vi hamnar. Samtidigt är det ju många som arbetar med frågorna och många som vill göra mer, det är hoppfullt!
Helena Björn och hennes man har skaffat sig en frizon i den blekingska skogen där de applicerar sina kunskaper på en mängd biologiska mångfaldsprojekt. En yta där hon säger att hon känner trygghet.
– Vi har en ventil på den här platsen – här är en plätt där jag kan bara vara.
60 miljoner par världen över som vill få barn kan inte på grund av infertilitet. Hälften av gångerna beror det på problem hos mannen. Medicinteknikbolaget Spermosens, med lundaforskaren och alumnen Kushagr Punyani som grundare, kan göra skillnad med diagnosverktyget JUNO-Checked, som bedömer spermiens förmåga att kunna binda till äggcellen för att sedan bli befruktat.
Provrörsbefruktning, även kallad IVF, är en vanlig behandling men tyvärr är prognosen för ett lyckat resultat dålig. Endast en av fem provrörsbefruktningar faller väl ut. Idag finns flera olika typer av diagnostiska verktyg på marknaden som undersöker spermiernas kvaliteter, men det har inte gått att analysera hur spermiens förmåga är att binda till äggcellen och få en lyckad befruktning. Det vill medicinteknikbolaget Spermosens ändra på.
Från Indien till Sverige
Som 23-åring tog Kushagr Punyani et al, grundare av Spermosens, beslutet att flytta från Indien och börja forska vid Lunds universitet och NanoLund. I ett öde men vackert sommartomt Lund kände han först inte av någon kulturchock. Men eftersom tiden gick lärde han sig uppskatta den öppna atmosfären som fanns forskare emellan och att hur engagerad han än var som forskare fanns det även plats för ett privatliv.
–Vi var över 100 forskare på min avdelning på NanoLund och det var fantastiskt miljö som jag inte tidigare hade upplevt. Att ha all denna kunskap samlad och kunna prata öppet och enkelt utan att dölja något var väldigt bra, berättar Kushagr Punyani.
Livet som forskare var en livsstil för Kushagr Punyani, som för så många andra. Tankarna, både på NanoLund och hemma i lägenheten, kretsade alltid kring hans och andras experiment i mikrofluidik och processen att skriva på sin avhandling. Mikrofluidik handlar om hur vätskor, som är fysiskt avgränsade till mikrometerskala beter sig, uppmäts och manipuleras. Detta forskningsfält kan användas för medicinsk diagnostik.
Redan 2011 praktiserade Kushagr Punyani på National Institute of Immunology i New Delhi där man forskade kring vaccin som preventivmedel. Preventivmedelsvacciner använder proteiner som liknar de som är viktiga vid befruktning. Vaccinerna genererar ett immunsvar i organismen som sedan förhindrar befruktning och graviditet.
– Det var under den här tiden jag började fundera på att om dessa proteiner är tillräckligt effektiva för att förhindra graviditet måste de ha en betydelse för att diagnostisera och förutsäga fertilitet.
Han arbetade med denna forskningsidé under sin kandidat- och magisteruppsats i Indien vid professor Sudha Srivastava Jaypees labb vid Institute of Information Technology.
Flera år senare, på NanoLund, började han fundera på vad han skulle göra härnäst.
–Det var under den här perioden som min hjärna började jobba – vad fanns här för möjligheter?
Steget till kommersialisering
En avgörande händelse för Kushagr Punyani et al var ett möte med en entreprenör i Lund 2018. Rådet att inte bara tänka ur en akademisk vinkel utan även vidga synfältet till en industriell påverkan gav honom en skjuts att leta efter ett företag som skulle kunna matcha hans forskning. Efter en timmes möte med lundabaserade företaget xx bestämde man vilken riktning de skulle ta.
Redan 2014 hade forskare i Storbritannien upptäckt JUNO-proteinet i kvinnans äggcell, som spelar en avgörande roll för att spermierna förmåga att binda till äggcellen och sedan bli befruktat. Men de brittiska forskarna förstod inte själva att det kunde ha en diagnostisk användning.
En avgörande händelse för Kushagr Punyani var ett möte med en entreprenör i Lund 2018. Rådet att inte bara tänka ur en akademisk vinkel utan även vidga synfältet till en industriellt nyttogörande gav honom en skjuts att leta efter ett företag som skulle kunna matcha hans forskning. Efter en timmes möte med lundabaserade företaget Ecozyme AB run by Mohamad Takwa, bestämde man vilken riktning de skulle ta.
Spermosens första produkt JUNO-Checked kan undersöka spermiens förmåga att binda till och fertilisera ägget. Produkten består av ett mätinstrument och ett engångschip. Efter att spermierna appliceras på chipet kan man inom 30 minuter se ett resultat. Detta betyder att barnlösa snabbare och mer effektivt kan erbjudas rätt sorts behandling på IVF-kliniker runt om i världen.
–De första kassetterna förbereddes på mitt köksbord i min lägenhet av professor Sudha Srivastava och det var oerhört spännande”, säger Kushagr Punyani.
Efter ett lyckat möte med investerare bildades Medicinteknikbolaget Spermosens 2021 och förändrade Kushagr Punyanis yrkesliv. Idag hittar man honom inte i ett labb utan hans tid går till att leda sitt team, hitta de rätta personerna att samarbeta med och att ha koll på den finansiella utvecklingen.
– Övergången från att vara forskare till projektledare var organisk och jag trivs med det. Jag har den fördelen att jag vet vilka resurser som krävs eftersom jag varit forskare. Min tid på NanoLund med forskning inom mikrofluidik kunde jag inte lärt mig ur en lärobok.
Lansering och genomslag
Spermosens tror på ett stort genomslag på marknaden med en produkt som IVF klinikerna kan köpa in för motsvarande cirka 5 procent av dagens totalkostnad för en behandling i Europa.
Det finns även en genomtänkt tanke bakom att etablera företaget Spermosens i Sverige.
– Det finns flera anledningar till varför Sverige är ett idealiskt land för att arbeta med detta. Det finns en stor öppenhet när det kommer till samarbete, det är lättare att hitta resurser och det finns en generell acceptans för medicinsk teknologi. Dessutom ligger Sverige i framkant när det gäller IVF både när det gäller policy samt i praktiken.
Hur känns det att vara en del av att många människors dröm om att få ett barn kan gå i uppfyllelse?
– Det är min skyldighet att hjälpa till eftersom jag ser ett stort behov utveckling av IVA-behandlingar som ingen annan är på spåren. Jag känner att Spermosens är min baby.
När lärarinnan Anna Jensens långa liv är slut samlas några av hennes elever på kyrkogården. En av dem är Björn Ranelid. Han minns hur hans första skolfröken lärde honom att hålla pennan fint och forma bokstäverna vackert – och hur hon fostrade sina elever med kärlek och tålamod. Hans berättelse blir en skildring av skolan, Malmö och riket Sverige speglad genom Anna Jensen under nästan hundra år.
Författarsamtal med Björn Ranelid
Datum: 19 september 2023 Tid: 18.30 CEST Plats: Zoom | Inbjudan och anmälningslänk skickas ut tre veckor före författarsamtalet.
Om Björn Ranelid
Björn Ranelid är en Lundaalumn. Han föddes 1949 i Malmö men bor numera i Stockholm och på Österlen. Han började sitt yrkesliv som lärare i svenska och filosofi samtidigt som han spelade fotboll i Malmö FF. 1983 debuterade han med romanen Den överlevande trädgårdsmästaren och har sedan dess skrivit mer än trettio böcker vilka tillsammans har sålt i över en miljon exemplar.
Björn Ranelid är en oerhört flitig person, som syns och hörs på många arenor. Utöver sitt författarskap är han en ofta anlitad föredragshållare och krönikör. På senare år har han också ombetts att vara med i ett flertal tv-produktioner, som Stjärnorna på slottet, På spåret, Let’s dance och Melodifestivalen. Dessutom talar han kanske mer än någon annan inför publik. Han har gjort tusentals framträdanden, både inför fullsatta jättearenor och små grupper av skolelever.
Han har fått många litterära priser, bland andra Augustpriset för romanen Synden (1994).
Exklusivt erbjudande till alumner – signerad bok
Björn Ranelid erbjuder Alumnnätverkets medlemmar att få köpa en inbunden och personligt signerad kopia av den Augustprisade boken ”Synden” till det fördelaktiga priset 200kr inkl. porto. Beställ boken direkt från Björn genom att skicka din beställning tillbjorn@ranelid.se Beställningsanmälan är öppen 16 juni 2023 – 21 september 2023 men stängs i förtid om böckerna tar slut. Begränsat antal, först till kvarn. Böckerna skickas ut under hösten direkt från Björn Ranelid.
Nu lanseras nämligen det digitala medlemskortet och exklusiva rabatter för alla Alumnnätverkets medlemmar. Hurra!
Det innebär att du som medlem får ta del av förmånliga erbjudanden från universitetets egna kulturverksamheter och exklusiva rabatter från våra samarbetspartners. Nya samarbeten läggs till kontinuerligt, så besök gärna din alumnsida regelbundet för att se alla erbjudanden och rabatter.
