Fredagen den 13:e april 1962: Eric Owers har nyss knockat av före detta generalen, Jan Öjvind Swans glasögon, i en direktsänd boxningsmatch på TV. Det är ett historiskt ögonblick, eftersom det är första gången som svensk TV tillåter rörliga bilder av boxning. Owers är Kriminalkarnevalens general!
Idag hittar vi Eric Owers i Stockholm nära barn och barnbarn, efter att ganska nyligen ha flyttat från Göteborg. ”Ja det är ju kul att göra något nytt innan man blir allt för gammal” hälsar han! I juni fyller han 90 år (hurra hurra hurra!).
När det begav sig syntes Owers ofta sida vid sida med Povel Ramel i ordenssällskapet Björnjägarne och låter hälsa att han säkert ätit över 100 rimmade oxbringor med vit surkål (fast på danska) ihop med de avbildade vännerna på tavlan (Låppan Hagander, Sten Kärrby, Povel Ramel och Bengt-Olof Landin).
Under åren 1966-1971 jobbade Eric Owers som programchef och PR-ansvarig på Liseberg och bokade bland annat artister som Rolling Stones, Jimi Hendrix och Led Zeppelin. Och även inom sin juridiska karriär har han nått framgångar. Man skulle kunna tänka sig att han tar det lugnt så här på ålderns höst, men nej – Kriminalkarnevalens general motionerar mer än någonsin och är fortfarande aktiv inom juridiken.
”Lund formade mig på flera sätt. Bland annat lärde Lundakarnevalen mig konsten att delegera och det är något som jag haft mycket nytta av i min karriär. Man blir effektivare om man kan hitta folk som gör saker bättre och lika snabbt eller snabbare än en själv och sen bara hålla i de övergripande sakerna. Jag lärde mig också att förhandla och att ta folk på rätt sätt och lyssna in. Och att det är lättast att be kvinnor om hjälp eftersom kvinnor oftast är väldigt hjälpsamma.”
Lundensaren (född och uppväxt) Freja Davidsson Bremborg var ingen gröngöling när hon klev på som general för Imaginalkarnevalen 2018. Då hade hon redan varit vieri-chef för cirkusen under 2014 års karneval och deltagit i inte mindre än 23 spexföreställningar.
Idag hittar vi Freja på väg in som VD för AF-borgen efter att nyligen ha avslutat sin tjänst som VD-assistent och communication and markering lead på GPX Medical som utvecklar medicinteknisk utrustning för för tidigt födda barn.
Freja gillar att läsa böcker och tillbringa tid med härliga vänner över en god middag, och om någon föreslår att parti Monopol, Alfapet eller annat brädspel så tackar hon självklart ja!
”Det jag lärde mig av att vara karnevalsgeneral är hur viktigt glädjen och engagemanget är i ledarskapet. Och hur viktigt det är med bra kommunikation i en så stor organisation, den behöver vara väsentlig, koncis och komma i god tid.”
Det karnevalisterna 1994 förmodligen inte visste (om de inte var synska) var att deras general skulle bli utsedd till Skånes mest inspirerande ledare 19 år senare! Pontus Bodelsson styrde Berg och Dal-karnevalen med nervkittlande bravur. Han fortsatte sin karriär i täten som styrelsemedlem och VD på flera stora bolag. Idag är han VD för Karnov Group. Han är gift och har två utflugna barn (som båda är karnevalister i årets Katastrofkarneval).
När han inte tränar inför Vasaloppet eller spelar och sjunger, håller han föreläsningar och skriver ledarskapsböcker med titlar som Ledarskap för förändring: Mina 79 bästa misstag och annat värdefullt och Management by glädje.
”Det jag lärde mig av att vara karnevalsgeneral är att glädje inte är en produkt av framgång. Framgång är en produkt av glädje.”