Tillgängliga rabattkoder finns för:
Lund Comedy festival. Biljettrabatt till tre utvalda föreställningar. Biljetter och kod släpps 15 juni 2023. Botaniska trädgården i Lund Odeum musikcentrum Vattenhallen Science Center Lundagård studenttidning Malmö Opera Electrolux
Hur gör jag för att ta del av rabatterna?
1) Logga in på din alumnsida med din e-postadress här. Inget lösenord krävs.
2) Verifiera dina kontaktuppgifter via den e-post som skickas till dig när du loggar in.
3) Nu får du tillgång till sidan ”läs mer om dina alumnerbjudanden” vilken innehåller dina exklusiva rabattkoder.
4) Ladda ned ditt medlemskort och spara det. Du får även ett bekräftelsemejl som innehåller länken till ditt medlemskort.
Är du inte medlem i nätverket än?
För att få tillgång till erbjudandena, behöver du registrera dig i Alumnnätverket först. Registrera dig här. Efter registreringen får du tillgång till sidan med rabattkoder.
Drömmer du om att kompetensutveckla dig själv, kanske byta bana eller få större möjligheter på arbetsmarknaden? Du har väl inte missat att det finns ett nytt studiestöd för vuxna mitt i arbetslivet som ger dig chansen att vidareutveckla dig inom ditt yrkesområde eller helt byta bana i din karriär, samtidigt som du kan få upp till 80% av din lön!?
Från den 1 oktober 2022 tillämpas det så kallade omställningspaketet i Sverige. Omställningspaketet innebär lagändringar i arbetsrätten och att en ny lag om omställningsstudiestöd har införts. Det har även införts en ny lag om omställnings- och kompetensstöd på arbetsmarknaden.
Det nya omställningsstudiestödet är till för de som är mitt i arbetslivet och vill bredda sin kompetens för att bli mer attraktiva på arbetsmarknaden genom att bredda eller fördjupa sina kunskaper. Det gäller även för visstidsanställda och egenföretagare.
Du kan ansöka om omställningsstudiestöd för studier i upp till ett år och få upp till 80 procent av din lön. Man kan välja om man vill studera på heltid eller deltid.
Vem kan få omställningsstudiestöd och vilken utbildning kan jag läsa?
Du kan få omställningsstudiestöd från och med det år du fyller 27 till och med det år du fyller 62 år. Du ska vara etablerad på arbetsmarknaden och ha arbetat minst 8 år under de senaste 14 åren och minst 12 månader av de senaste 24 månaderna. Kriterier för beviljat omställningsstudiestöd hittar du på csn.se
Alla utbildningar i Sverige som ger rätt till studiemedel ger också rätt till omställningsstudiestöd. Det kan till exempel vara utbildningar på universitet, högskola, Komvux, yrkeshögskola och folkhögskola. Det viktiga är att du väljer en utbildning som stärker din ställning på arbetsmarknaden.
Planera din framtida dröm och sätt dina mål
1. Ta reda på vilken omställningsorganisation du tillhör
Kollektivavtalet på din arbetsplats styr vilken omställningsorganisation du ska vända dig till. Om det inte finns kollektivavtal på din arbetsplats kontaktar du Kammarkollegiet.
Du planerar och söker studier via antagning.se. Om du är osäker på vad du ska söka eller vad som passar dig kan du som alumn höra av dig till Lunds universitets studievägledare.
3. Ansök om omställningsstudiestöd och omställningsstudielån
Ansök om omställningsstudiestöd och omställningsstudielån via Mina sidor på csn.se. Observera att du ansöker om det utökade bidraget direkt hos din omställningsorganisation om du arbetar hos en arbetsgivare med kollektivavtal. Tänk på att du ofta kan ha rätt till obetald tjänstledighet från ditt arbete för att studera. Fråga din arbetsgivare eller ditt fackförbund för mer information.
Ansökningsperiod
Ansökningsperioden för kurser som ges höstterminen 2023 startar den 15 mars och stänger den 17 april 2023. Du anmäler dig på antagning.se
Ansökningsperioden för omställningsstudiestöd för studier som börjar 1 juli–31 december 2023, öppnar den 1 april 2023. Läs mer på CSN.
Kanske blir du snart Lundastudent igen? I så fall – välkommen tillbaka!
Vissa kritiker menar att två millenniers tradition om Jesus bygger på en bluff. Lundahistorikern Dick Harrison reder ut vilka historiska sammanhang som ligger till grund för Jesus existens.
Dick Harrisonär professor i historia vid Lunds universitet och har skrivit över hundra böcker om svensk och internationell historia. Han är också krönikör i dagstidningen Svenska Dagbladet och skriver regelbundet i magasinet Populär Historia. För en bredare publik är han också känd som sakkunnig i tv och radio.
Kristendomen är världens största religion och har betytt mer för framväxten och utvecklingen av vår västerländska kultur än någon annan enskild rörelse och något annat tankesystem. Mot denna bakgrund kan det förefalla extremt provokativt att göra gällande att religionsgrundaren inte ens har existerat. För visst är Jesus en historisk person? Inte bygger väl två millenniers tradition på en bluff?
Jesuskritikerna menar att källorna inte kan tas på allvar
Icke desto mindre har röster höjts för att Jesus saknar verklighetsbakgrund. Jesuskritikerna framträder med oregelbundna mellanrum i tidningar och tidskrifter. Argumenten ger sken av att vara källkritiska: källorna om Jesus är så vaga, så motstridiga och så sent tillkomna att de inte kan tas på allvar. Jesus skapades, menar kritikerna, av folk i den första kyrkan, vilka behövde en historisk gestalt att utgå från.
Vilka belägg finns det, om vi vänder oss till källorna, för att Jesus har levt?
Först och främst måste vi slå fast hur gamla de äldsta skrifterna om Jesus är. De tidigaste icke-kristna hänvisningarna till Jesus är skrivna av bland andra historikerna Flavius Josefus, Tacitus och Plinius den yngre och tillhör decennierna kring år 100.
Flavius Josefus anses vara den förste utombibliska författare som nämner Johannes Döparen, Jesus och Jakob, Jesus bror. Bild från Wikimedia Commons, the free media repository
Skeptiker som menar att Jesus är påhittad hävdar att många av dessa texter är resultatet av senare tillägg. Som exempel kan nämnas Tacitus, som i sina historieverk Annalerna noterar att kejsar Nero skyllde Roms stora brand år 64 på de kristna i staden.
Tacitus berättar för läsarna att de kristnas grupp, ”som var avskydd för sina vederstyggligheter”, hade grundats av Kristus. Denne hade avrättats på order av Pontius Pilatus under kejsar Tiberius regeringstid. Men har Tacitus skrivit detta själv, eller har det lagts till i efterhand?
Den tråkiga sanningen är att vi inte vet, och aldrig kommer att få veta, vilka uppgifter som är resultatet av senare bearbetningar. Påståenden om förfalskning och tillägg kräver dock övertygande bevis. Det räcker inte med att utan vidare påstå att något är introducerat i efterhand.
De kristnas egna texter
Vi har också de kristnas egna texter att utgå från. Markus-, Matteus- och Lukasevangelierna skrevs vid okända tidpunkter, uppskattningsvis mellan 30 och 70 år efter Jesu död. Ännu äldre är aposteln Paulus brev, varav några kan dateras till 50-talet, ett tjugotal år efter korsfästelsen.
Om vi förutsätter att Jesus är påhittad måste han ha konstruerats fort och vunnit allmän acceptans inom loppet av en generation. Personer i 50-årsåldern hade egna minnen från Jesu tid, vilket gjorde det svårt att förvränga historien alltför mycket.
Romarbrevets inledning i Codex Alexandrinus. Bild från Wikimedia Commons, the free media repository.
Ingenting i Paulus skrifter ger vid handen att folk tvivlade på Jesu historicitet. När aposteln hänvisar till honom sker det i detaljfrågor, där Jesu auktoritet åberopas. Han refererar således till hur Jesus instiftade nattvarden innan han förråddes och dog. Redan detta är ett starkt argument för att Jesus har existerat.
Ingen hävdade att religionsgrundaren skulle ha varit fiktiv
Det är anmärkningsvärt att romerska författare berättade om de kristna redan i detta tidiga skede. Det tillhörde inte vanligheterna att romerska skribenter redogjorde för religiösa grupper i provinserna, såvida de inte ägnade sig åt uppror och krig, vilket talar för att de kristna redan omkring år 100 hade blivit så många och så synliga att de gjorde sig förtjänta av uppmärksamhet. Trots att de kristna vid denna tid uppfattades som besvärliga av både judar och romare var det ingen som hävdade att deras religionsgrundare skulle ha varit fiktiv.
Den som önskar hävda att Jesus inte har funnits behöver göra många antaganden
Ett annat argument för Jesu existens kan hämtas från den argumentationsprincip som brukar kallas Ockhams rakkniv, efter franciskanen William av Ockham, som utarbetade den på 1300-talet. Principen går ut på att styrkan i en hypotes växer, ju färre antaganden man behöver göra för att driva hypotesen framåt.