Ur en rökig, grön tidsmaskin klev karnevalskommittén ut efter att ha åkt till maj 2014 och hämtat hem sin Lundakarnevalsgeneral – Fanny Ramel. Så lät det i tidningen Lundagård den 9 oktober 2013. Spola fram till 2022 och vi hittar Fanny Ramel i Uppsala ( – förlåt mig, låter hon hälsa)…
”Hade jag inte varit general så tror jag inte att jag ens tänkt tanken att sadla om helt från sjukgymnast till scenkonstproducent. Men fram för allt har karnevalen gett mig erfarenhet av samarbete med glädje när det är som bäst. Det ger mig en drivkraft att fortfarande försöka skapa de bästa förutsättningarna i alla arbetsgrupper för att tillsammans kunna skapa riktigt bra teater eller musikal.”
I spetsen för Ritualkarnevalen stod Christian Godden mitt i brytpunkten mellan det nya och det gamla – mellan det analoga och det digitala, mellan tradition och pånyttfödelse.
Idag hittar vi tonårspappan Godden, som bor kvar i Skåne (i Klagshamn närmre bestämt) på kommunikationsbyrån BBDO Nordics där han är partner och Strategy Lead. Och är han inte på jobbet så drillar han 12-åriga dotterns fotbollslag som tränare eller tävlar med sin kvartett i Barbershopsång.
” Under min tid som general lärde jag mig att vissa frågor måste lösas blixtsnabbt medan andra måste få ta längre tid. Och att identifiera när det är läge för vad. Att alla människor har olika drivkrafter, och att ha respekt för vad det är som får just dig att gå igång och bli passionerad och att ingenting, precis ingenting blir sämre av att man har roligt samtidigt!”
Simon Frennberg har alltid sista ordet när Brygghuset Finn bestämmer sig för nya ölrecept. Eftersom Simon är den som började brygga Finns första öl i sitt korridorsrum på Helsingkrona Nation en gång i tiden. Men det är tillsammans med Joacim Larsen och Petter Lindholm som korridorsrumsbryggeriet förvandlats till en lönsam affärsverksamhet.
Brygghuset Finn arbetar enligt traditionella hantverksmetoder i kombination med innovativ ingenjörskunskap – vilket kanske inte kommer som någon större överraskning, då alla tre grundarna är Lundaalumner från LTH, en från Industriell ekonomi och två från Teknisk fysik.
Joacim Larsen – Petter Lindholm – Simon Frennberg
Lundensaren besöker bryggeriet en tidig torsdagsmorgon i april. Det luktar humle så fort man kliver in genom dörren. På byggnadens rätt platta utsida kan man inte ana vilka jättemaskiner som gömmer sig där inne. Joacim Larsen öppnar dörren med ena handen och balanserar sin 15-månader gamla dotter Majken, med andra.
– Det blev inte riktigt som vi planerat med barnvakt och så, men ibland får man improvisera, säger han och ler.
Han är mitt i livet som småbarnspappa och samtidigt företagets VD och ibland får lilla Majken följa med pappa till jobbet.
Välkommen till Landskrona
Namnet Finn antogs redan under studietiden och har ju därför en starkt klingande koppling till Lund – detta till trots så hittar vi bryggeriet i rustika lokaler i Landskronas hamn.
– Vi insåg att det var mer fördelaktigt för oss rent ekonomiskt att rota oss i Landskrona i stället för Lund, berättar Joacim. Bryggeriet hade redan sitt namn vid den tidpunkten eftersom själva företaget startades som ett studentprojekt i Lund. Och vi ju alla tre träffades där.
Ölbryggarna får ta över begagnade tunnor för sin fatlagring
Projekt korridorsöl
Simon Frennbergs rum var högkvarteret för bryggeriet, vilket inte alltid var populärt bland de andra boende i korridoren. Inte förrän de fick upp volymen och fick till god kvalitet (läs smaken) på ölet. Plötsligt fick korridorsbryggeriet högre status!
Idag brygger Finn cirka 400 000 liter öl om året, har över 800 shareholders och har vunnit flera fina priser inom närproducerad hantverksöl.