Ju mer man måste förklara bort, desto sämre hypotes.
Den som önskar hävda att Jesus inte har funnits behöver göra många antaganden. Framför allt måste vederbörande förutsätta en serie ljusskygga intentioner hos de första kristna. De måste ha önskat osynliggöra den eller de verkliga grundarna av rörelsen, något de gjorde så effektivt att inget källmaterial överlevde. Därefter måste de ha bestämt sig för att istället ljuga ihop en annan förgrundsgestalt.
Alltså: först växte rörelsen fram, sedan valde man bort originalgrundaren eller -grundarna, varefter man fick behov av en fiktiv grundare, hittade på en sådan och kallade honom Jesus. Inte nog med det. Man hittade också på ett helt liv åt Jesus med familj, släkt och vänner. Man lät honom göra resor och hålla tal på namngivna orter, vilka var allmänt kända av personer som levde när texterna formulerades. Och man fick folk att tro på allt. En sådan händelseutveckling kräver så många logiska kullerbyttor att den framstår som osannolik. Spekulationen saknar dessutom stöd i källorna. Den som vill slå ett slag för fejk-Jesus måste hävda att samtliga evangelier och tidigkristna traditioner är lögnaktiga och istället stödja sig på en obevisbar intention och ett obevisbart beslut.
Jesuskritikerna brukar anföra ett så kallat e silentio-argument
Jesuskritikerna brukar också anföra ett så kallat e silentio-argument, det vill säga argument ”ur tystnad”: eftersom författare som var verksamma på Jesu egen tid aldrig nämner honom har han troligen inte funnits.
Men e silentio-argumentationen förbiser hur antikens skriftliga kultur fungerade. Skribenterna var opinionsbildare som bara lyfte fram specifika väsentligheter, sådant som var väsentligt för skriftens syfte. Enligt evangelierna, som gör allt för att framhäva Jesu betydelse, var hans verksamhet huvudsakligen förlagd till delar av den perifera regionen Galileen, bortsett från gripandet och avrättningen i Jerusalem, en historia som utspelade sig inom ramen för ett dygn.
Sista måltiden av Leonardo da Vinci. Bild från Wikimedia Commons, the free media repository
Om inte ens de kristna själva menade att Jesus varit mer prominent än så är det högst osannolikt att romare och judar uppfattade honom som ett större problem på 30-talet. Alltså skrev de inget om honom.
Till detta kommer alla motstridiga och problematiska utsagor i evangelierna. Här är några exempel ur högen:
Tidsangivelsen för Jesu födelse är luddig. Det går inte att hitta en tidpunkt då de namngivna regimerna (kejsare, ståthållare och kung) och deras skattskrivning sammanföll tidsmässigt.
Jesus påstås komma från Nasaret, trots att Messias enligt vissa profetior skulle förknippas med Betlehem, något som har resulterat i en utvikning om Josefs och Marias resa söderut, så att Jesus skulle kunna födas på rätt ställe.
Jesu huvudsakliga verksamhet är förlagd till Galileen, i utkanten av det judiska området, och inte till det centrala Jerusalem.
Jesus lider en skamlig död på korset, tvärt emot det förväntade för en Messiasgestalt.
Förrädaren Judas dör på två olika sätt (hos Matteus och i Apostlagärningarna).
Först ut att vittna om Jesu uppståndelse är kvinnor, till exempel Maria från Magdala, trots att kvinnliga vittnesmål saknade juridiskt värde i dåtidens samhälle.
Om vi förutsätter att de kristna hittade på Jesus och hans verksamhet, varför gjorde de inte ett bättre jobb?
Varför krångla till det med Nasaret, korsfästelse och en förrädisk Judas? Varför låta Maria vittna om uppståndelsen istället för Petrus eller Johannes? Det lättaste sättet att förklara problemen är att evangelisterna var så illa tvungna att relatera till en välkänd sanning, som inte gick att skyla över. De sökte förklara bort obekväma omständigheter och finna teologiska tolkningar i de många generande inslagen i berättelsen om Jesu liv och död.
Av allt det ovanstående följer att vi kan dra slutsatsen att Jesus har funnits. Detta kräver betydligt färre antaganden och bortförklaringar än övriga hypoteser, och det ligger i linje med vad vi vet om det historiska sammanhanget. Det är högst sannolikt att Jesus kom från Nasaret, var verksam i Galileen, råkade i bråk med myndigheterna i Jerusalem och avrättades. Ingenting i detta är besynnerligt. Det verkligt märkliga är hur sekten kring Jesu person efter hans död utvecklades till en osedvanligt framgångsrik världsreligion. Men det är en annan historia.
Nej, titeln ovan syftar inte på något inom forsknings- och undervisningsämnet romanska språk. Den syftar på ett virus. Och när man tänker på kombinationen universitet och virus så associerar man kanske främst till medicinsk eller naturvetenskaplig forskning. Eller möjligen mer vardagligt till hur grasserade säsongsinfluensor och liknande kan leda till temporära ökningar i sjuk- och VAB-frånvaro bland lärosätets enskilda anställda. Men att vissa virus även kan påverka ett lärosäte mer grundläggande, ja det har om inte annat de senaste årens covidpandemi – med hemskickad personal, hastig övergång till nätbaserad undervisning och inställda promotioner – lärt oss. Och coronaviruset Sars-cov-2 var heller inte det första i sitt slag; redan för drygt hundra år sedan drabbade en av dess äldre kusiner, influensaviruset A(H1N1), Lunds universitet – och inte minst dess studenter – hårt.
I historieskrivningen känner vi influensavirus A(H1N1) som spanska sjukan. Det är en egentligen en missvisande benämning, sprungen ur det faktum att de första medialt uppmärksammade fallen rapporterades från Spanien – där bland annat både kung och delar av regeringen insjuknade – i maj 1918. Då hade sjukdomen dock säkerligen redan börjat spridas i flera andra länder på kontinenten, men här gjorde det pågående världskrigets mediecensur att man lade locket på: att en pandemi potentiellt hotade både trupperna och civilbefolkningen var inte något man ville riskera att sänka stridsmoralen med att rapportera öppet om.
Spanien var däremot neutralt och hade fortfarande fri press. Exakt varifrån själva viruset – som vetenskapen först långt senare lyckades identifiera – ursprungligen kom är däremot fortfarande oklart, men en teori är att det togs till Europa med de amerikanska trupper som i och med USA:s inträde i kriget börjat skeppas över hit. Väl på plats skulle det visa sig vara ett betydligt mer dödligt vapen än alla de mänskliga sådana med vilka centralmakterna och ententen bekrigat varandra sedan 1914. Och under sommaren 1918 spred det sig blixtsnabbt, inte bara över det krigsdrabbade Europa, utan även vidare till Afrika. Även Sydamerika och Japan drabbades, men här kan väl smittan snarare tänkas ha kommit från USA.
En udda egenskap som skulle visa sig hos spanska sjukan var att den – till skillnad från de flesta andra influensor – inte i första hand drabbade traditionellt ”svaga” grupper som små barn, åldringar och sjuklingar. Nej, spanskan slog kraftigast mot till synes välmående yngre vuxna, främst i spannet 20 till 40 år. Varför vet man fortfarande inte, men en teori är att smittan så att säga fick den drabbades immunförsvar att vända sig mot denne. Med andra ord: ju kraftigare immunförsvar man hade, desto sjukare riskerade man att bli.
Professor Thunberg ändrar sig
I Sverige konstaterades det första fallet av spanska sjukan i Skåne, närmare bestämt i Hyllinge, sommaren 1918. Ironiskt nog berodde detta inte på Skånes närhet till kontinenten. Hyllinges ”patient zero” var nämligen en ortsbo som återvänt hem till midsommar efter att ha arbetat en tid i Norge, där han dragit på sig smittan (till Norge tros den i sin tur ha kommit med fartyg från Skottland). Snart hade inte mindre än femtiotal ortsbor insjuknat. Provinsialläkaren i Bjuv, Carl Dilot, var något förundrad över den kraftiga smittspridningen, men gjorde ändå bedömningen att det bara handlade om en vanlig influensa. Ingen anledning till någon extra oro således.
En liknande bedömning gjorde inledningsvis även annan medicinare: Torsten Thunberg, professor i fysiologi vid Lunds universitet. Han utgav sedan några år tillbaka en populärvetenskaplig tidskrift kallad Hygienisk revy, och dess förändrade hållning till spanska sjukan är betecknande för hur synen på smittan successivt skulle förändras. När Thunberg första gången skrev om sjukan – ett stycke in i tidskriftens julinummer – var det ännu under den nästan litet raljanta rubriken ”Om spanska snuvan vore livsfarlig…”, och även om han konstaterade att smittan ”synes bana sig väg oemotståndligt” så misstänkte han att en del av de rapporterade fallen sannolikt bara var ”vanliga slemhinnekatarrer med febrilt förlopp”. Inte minst konstaterade Thunberg dock att ”den spanska snuvan ej synes vara någon farlig sjukdom”, även om den dock kunde tänkas ”taga en svårare vändning” vad gällde ”åldringar, spädbarn och sjuklingar” så att ”t. o. m. ett och annat dödsfall skall bli följden”. Även vid ”en så pass oskyldig sjukdom” framhöll Thunberg dock
[…] de sjukes plikt att hålla sig borta från de friska. De skola ej utan verklig anledning språka med sin omgivning, ej bjuda dem handen. Hälst böra de hålla sig hemma och i ensamhet. Och framför allt böra de hålla sig borta från spädbarn och åldringar.