“Receptet för vårt bryggeri är att brygga på nyfikenhet och kärlek för hantverksöl och mikrobryggeri, man hittar inga konserveringsmedel, kemikalier eller billiga ersättare i vår öl”
– Faktum är att flera av de som jobbar här har en bakgrund från LTH. Och det har verkligen gjort det möjligt för oss att faktiskt utveckla nya metoder och att utveckla vår utrustning och även förbättra vårt kvalitetsarbete, till exempel har vi nyligen etablerat att större labb med PCR-möjligheter och avancerade analysmetoder, som mångt och mycket bygger på våra LTH-bakgrunder, säger Joacim och fortsätter;
– Men från början var det ju ingen självklarhet att det var just detta vi skulle syssla med i framtiden. Ett tag trodde jag att jag skulle jobba som konsult inom bankvärlden. Och Petter trodde att han möjligen skulle jobba inom akademin. Men när en möjlighet kallar, kan man välja att ta chansen eller inte. Det fanns ju redan en affärsplan tack vare studentprojektet där vi skulle starta ett företag ”på låtsas” och det fanns dessutom en öl att producera – så vi tog chansen och satsade, på riktigt.
Karnevölen 1986 – 2022
Karnevölen lanserades första gången 1986. I början var det de stora bryggerierna som marknadsförde sin öl med en karnevalsetikett på burken. Men under karnevalen 2014 kom trion på att det faktiskt saknades en riktig ”ale” i karnevalssortimentet varpå de fick chansen (efter en lyckad pitch) att producera en sådan för Futuralkarnevalen.
– Vi hade inte möjlighet till storskalig produktion på den tiden berättar Petter. Så vi döpte om en av våra amerikanska ”pale ales” och satte på karnevalslogotypen. Och eftersom den sålde riktigt bra, fick vi vara med igen 2018 , men då kunde vi äntligen producera större mängder.
Fyra sorter för fyra olika sorters smaker
Och på den vägen är det! 2022 är hela sortimentet gjort helt från scratch. Alla recept och idéer har tagits fram i samråd mellan Brygghuset Finn och Karnevalens dryckesansvariga. Och det är historiskt. Resultatet är förstklassig hantverksöl på skånska.
Karnevöl Karnevölen 2022 är en klassisk pilsner i tysk stil med smakrik och fyllig karaktär (i folkmun – en klassisk ljus lager) på 4,3% vol.
Karnevale Årets KarnevAle är en av Brygghuset Finn nyutvecklad humlearomatisk Session IPA på 4,5% vol .
Karnesuris Nykomlingen KarneSuris är en suröl med guava, apelsin och passionsfrukt på 4,2% vol.
Karnecider Karnecidern är en äppelcider med frisk smak på 4,5 % vol.
Bara en procent av riskkapitalet går till kvinnor. Varför är det så och vilka konsekvenser får det?
Lundaalumnen och VD:n för Reach for Change Sofia Breitholtz
–Att situationen ser ut som den gör idag är på grund av en kombination av faktorer. Det finns både strukturella och systematiska hinder idag, vissa mer synliga än andra. Vi hör ofta från de kvinnliga entreprenörer vi jobbar med att det finns en avsaknad av kvinnliga förebilder, säger Lundaalumnen och VD:n för Reach for Change Sofia Breitholtz och fortsätter:
-Det finns även en uppfattning om att kvinnor bygger bolag inom andra sektorer som inte anses som tillväxtsektorer, eller där skalbarheten ifrågasätts. Men vi ser även att kvinnliga grundare får andra typer av frågor från investerare än vad manliga grundare får. Kvinnliga grundare får ofta frågor om risker och utmaningar och manliga grundare får ofta frågor om vision och tillväxtplaner. Det finns liknande utmaningar när det gäller offentlig finansiering.
Det är enklare att investera i det man känner igen
Enligt en rapport som släpptes nyligen av Jämställdhetsmyndigheten (Offentlig finansiering av företagande ur ett jämställdhetsperspektiv) är det mansdominerade branscher som också är premierade mottagare av offentlig finansiering. Mest kapital ägs av manliga investerare och det kan uppfattas som enklare att investera i det som man känner igen eller har lätt åtkomst till.
– Man investerar ofta i liknande nätverk som man själv tillhör, säger Sofia Breitholtz. Detta blir en stor barriär för kvinnor som är utestängda från dessa nätverk, och det blir ännu svårare för till exempel kvinnor från minoritetsgrupper.