Detta var i juli, och som vi sett ovan var Thunbergs antaganden om de primära riskgrupperna felaktiga. I augustinumret av Hygienisk revy nämndes spanska sjukan inte med ett ord. Samtidigt steg sjuktalen i hela landet, men inte minst i Norrland och i Skåne, och när september månads utgåva av Hygienisk revy kom ut vigdes de dryga fyra första sidorna åt spanska sjukan.
Fysiologiprofessor Torsten Thunberg (fotograferad av Olle Hammar) och inledningen till dennes första artikel om spanska sjukan i Hygienisk revys julinummer 1918. Bildkällor: Lunds universitetsarkiv respektive Sydsvenska Medicinhistoriska Sällskapet).
Thunberg konstaterade nu att man hade att göra med ”en kraftigt smittosam sjukdom, som sprides genom kontakt- och droppinfektion”, där ett problem var att ett ”stort antal av de sjuka äro så lindrigt angripna, att de ej intaga sängen”. Isolerat sängläge var nämligen vad professorn i första hand ordinerade: ”den sjuke skall intaga sängen och förbli liggande tills fullständig feberfrihet nåtts och eventuell hosta givit sig”. Samtidigt insåg han att detta var svårt att uppnå; allt från vanlig mänsklig otålighet till ekonomiska faktorier i hushåll där man inte kunde upphöra med det dagliga arbetet lade hinder i vägen. Till detta kom det faktum att ”modernt samhällsliv” i sig tenderade att blanda ”människorna om varandra”:
De stora städernas människovimmel, kommunikationsväsendet inom och mellan samhällena medför, att en sådan sjuka som den nu härjande har de gynnsammaste betingelser för spridning till snart sagt vart hem i vårt land.
En person som under sommaren utnyttjat detta moderna kommunikationsväsende var en alumn från Lunds universitet, Per Håkansson. Han hade disputerat i organisk kemi i Lund 1873 och senare gjort sig känd som fabrikör av ättika samt av sitt eget patenterade antiseptiska medel Salubrin. Sin rörelse hade han i Eslöv, men i början av juli 1918 fann han sig föranlåten att åka till Stockholm i affärer trots att han kände sig något krasslig. Kort efter framkomsten blev han dock kraftigt sämre och avled på sitt hotell efter bara några dagar. Därmed hade den tidigare lundastudenten Håkansson inte bara blivit ett av Sveriges allra första dödsoffer i spanska sjukan – han kan mycket väl också ha varit den som spred sjukdomen till huvudstaden!
Jubileum i skuggan av livsmedelsbrist och pandemi
Drygt två månader senare gick trafiken åt andra hållet. Nu var det ett stort antal känt folk och höga dignitärer som reste mot Lund. Anledningen härtill var att Lunds universitet den 27 till den 28 september med stor pompa skulle fira sitt 250-årsjubileum. Den ursprungliga avsikten hade varit att, liksom vid tidigare jubileer, förlägga firandet till slutet av vårterminen, men, som rektor Johan C W Thyrén uppgav i sin årsberättelse för läsåret 1918/19, så hade ”vissa hänsyn, framför allt till de svåra provianteringsförhållandena” framtvingat ett senareläggande. Det var förhållanden som var ett resultat av att kriget nu var inne på sitt femte år med ty åtföljande dyrtider och brist på det mesta – till och med det från England importerade vita sammetstyg som ingick i studentmössor! Det senare var dock för studenterna ett ringa bekymmer jämfört med livsmedelsbristen. Bläddrar man i lundensisk press från 1918 kan man konstatera att rubrikerna om och inför jubileet nästan överflyglas av rubrikerna kring ”studenternas matfråga”. Och ovanpå detta slog nu spanska sjukan till på allvar just veckorna före jubiléet – och det mot en studentpopulation som just genom livsmedelsbristen redan var delvis försvagad.
En av de drabbade var Thorild Dahlgren, en mångårig student med mångahanda engagemang i studentlivet (bland annat hörde han till dem som arbetade för att lösa den ovannämnda ”matfrågan”). Just höstterminen 1918 hade han kommit så långt att han var redo att lägga fram sin doktorsavhandling i matematik, Sur le théorème de condensation de Cauchy. Disputationen var satt till den 21 september, det absolut sista datumet för att sedan hinna promoveras under jubileumsfestligheterna veckan därpå. Fyra dagar dessförinnan insjuknade Dahlgren i spanskan. När endast en dag återstod och han ännu var sjuk erbjöds han ytterligare tre dagars uppskov, något han dock avstod från. Senare motiverade han i en minnesartikel detta sålunda:
Jag var klar nog i huvudet för följande resonemang: ”antingen är jag sämre på tisdag än i morgon lördag och då har jag helt missat chansen att nu nå målet, eller också är jag bättre på tisdag än i morgon lördag och då är jag väl inte värre däran än att jag kan disputera i morgon”. [ – – -] På lördagen steg jag upp omedelbart före disputationen, skrudade mig i den obligatoriska fracken, fick en droska för den korta sträckan från Vinstrupsgatan 9, där jag bodde, till universitetet, presterade ett matt försvar av min avhandling och befann mig efter 3 timmars avbrott åter i sängen.
Dahlgren hörde till dem som hade tur: icke blott tillfrisknade han utan men, han gjorde det också i tid för att kunna mottaga sin lagerkrans vid filosofiska fakultetens jubileumspromotion den 27:e. Sådan tur hade man inte i det svenska kungahuset. Dagen före Dahlgrens disputation hade kung Gustaf V:s yngste son, prins Erik, avlidit i spanska sjukan. Som ett resultat ställde kungaparet in sitt planerande deltagande i universitetsjubileet. Helt utan kunglig glans blev tillställningen dock inte: såväl kungens bror Eugen som kronprinsparet Gustaf Adolf och Margareta – tillika hertig och hertiginna av Skåne – närvarade, ehuru Margareta markerade det nyliga familjedödsfallet med att uppträda i sorgdräkt.
Kronprinsparet Gustaf Adolf och Margareta – den senare i sorgdräkt – fotograferade för Vecko-Journalen under universitetsjubileet 1918. Bildkälla: AF:s Arkiv & Studentmuseum.
De ogynnsamma omständigheterna till trots tycks själva festligheterna dock ha förlöpt väl och enligt plan. Pressen talade om ”en enastående högtid”, ”en imponerande fest” och ”[e]n klang- och jubeldag i högtidsstämning och sol” samt trodde att ”de främlingar som gästat staden ha säkerligen endast goda minnen med sig hem”. Frågan är hur många av dem som även – efter två dagar av fester, ceremonier, högtidstal och allmänt minglande bland hundratals lokala och tillresta firande – även förde med litet virus hem?
Vissa delar av jubileumsprogrammet hade också varit direkt hotade av den grasserande smittan. Exempelvis skulle studenterna genom Akademiska Föreningen bidraga med att framföra en specialuppsättning av spexet Gerda – skrivet redan 1886 och vid tiden betraktat som en av de stora klassikerna inom genren – men drabbades plötsligt av en drastiskt decimerad ensemble. AF:s dåvarande arkivarie Tusse Sjögren berättar härom:
[…] plötsligt fick prins Axel, Riddar Hvide, kapellmästaren och sufflören och ett par biroller, ersättas med andra förmågor. Men det gick. Einar Ralf, som nedkallats för att sjunga med i Fader Bergs jubileumskantat, fick axla Axels sammetskappa och den alltid beredvillige Otto Groothoff på LD [Lunds Dagblad] togs på sängen på speldagens morgon, forslades till Föreningen och spelade förträffligt Riddar Hvide efter endast en dags sång- och replikrepetitioner.
Programblad för den sjukdomsdrabbade jubileumsuppsättningen av spexet Gerda med anteckningar om de delvis sent inslängda aktörerna. Bildkälla: AF:s Arkiv & Studentmuseum.
Några förklaringar till det ovanstående kan vara på sin plats. Einar Ralf var vid tiden elev vid Musikkonservatoriet i Stockholm och dirigent för Stockholms studentsångare, men hade studerat juridik och varit engagerat i studentlivet i Lund i början av 1910-talet. Han blev sedermera känd såväl konsertsångare som körledare och körpedagog. Med ”Fader Berg” åsyftas Alfred Berg, universitetets dåvarande director musices, vilken för övrigt blev hedersdoktor vid jubileet 1918. Otto Groothoff slutligen var journalist, teaterrecensent och pjäsförfattare. Han verkar ha fått blodad tand av sitt hastiga inhopp som spexare; i vart fall kunde han därefter både 1919 och 1923 ses i rollen som Farao i Uarda.
Spexet gick alltså trots allt att genomföra. Som avslutning på jubileumsfestligheterna planerade studenterna dock även att hålla bal, både en officiell på Akademiska Föreningen och en mer inofficiell på Grand Hotel. Stadens hälsovårdsnämnd vädjade i sista stund om att dessa skulle inställas. Bönen förklingade dock ohörd, i vart fall vad avsåg den officiella balen på AF, vilken genomfördes med 500 deltagare. Förvisso hade det utlovats att själva dansen skulle ”inskränkas till det minsta möjliga”, men man har kanske anledning att fråga sig i vilken utsträckning detta efterföljdes. Under alla omständigheter valde staden bara några dagar därefter att sätta ned foten mer definitivt snarare än att bara vädja. I ett läge där pressen rapporterade om runt 50.000 smittade och ett tusental dödsfall i landet valde hälsovårdsnämnden i Lund att från och med den 30 september och tills vidare förbjuda teaterföreställningar, konserter, danstillställningar (inklusive dansskolor) och ”andra dylika nöjen, som befordra folksammanströmning”. Ett motsvarande förbud mot filmvisning på biografer hade redan tidigare införts. Tillfrågad av pressen huruvida jubileumsfestligheterna hade inverkat på sjukdomsspridningen svarade Lunds stadsläkare doktor Rydberg diplomatiskt att ”det ännu vore för tidigt – och öfverhufvud taget svårt – att yttra sig härom”.
Handtvätt och tandborstning – men inga inställda föreläsningar
Trots de lokala åtgärderna såväl i Lund som på andra orter blev oktober den värsta månaden dittills. Farsoten nådde sin kulmen med nästan 10.000 avlidna svenskar på en månad. Under dessa omständigheter gjorde hälsovårdsnämnden i Lund en vädjan i en fråga där man uppenbarligen inte ansåg sig ha mandat att själv utfärda förbud: den undrade om ”icke på grund af epedemien föreläsningar och öfningar vid Universitetet borde i så stor utsträckning som möjligt inskränkas”? Frågan dryftades i universitetets dåvarande näst högsta styresorgan, det mindre konsistoriet, den 15 oktober. För att skaffa sig en uppfattning om farsotens utbredning hade konsistoriet inför mötet begärt in uppgifter om det aktuella antalet sjuka från de olika nationerna. Högst tal rapporterade Lunds nation med 18 insjuknade varefter följde Kristianstads med 6 och Smålands med 5. I andra nationer var siffrorna dock betydligt lägre både i reda tal och proportionellt, och i några fall fanns inga aktuella sjukdomsfall alls att rapportera. Som en intressant detalj kan noteras att Malmö nation inte sade sig kunna meddela några säkra siffror alls ”enär ett stort antal nationsmedlemmar bodde i sina hem i Malmö och vid sjukdomsfall vårdades där”. Malmö nation var vid tiden alltså den i princip enda nation vars medlemmar inte huvudsakligen befann sig på själva studieorten utan pendlade till föreläsningarna. I gengäld var Malmö dock den nation som kunde rapportera flest medlemmar avlidna ”i svitsjukdomar efter influensa”: fem stycken. I övrigt var det bara Göteborgs som meddelade ett enstaka dödsfall.
I den påföljande diskussionen framkom skilda synpunkter från de närvarande. Astronomen Charlier menade att ”skillnad gifvetvis måste göras mellan sådana föreläsningar, hvilka bevistades af ett stort antal åhörare, och sådana till hvilka endast ett fåtal studenter anmält sig”. Mot detta invände anatomen Broman att ”åtskilliga föreläsningssalar voro alldeles för små och trånga för det antal studerande, som nu bevista föreläsningarna” och förordade att i dessa fall ”borde anmaning kunna ställas till de studenter, som icke ovillkorligen nu behöfde deltaga i kurs eller öfning, att uppskjuta detta till dess ifrågavarande epidemi vore häfd inom staden”. Juristen Björling å sin sida menade att det borde ”vara tillfyllest om universitetsmyndigheterna sörjde för att lärosalarna blefvo efter föreläsningarnas slut hvarje dag desinficerade”.
Mindre konsistoriets beslut blev i slutändan att, hälsovårdsnämndens vädjan till trots, inte ställa in någon undervisning, utan bara att följa Björlings förslag om desinficering samt därtill att till ”föreläsare med större antal åhörare skulle upplåtas de större föreläsningssalarna (I och VI), eventuellt aulan”. Slutligen skulle också informationsanslag sättas upp med följande lydelse, av vilka åtminstone de två första punkterna känns ytterst bekanta ur ett modernt coronaperspektiv:
Med anledning af spanska sjukan uppmanas de studerande 1) att vid illamående, förkylning eller feber stanna hemma och ej besöka föreläsningar, kurser eller öfningar på grund af risken för försämring och för smittas spridande; 2) att tvätta händerna ofta och i hvarje fall före måltid samt vid hemkomst efter vistelse utomhus; 3) att före och efter hvarje måltid samt på kvällarna noga borsta tänderna och rengöra munnen.
Anslaget var undertecknat av John Forssman, vid tiden universitetets prorektor och tillika professor i allmän patologi, bakteriologi och allmän hälsovård. Faktum är att man kan misstänka att denne särskilt kan ha legat bakom den tredje punkten, den rörande munhygien. Pressen hade nämligen några veckor tidigare kunnat rapportera om en upptäckt Forssman gjort i sin parallella egenskap av läkare vid Lunds lasarett.
Prorektor John Forssman som menade att god munhygien var ett sätt att minska smittspridningen. Bildkälla: AF:s Arkiv & Studentmuseum.
På avdelningen för könssjukdomar där fanns det nämligen två salar med patienter, och i den ena av dessa hade nästan samtliga insjuknat i spanska sjukan, i den andra endast en. Skillnaden mellan patienterna i de båda rummen var att de i det mindre smittdrabbade led av syfilis, och därför ”för att undgå komplikationer från munnen” ordinerats att ”efter varje måltid och dessutom på kvällarna noga […] rengöra munnen och borsta tänderna med enprocentig vätesuperoxidlösning”. Forssman fann det därmed ”sannolikt, att det är denna mun- och tandvård, som betingat de syfilitiska patienternas skydd mot smitta, vilken knappast torde kunna tänkas intränga på annat sätt än genom mun eller näsa”. Huruvida Forssmans slutsats står sig inför modernare vetenskapliga rön sträcker sig bortom artikelförfattarens kompetens att uttala sig om, men måhända kan någon medicinskt kunnig läsare ge svar härpå?
I döda studenters sällskap
Tandborstning, desinficerade föreläsningssalar och handtvättning eller ej: spanska sjukan kom att skörda sina offer även i Lunds akademiska värld, och då inte minst i studentleden. Vid denna tid rapporterades dödsfall bland lärare och studenter samt andra till universitetet anknutna personer regelmässigt i såväl de terminsvis utkommande universitetskatalogerna som i universitetets läsårsvisa årsberättelser. Tittar man i universitetskatalogen för höstterminen 1918 (vilken uppenbarligen utkom först ett gott stycke in på terminen) kan man konstatera att listan över avlidna sedan förra utgåvan inleds med spridda bortgångar bland äldre personer – hedersledamöter vid olika nationer och liknande – under senvåren, men att det från och med början av september börjar rassla på med namn på vanliga unga studenter. Fram till katalogens pressläggning i medio av oktober hade inte mindre än tio sådana namn hunnit läggas till listan, det vill säga något fler än de som rapporterats vid mindre konsistoriets möte vid ungefär samma tid. Och fler skulle det bli! I årsberättelsen för 1918/19 har det totala antalet avlidna studenter under hela läsåret stigit till 20 namn, varav 15 avlidna under höstterminen. Exakt dödsorsak anges förvisso inte, men att ”spanskan” nog var huvudansvarig framgår vid en jämförelse med antalet avlidna läsåren närmast innan och efter: fem stycken 1917/18 respektive fyra 1919/20. Dödstalen bland studenterna var alltså minst fyrdubblade under det värsta pandemiåret. Och med ett studentantal på runt 1300 à 1400 personer under de sista krigsåren så innebar 20 avlidna ett dödstal på runt 1,5 %.
Listan över avlidna i Lunds Kungl. universitets katalog höstterminen 1918. Bildkälla: Lunds universitetsarkiv.