Konsekvensen blir att vi går miste om massor av innovation och nya bolag som inte grundas
Nyligen släpptes en rapport av tankesmedjan Ownershift som visar på att män äger mer en dubbelt så mycket som kvinnor. Detta får konsekvenser för kvinnligt pensionssparande, deltagande på arbetsmarknaden, etc. Men framför allt går vi miste om massor av innovation och nya bolag som inte grundas säger Breitholtz.
– Detta är en samhällsekonomisk förlust. Särskilt inom sektorer som vård och utbildning där vi ser att kvinnor är överrepresenterade. Dessutom är jämställdhet är inte bara en rättvisefråga utan även en förutsättning för att klara av FN:s globala mål för hållbarhet till 2030.
Vad tycker du att vi som samhälle ska göra åt det?
Breitholtz menar att ett första steg är att bli medveten om dessa utmaningar och genom att investerare börjar titta bredare än i sina egna nätverk. Först då kan samhället få till en mångfald inom innovation och företagande.
–Det finns också potential att få till spännande samhällslösningar som behövs idag. Statligt kapital kan användas som en katalysator för mer finansiering. Särskilt genom att ta tidiga risker. För att det ska fungera behövs också data som visar på hur mycket kapital går till kvinnliga grundare, etc.
Viktigt är också att vi lyfter kvinnliga förebilder. Att vi visar tjejer och kvinnor att det går att bygga starka bolag som kvinna.
”För att bli en medlem i 17 ska du kunna visa att du grundat ett eller flera bolag som omsätter (eller har omsatt) minst 50 mkr/år samt kunna verifiera detta med ett årsbokslut eller motsvarande.” (Källa: 17natverket.se)
Lundaalumnen Carolina Faxe (Ekonomihögskolan, Lunds universitet 1992-1996, Master of Science in Business and Economics, Finance) är en av de 46 framgångsrika företagarna som är med i nätverket 17. Ett nätverk som startades för att påverka entreprenörsklimatet i Sverige. Medlemmarna i 17 har tillsammans 100 bolag, 6000 anställda och omsätter 10 000 000 000. Alla är kvinnor (såklart).
Sunt och hållbart företagande Makten i svenskt näringsliv har alltför länge funnits hos män i toppen av pyramiden skriver 17 på sin hemsida. Därför vill de inspirera kvinnor att bygga stora bolag eftersom stora bolag påverkar den makten. Och med makt kommer också ansvar för sunt och hållbart företagande, vilket är en av nätverkets stora drivkrafter.
Tiden i Lund var formerande Carolina Faxe är ägare av TicTac Learn, Nordens ledande leverantör av EdTech (Educational Technology) och omsatte 63 miljoner kr under 2021.
Tiden i Lund var en formerande tid för Carolina, där hon lärde sig kritiskt tänkande, att aggregera mycket information och se samband.
”Jag har alltid gillat att göra affärer och var med i LINC där vi hade ett stort aktieintresse och var pionjärer med en av de första Bloomberg-terminalerna i Sverige. Vi var lite nördiga men det har gått väldigt bra för de flesta som var med i LINC.”
2009 hade Carolina varit vd för Travelstart i drygt tre år med en expansiv lönsamhet. Bolaget växte från 400 miljoner till 1,8 miljarder på 3 år. Men när bolagets ägare ville ha tillbaka vd-rollen fick Carolina gå.
”Denna händelse gav mig en stor drivkraft att själv bygga och äga bolag. Jag förstod att det är ägaren som sitter på den verkliga makten. Min målsättning var att bygga ett bolag värt hundra miljoner. Jag brukar säga att Travelstart var en fantastisk skola i entreprenörskap och jag är väldigt tacksam för den erfarenhet jag fick där, både som ledare och entreprenör.”
Ett skifte i görningen Bara 30% av alla företagare i Sverige är kvinnor. Trots det visar många studier att bolag med jämställt ledarskap är både mer lönsamma och mer hållbara. Men varför vågar inte fler kvinnor satsa? Carolina tror ett skifte är i görningen. Ju fler förebilder som finns desto fler blir inspirerade.