I reda tal var antalet avlidna lundastudenter förstås ringa jämfört med dödstalen nationellt och internationellt. I Sverige konstaterade Statistiska centralbyrån (SCB) 28.922 bevisade dödsfall i spanska sjukan under åren 1918 och 1919, men räknade därtill med ytterligare nära 6.000 ”sannolika” fall. Utifrån medicinalstyrelsens siffror som talar om totalt 516.013 konstaterade fall av smitta innebär detta att nästan 7 % av de smittade avled. Räknat på Sveriges dåvarande befolkning i sin helhet innebar det ett dödstal på runt 0,6 %. Även med reservation för att vi inte vet den exakta dödsorsaken för alla de 20 avlidna lundastudenterna under 1918/19 så tyder alltså ändå mycket på att andelen döda inom denna grupp låg betydligt högre än riksgenomsnittet – något som ju också är rimligt i beaktande av att smittan slog hårdare mot gruppen yngre än mot befolkningen i stort.
På det globala planet var siffrorna nästan ofattbart höga, särskilt som forskning i modernare tid har reviderat de tidigare beräkningarna – på drygt 21 miljoner döda under 1918–1920 – till mellan hela 50 och 100 miljoner världen om. Så ur det perspektivet får kanske även 20 avlidna lundastudenter ses som en modest andel av en världsomspännande medicinsk tragedi.
Fredrik Tersmeden Arkivarie vid universitetsarkivet
Källor i urval
Thorild Dahlgren: ”Anteckningar från studentår 1907–1918” i Gerhard Bendz (red): Under Lundagårds kronor – Tredje samlingen (Lund 1955).
”En intressant iakttagelse om sjukans spridning” i Svenska Dagbladet 1918-09-26.
Nils-Olof Franzén: Undan stormen – Sverige under första världskriget (Stockholm 1986)
Wikipedia (svenskspråkiga versionen), artiklarna ”Spanska sjukan” och ”Spanska sjukan i Sverige”.
Fredrik Tersmeden: ”Post festum jubilæum – Något om eftermälen och konkreta lämningar från Lunds universitets tidigare jubileer” i Årshögtiden. Lunds universitet 26 januari 2018 (Lund 1918)
Torsten Thunberg: ”Om spanska snuvan vore livsfarlig…” och ”I ’Spanska sjukans’ tecken” samt ”Skolorna och spanska sjukan” i Hygienisk revy nr 7 resp nr 9 1918.
Johan C W Thyrén: Lunds universitets årsberättelse 1918–1919 (Lund 1919)
Torbjörn Wester: ”När mannen från Oslo tog sin tids pandemi till Skåne” i Sydsvenska Dagbladet 2020-04-26.
Kvinnor vabbar fortfarande mer än män i Sverige. År 2007 tog kvinnor ut 64 procent och män 36 procent av dagarna för vård av sjukt barn. Motsvarande siffror för år 2021 var 60 procent för kvinnor och 40 procent för män, enligt Försäkringskassans statistik. Inte mycket tycks ha förändrats.
För drygt tio år sedan gjordes en studie av forskaren Frida Eek vid vid Arbets- och miljömedicin (nu jobbar hon vid Institutionen för Hälsovetenskaper). Studien syftade till att utvärdera betydelsen av olika arbetsplatsförhållanden som arbetsgivaren kan påverka, i förhållande till stress och psykiskt välbefinnande hos småbarnsföräldrar. I studien deltog drygt 1500 yrkesarbetande småbarnsföräldrar.
Kvinnor kände mer stress vid vård av sjukt barn
Forskningsstudien undersökte flera olika parametrar kring föräldrarollen i kombination med yrkesarbete. Något som framkom tydligt i en rapport från studien var att kvinnorna inte bara stannade hemma i högre grad vid vård av sjukt barn (VAB), utan även kände mer stress än män över att behöva ta ut VAB, eftersom de i högre grad kände att de svek kollegor, chefen, kunderna eller sina patienter när de var hemma med sjuka barn. Vilket männen i mindre utsträckning kände, i kombination med att de också tog ut färre dagar än sin partner, vilket kan vara en möjlig anledning till mindre upplevda negativa effekter. Detta verkar enligt statistiken sedan dess inte ha förändrats nämnvärt. Kvinnor sjukskrivs oftare för psykisk ohälsa och män tar ut färre VAB-dagar.
Att vobba kan skapa stress
En lösning som många småbarnsföräldrar tar till under vabruari är att så kallat ”vobba” vilket är en sammanslagning av verben ”jobba” och ”vabba”. Det vill säga, småbarnsföräldrarna jobbar hemma (om arbetet tillåter) samtidigt som de torkar snor och tröstar febriga barn.
Men studien visade att åtgärder som kan tyckas vara underlättande, till exempel möjligheten att ha med barn på arbetsplatsen, arbeta deltid eller arbeta hemifrån i själva verket även kunde upplevas som stressande. Frida Eek påpekar att det är viktigt att vara medveten om, och respektera, att det finns olika uppfattning om fungerande lösningar för respektive individ. Att ”vobba” kan upplevas underlättande för vissa, medan andra upplever det som stressande. Det bör därför inte finnas uttalade krav eller förväntningar på hemarbete vid vård av sjuka barn, men möjligheten kan gärna finnas för de som vill och kan.
Mest effektiva åtgärden på arbetsplatsen
De högst värderade arbetsplatsfaktoren var förståelse och föräldravänlig attityd från både kollegor och chefer, och en allmänt föräldravänlig policy på arbetsplatsen.
I en publicerad studie visades även att föräldrar som upplevde en positiv inställning till föräldraskapet hos chefer och kollegor även upplevde mindre stress och bättre psykiskt välbefinnande än föräldrar som jobbade på en arbetsplats där man upplevde att företaget eller chefen var negativt eller neutralt inställda till föräldraskap. Frida Eek tänker att detta förmodligen fortfarande stämmer 2023. En förståelse för kombinationen av föräldraskap och yrkesarbete ökar förutsättningarna för att kunna hitta individuellt anpassande och fungerande lösningar och arbetsplatsförhållanden. Detta har förmodligen stor betydelse för småbarnsföräldrars välbefinnande, då det i rapporten framgår att samma förhållanden kan upplevas som underlättande för flera, men stressande för andra.
Två-åringar mest sjuka
Om du har en två-åring hemma, kan du förmodligen räkna med att vabba mycket i år. Två-åringar är nämligen enligt Försäkringskassan statistiskt sett mest sjuka. Man har noterat en uppgång i antal vabbdagar för alla åldergrupper, men aldrig någonsin har det betalats ut lika många dagar som det gjordes i april 2020. I både november och december 2021 utbetalades det över en miljon dagar med vab varje månad. I början av 2022 fortsatte nivåerna att öka i jämförelse mot samma månad tidigare år men gick sedan tillbaka något. Småbarnsföräldrar i Sverige får väl se vad 2023 har att erbjuda! Säsongsinfluensan, vinterkräksjukan och vattkoppor har ju fått sällskap av en ny våg av Covid-19 och RS-virus. Är ni redo?
Frida Eeks tips till arbetstagaren om VAB ur ett arbetsmiljöperspektiv
Frida Eeks tips chefen om VAB ur ett arbetsmiljöperspektiv
Frida Eek är docent i epidemiologi och universitetslektor vid Institutionen för hälsovetenskaper, vid Medicinska fakulteten. Läs mer om hennes forskning inom områdena stress, epidemiologi och folkhälsa här.
Kasta upp, spy, vomera, kalva, lägga en (eller flera) pizzor – ”kärt barn” (nja…) har många namn. Välkommen, vinterkräksjukesäsongen är här!
Forskare vid Lunds universitet och överläkare vid Infektionskliniken Skånes universitetssjukhus och på Vårdhygien Skåne, Carl-Johan Fraenkel svarar på Lundensarens frågor om denna återkommande plåga.
Förvirrande många namn på viruset
Googlar man på vinterkräksjukan kommer det upp massa olika artiklar som omnämner tre olika namn på virus – calici, noro och sapo – kan du reda ut begreppen?
– Jag tycker vi ska säga norovirus eftersom det används internationellt och vetenskapligt. Men som förklaring kan man gå tillbaka till diagnostiken. Från början sågs dessa virus endast i elektronmikroskopi, och de fick då det fint beskrivande namnet ”små runda virus”. När vi sedan lärt oss om genetiken bakom förstod vi att dessa virus tillhörde calicivirusgruppen och i början kallades de för calicivirus. Nu vet vi att i calicivirusgruppen ingår bland annat norovirus och sapovirus. Sapovirus ger liknande symptom som norovirus men är ovanligare. Söker man på calicivirus får man flest träffar på katt-calicivirus som ger förkylning hos katter. Så använd norovirus – det är viruset som orsakar vinterkräksjukan.
Slipper vi bli sjuka om vi flyttar söderut?
Vinterkräksjukan kommer som ett brev på posten under vinterhalvåret, särskilt för barnfamiljer – och vi hör ju på namnet att det är en vinterbasilusk – men betyder det att man på varmare breddgrader inte har problem med vinterkräksjukan?
Vinterkräksjukan fick sitt namn på nordliga breddgrader, då viruset verkar spridas mer effektivt under vintermånaderna, men viruset finns över hela världen och är på jordklotet den vanligaste orsaken till gastroenterit (maginfluensa). Man har beräknat att viruset drabbar 700 miljoner människor varje år. Det finns en tydlig säsongsvariation som man inte helt kan förklara. I Australien sprids viruset mest under deras vinter, men säsongsvariationen är inte lika tydlig i tropiskt klimat.
En för alla, alla för en?
Det sägs att en person som kräks upp vinterkräksjukevirus avger miljontals virus och att man bara behöver runt 10 partiklar av viruset för att bli sjuk – är det ens lönt att försöka skydda sig om någon i ens familj börjar kräkas?
Bra fråga – men det tror jag nog. Smitta är dels en fråga om hur mycket virus man får i sig, och hur det kommer in i kroppen, dels om hur mottaglig man är. Om man är delvis immun kan man fortfarande bli sjuk men det krävs en betydligt högre smittdos. Så det är värt att försöka!
Vilket är det bästa vapnet?
Hur eller vad ska man göra för att skydda sig?
Handtvätt är det enda vi vet fungerar. Städning är säkert också bra. De som är sjuka ska inte göra i ordning någon mat. Den forskning vi gjort talar också för att viruset kan spridas med luften i partiklar som bildas till exempel i samband med kräkningar. Så möjligen kan munskydd hjälpa, men det är inte undersökt ännu.
Ett virus med superskurkskrafter
Det sägs att handsprit inte biter på viruset – men varför?
Handsprit verkar genom att alkoholen löser upp det fetthölje som finns kring alla bakterier och vissa virus som ett yttermembran – men vinterkräksjukeviruset har inget fetthölje så därför fungerar det inte. När man ska städa är det viktigast att helt enkelt skrubba bort så mycket virus som möjligt, rent mekaniskt. På sjukhus använder vi oss av medel som har virusdödande effekt. Ett sådant medel är klorin. Men man måste inte använda så starka medel – ofta räcker det bra med en rejäl vanlig städning.
Spruträdda kan andas ut
Varför finns det inget vaccin mot detta virus?
Man har forskat mycket för att hitta ett vaccin som fungerar men ännu inte nått ända fram. Det har funnits många problem på vägen, bland annat har det varit väldigt svårt att odla vinterkräksjukeviruset i laboratoriemiljö. Detta lyckades man med först 2016, men metoden är komplicerad! Dessutom har det varit svårt att hitta en antikropp som skyddar mot infektion och det finns många olika varianter på viruset så ett vaccin kan behöva flera olika komponenter för att ge ett bra skydd. Förhoppningsvis kan de framsteg inom vaccinutveckling som gjorts under covid-19 pandemin hjälpa till framöver även när det gäller vinterkräksjuka.
Vissa i befolkningen är inte lika bra på handhygien
Hur länge är det rimligt att man isolerar sig efter att man haft infektionen – förskolor brukar säga 48 timmar medan skolorna säger 24 timmar. Vad gäller ur smittskyddssynpunkt?
Man är framförallt smittsam medan man har symtom som kräkningar eller diarré. Då riskerar mycket virus spridas till omgivningen. Tiden är delvis satt för att vara säker på att magen blivit bra igen – man kan känna sig ganska bra men ändå få en lös avföring lite senare. Att tiden skiljer beror på att förskolebarn inte kan sköta sin handhygien lika säkert som äldre barn och vuxna. Små barn har dessutom kvar viruset länge i tarmen efter att diarréerna försvunnit, så det är rimligt att förskolebarn är hemma lite längre.
Är detta verkligen sant?
Det går rykten om att vinterkräksjukan inte existerade i Sverige på 80- och 90-talet. Är detta sanning eller myt?
Det är en myt med viss sanningshalt. Viruset upptäcktas först 1968, men det har säkert funnits länge. Fram till slutet av 90-talet var det mycket komplicerat att ställa rätt diagnos, avföringsprov fick skickas till Stockholm för elektronmikroskopi, och det var inget som gjordes rutinmässigt. Men vinterkräksjukan blev faktiskt mycket vanligare i början av 2000-talet, inte bara för att diagnostiken blev bättre utan även av virologiska orsaker. En ny virustyp hade uppstått som spred sig mycket mer effektivt – norovirus typ G2:4. Sedan dess har olika varianter av G2:4 uppstått och spridit sig med 2-3 års mellanrum. När en ny variant nådde Sverige fick vi en vinter med mycket vinterkräksjuka. Nu har det dock gått många år sedan vi drabbades av en helt ny variant och därför har de sista åren varit lugnare.
Högklackade skor är ett modefenomen som förundrar. Hur kommer det sig att just dessa skor generellt anses vara de mest feminina och förföriska? Tittar man bakåt i historien var de inte alls könskodade på det sättet. Klackskor förknippades i stället med manlighet och makt på högsta nivå.
Klackarna påverkar både hur man känner sig och upplevs av omgivningen. Liksom för många andra modeobjekt skapar detta en paradox. Klackarna ger självförtroende och signalerar makt och sexualitet. De andas lyx. Den som obehindrat kan röra sig i dessa måste leva ett särskilt liv långt från praktiska vardagsbestyr, olämpliga för längre förflyttningar signalerar de en livsstil i eleganta miljöer. Samtidigt kan kvinnan i höga klackar uppfattas ostadig, hjälplös och frivilligt begränsad.
Jo, det började med funktion…
Trots att högklackade skor tycks oändamålsenliga var det just funktionen som gjorde att skor först försågs med klack. Asiatiska ryttarfolks liv på hästryggen förenklades när klackar gav stadigt fäste i stigbyglarna.
När höga klackar i slutet av 1500-talet blev en viktig del av det västerländska manliga modet kom inspirationen möjligen från de persiska ambassader som kom till Europa för att knyta politiska allianser. Det spanska modets korta puffiga byxor satte särskilt fokus på mannens ben klädda i åtsittande silkesstrumpor och eleganta högklackade slejfskor med stora skorosor.
Kröningsporträtt Charles II av England, 1661
Starka, slanka, långa ben som porträtten gärna framställde ett rakt framifrån och ett från sidan, framhävde kompetenser i aktiviteter som fäktning och dans, men tydlig distans till praktiskt arbete.
Högklackade skor var del av maktens garderob och klackarnas höjd reglerades i överflödslagstiftningen
Under 30-åriga kriget (1618-1648) trädde militära influenser fram i porträtten. Även de höga kragstövlarna med nedhasade skaft och spetsprydda stövelstrumpor hade höga klackar.
Spetsar, broderier, plymer, mönstrade sidentyger, juveler som en nutida betraktare kan uppfatta långt ifrån invanda ideal om manlighet, uppfattade samtiden som maktsymboler och mod i klädsel jämförbart med mod på slagfältet. Högklackade skor var del av maktens garderob avsedd för furstar och aristokrater. Att den franske kungen Ludvig XIV var kortväxt bidrog säkert till hans förtjusning i höga lockiga peruker och höga klackar. De röda klackarna blev ett särskilt privilegium som utmärkte kungens hovmän och klackarnas höjd reglerades i överflödslagstiftningen.
Kragstövlar med höga, rödfärgade klackar, ca 1655. Har troligen tillhört Karl X Gustav av Sverige. Foto: Göran Schmidt, Livrustkammaren
Exponerade ben hörde till de manliga attributen. Kvinnors ben var alltid dolda i långa kjolar men 1600-talets kvinnomode inspirerades av manliga förebilder med maskulina hattar och höga klackar.
Opraktiska och extremt kostsamma kläder var en viktig del av tidigmoderna eliters sätt att manifestera sin upphöjda status.
Högklackad damsko med plös, vristremmar och tvär halvmåneformad tå. Av grönt ripssiden täckt med knypplad spets av guldtråd samt paljetter, 1650-tal. Foto: Elisabeth Eriksson, Nordiska museet.
Samhällsordningen krävde synliga skillnader mellan människor av olika stånd – suddades skillnaderna ut var hela samhället i gungning.
Styltskor och chopines på 1600-talet
Ett annat spår i klackarnas modehistoria är de styltskor som bars av kvinnor i Spanien och Italien mellan 1400–1600-talet. De mest kända är kanske venetianska chopines, ibland 35 cm höga. Detta var ursprungligen en typ av träsko med hög sula som träddes utanpå de vanliga skorna för att höja sin bärare över gatornas smuts och väta. På 1600-talet var modellen ett luxuöst utformat mode.
1700-talet förknippade klackarna med kvinnlig irrationalitet
Under 1700-talet svalnade intresset för mäns skor medan andra delar av klädseln kom i fokus. Skor med höga klackar, smalare och av en mer svårmanövrerad typ blev vanligare för kvinnor. Idealen förändrades och klackar förknippades mer med kvinnlig irrationalitet än manlig dådkraft. Under inflytande av upplysningens tankar kom politisk kapacitet att stå i direkt konflikt med en prålig klädsel, medan kvinnors modedräkter snarare manifesterade politisk omakt. Detta trots att 1700-talet fortsatt präglades starkt av föreställningar om tydliga kopplingar mellan samhällsställning och kläder.
Klacken döptes efter franska kungens officiella älskarinna
Madame de Pompadour, målning av François Boucher (1756). Alte Pinakothek, München.
Till 1700-talets skrymmande mode som formade kvinnokroppen med snörda, valbardsstyvade snörliv och kraftigt utbyggda höfter bars skor med höga klackar. Skorna, klädda med mönstrade sidentyger eller tunga metallbroderier, matchade dräkterna. Toffeln utan bakkappa eller slejfskon med skospännen dominerade skomodet.
Klackarna var ofta indragna under foten, och har senare kallats för pompadourklack efter den franska kungens officiella älskarinna Madame de Pompadour.
Klackarna var högre under 1700-talets första hälft för att bli lägre under andra halvan av seklet. Tillsammans med den övriga klädseln gav skorna en särskild balans och hållning åt kroppen central för det komplexa rörelsemönster som under 1700-talet skiljde överklassen från de arbetande folkets krökta ryggar.
Kroppen skulle vara lätt svävande, rörelserna flytande och varken för snabba eller långsamma. Allt var noga inövat, men skulle utföras otvunget och självklart. Den franska drottningen Marie Antoinettes svävande gång, även i de tunga hovdräkterna med meterlånga släp, blev en förebild. Under 1700-talet växte konsumtionskulturen sig starkare och modekläder blev tillgängligare i städerna.
Högklackad sko buren av Drottning Lovisa Ulrika på kröningsdagen 26 november 1751. Motsvarar storlek 32. Klädd med silvertyg med guldbroderi utfört av hovbrodör Christopher Sergell. Livrustkammaren.
Undervisning hos en dansmästare för att öva in de korrekta rörelserna, även i konsten att gå var en mindre lättköpt kompetens och därför den ultimata aristokratiska statussymbolen.
Den högklackade skons erotiska laddning förstärktes under 1800-talet
Efter en lång period med klacklöst skomode, inspirerat av mera borgerliga ideal under 1800-talets första decennier, kom högklackade skor tillbaka i modebilden i mitten av 1800-talet, både i vardagens knäppkängor och aftonskor. Långa, tygrika kjolar med turnyrer bak dolde kvinnors ben, men gången skulle vara trippande, hållningen högrest och den framstickande foten liten. Höga klackar var ett visuellt trick som gav fötterna nättare utseende. Kvinnors fötter blev lockande och den högklackade skons erotiska laddning förstärktes av skornas roll i tidens pornografiska fotografier.
Snörkängor för dam 1912, Nordiska museet
Högklackade skor var en ouppnåelig lyx
Specialkonstruerade symaskiner med flera tekniska uppfinningar förändrade skomakeriet och gjorde skor billigare och tillgängligare på en bredare marknad i mitten av 1800-talet. På landsbygden förblev skor likväl en sällanköpsvara. En bit in på 1900-talet gick skånska barn fortfarande till skolan i grova, halmfyllda träskor och på sommaren var man barfota. Att högklackade skor var en ouppnåelig lyx är lätt att förstå. Sveriges väg till ett modernt samhälle gick bland annat genom de industritillverkade skorna. På 1930-talet fanns över 300 skofabriker som försåg det svenska folkhemmet med skor.
Intresset för skodesign växte med namnkunniga formgivare
Med kortare kjolar på 1920-talet kom kvinnors ben i fokus på ett helt nytt sätt. En moderiktig klädsel fulländades med eleganta, välformade ben klädda i silkesstrumpor och högklackade skor, ofta med t-slejf eller dubbla remmar över vristen. Strumpornas sömmar förlängde linjen från klacken och drog blickarna till benen. Intresset för skodesign växte med namnkunniga formgivare som André Perugia, ansvarig för skorna till modeskaparen Paul Poirets kläder. Fantasifulla, nyskapande och inspirerade av tidens mode och konst blev skorna till skulpturer. Att experimentera med klackarnas utformning blev ett sätt att förnya skodesignen, exempelvis 1930-talets kilklack signerad Salvatore Ferragamo.
Sko med kilklack, 1939. Svensk surrogatsko, tillverkad av papper, konstsilke och sula av trä. Nordiska museet
Christian Dior och ”the New Look”
Efter andra världskriget lanserade Christian Dior ”The New Look”. Till 1950-talets provocerande tygrika kjolar bars skor med stilettklackar. Höga smala klackar blev möjliga med en metallstav ingjuten i en plastklack. Skodesignern på modet var Rogier Vivier i nära samarbete med Dior.
Damskor från Dior, 1960-tal, Nordiska museet. Foto: Birgit Brånvall
Genom fotografier, filmindustrin och uppburna, sexiga filmstjärnor spreds modeideal på ett effektivt sätt. På vita duken kunde alla på nära håll se förebilderna, vilka kläder de bar och hur de skulle bäras. Varuhusen förkortade vägen till konsumenterna. Nu var det smala stilettklackar och spetsiga tår som gällde trots att de kunde ge fula märken i parkettgolvet eller lätt fastnade mellan gatstenarna. Marilyn Monroes favoritskor var en modell av Ferragamo med 11 cm höga klackar.
Marilyn Monroe’s julröda skor. Bata Shoe Museum i Toronto. Foto: Wikimedia Commons, the free media repository.
En snabb väg till mannens hjärta
Till den ”filmfigur i vardagslag” som marknadsfördes av korsettindustrin hörde så klart även stilettklackade skor. Högklackat fick därmed en bredare spridning än tidigare och till de allmänna förväntningarna på kvinnor kunde också läggas framtrippandet i högklackat.
1950-talets skomodell satte en standard som i hög grad fortfarande är aktuell. Foto: Nordiska museet
Ingen kvinna kunde anse sig korrekt klädd utan korsett, hatt, handväska, handskar och högklackade skor – skor som dessutom framhävdes som en snabb väg till mannens hjärta.
Med 1960- och 70-talets fokus på ett mer ungdomligt, naturligt mode och kvinnors jämställdhet framstod de damiga modeidealen som förtyckande och ålderdomliga. Liksom formande underkläder tappade högklackade skor i popularitet. Samtidigt kom klackar i fokus på nya sätt där artister som the Beatles, David Bowie och ABBA uppträdde i höga platåskor och utmanade traditionella könsideal.
Carrie Bradshaw och Sex and the City gjorde ”Manolos” till ett begrepp
Till 1980-talets power-dressing med breda axelvaddar och ny syn på ekonomisk framgång och lyx kunde även högklackade skor och stövlar addera sex och makt i modet. De höga klackar som hört till hemmafruidealet visade nu framgång i arbetslivet.
Sarah Jessica Parker som Carrie Bradshaw. Foto: Craig Blankenhorn/HBO Max
På 1990- och 2000-talen blev en ny generation skodesigners som Manolo Blahnik, Jimmy Choo och Christian Louboutin välkända för sina glamorösa högklackade skor. Genom TV-serien Sex and the City blev ”Manolos” ett begrepp. Hos Louboutin är klackarna ännu högre och röda sulor gör skorna lätt igenkännliga.
Även etablerade modedesigners som Vivienne Westwood inkluderade banbrytande skodesign i sina kollektioner. Naomi Cambells fall under Westwoods visning 1993 är legendarisk.
Idag när överkonsumtion, lyx, stereotypa framställningar av kön och kroppar och modets existens är under diskussion är relationen till högklackade skor mångfacetterad. Höstens modeveckor visade att skodesign är en vital del av modet. Modeller som stapplade fram på höga klackar hos Valentino vacklade, föll och vimsade högst ofrivilligt och avslöjade glamouren som solkig och världsfrånvänd.
Svenska Beate Karlsson för AVAVAV, känd för sina gränsöverskridande, djuriska skor, lät i stället parodiskt samtliga modeller falla som käglor under sin visning.
Beate Karlsson /AVAVAV på Milano Fashionshow. Foto: Federico Pompei
Gamla konventioner kopplade till skor, status och lyx utmanas. För kvinnor kan nu sneakers vara gångbara i de mest formella sammanhang. När högklackat är ett eget val blir modeglädjen också större. Samtidigt lever traditionella kulturella konventioner kvar. Män i klackskor med vikt på tårna ser man mest på det traditionella dansgolvet.
Få män i höga klackar på julfesten
Kroppslängd och makt är fortfarande förenade vilket på sin tid, både prins Charles och Frankrikes dåvarande president Nicolas Sarkozy hanterade på ett sätt som väckte uppmärksamhet och löje.
Mode handlar om förnyelse och sägs avspegla sin samtid men ter sig likväl svårföränderligt och konservativt. Så länge högklackat i sig inte förknippas med ny kulturell betydelse tycks vägen lång till att se män i högklackat i svensk stadsmiljö eller på julfesten.
Text: Pernilla Rasmussen, Modevetenskap
Skribentens julklappstips:
Shoes – an illustrated history av Rebecca Shawcross.
Mer om Modevetenskap på Lunds Universitet
Modevetenskap är ett teoretiskt och humanistiskt ämne med samhällsvetenskapliga inslag. Ämnet riktar sig till den som är intresserad av att få en djupare förståelse för mode i såväl dåtid som nutid.
Kommentarer