”Det har hänt massor de senaste åren när det gäller fokus på frågan om kvinnligt ägande. Jag tror förutsättningarna är goda men det gäller att våga. Kvinnor är nog generellt lite försiktigare men samtidigt väldigt ansvarstagande. ”
Carolinas eget företag tar socialt ansvarstagande på stort allvar. Ungdomar, kvinnliga entreprenörer och mänskliga rättigheter ligger TicTac Learn särskilt varmt om hjärtat. Om Sverige och världen hade fler kvinnliga entreprenörer anser Carolina att det skulle bli ett härligare och mer spännande näringsliv.
”Mitt råd är att tro på dig själv och KÖR! Som entreprenör tvingas man hela tiden lösa olika situationer och det är inget man kan förbereda eller plugga sig till. Sätt upp tydliga mål, var stringent, ha tålamod och omge dig med ett bra team. ”
17 har också ett investerarnätverk som jobbar med att lyfta fram intressanta bolag i expansionsfasen. Investerarna består av medlemmarna plus ett antal utvalda ängelinvesterare och VC-bolag.
År 1880 klev de två första kvinnliga studenterna Hedda Andersson och Hildegard Björck in på universitetet. Andersson förblev ensam kvinna i två år, då Björck hoppade av, men snart ökade antalet kvinnliga studenter succesivt.
Hedda Andersson
Alltjämt fler kvinnliga studenter började även involvera sig i studentlivet: 1900 bildades Lunds Kvinnliga Studentförening och under 1930-talet blev Britt G Hallqvist kårtidningen Lundagårds första kvinnliga skribent. Landets första kvinnliga doktor, Frida Palmér, disputerade 1939 från universitetet och 1964 utsågs den första kvinnliga professorn Carin Boalt på LTH. Ett år senare utsågs Birgitta Odén till den första professorn på LU 1965. Universitetets första, samt hittills enda, kvinnliga rektor Boel Flodgren tillträdde 1992.
Viljan definierar även resan framåt. Ett exempel på universitetets nutida projekt kring dessa frågor är Universitetsgemensam satsning för jämställdhet och likabehandling. Med sin start 2019 och ledning av vicerektor Jimmie Kristensson var syftet att stärka det universitetsgemensamma arbetet för jämställdhet, likabehandling och lika villkor.
Jimmie Kristensson
Ett projekt för att identifiera effektiva arbetssätt inom jämställdhetsområdet
Vicerektor Jimmie Kristensson beskriver att universitetet har varit “en decentraliserad organisation” och projektet skulle förändra organiseringen kring jämställdhet och lika villkor. Han förklarar att jämställdhetsfrågorna drivits med en otydlig koppling till beslutsförmågor och implementeringsmandat, även om många fakulteter hade flera insatser. Kristensson anser att jämställdhetsarbetet inom akademin kräver en samlad organisation. Pengar har getts till ett HBTQ-nätverk för anställda och det finns ett aktivt samarbete med projektet Tellus som arbetar mot sexuella trakasserier och tydliga uppdrag för anställda. Kristenssons förhoppning är att den nya organisationen ska leda till ett kraftfullare och mer effektivt arbete.
Fyra områden identifierade i projektet
Diskrimineringsfria rekryterings och karriärvägar Kunskap och kompetens i organisationen Ett systematiskt arbetssätt Förebyggande arbete mot sexuella trakasserier
Kristenssons engagemang är stort och han trycker på universitetets behov att bli mer intersektionella i sitt angreppssätt:
“Det handlar ju om att arbeta för en organisation som på något sätt är omsorgsfull, i all sin konkurrens och all sin excellens, som kan visa respekt och förståelse för att människor är olika. De olikheterna berikar oss.”
Text och research: Elsa Hilltorp
Alumn från Lunds universitets Kandidatprogram i Genusvetenskap, 2018, 2021. Nuvarande förstaårsstudent på Lunds universitets Masterprogram i Globala Studier.
Lund sprudlar av nya idéer, nya koncept och briljanta människor. Här är femme uppfinningar som haft sin grogrund i Lund.
Natural Cycles – Elina Berglund Fertilitetsapp
Natural Cycles är en app som drivs av en algoritm som bestämmer fertilitetsstatus med hjälp av basal kroppstemperatur. Produkten kom till när fysikforskaren Elina Berglund (tillsammans med medgrundaren och partnern Raoul Scherwitzl) började leta efter ett effektivt och naturligt preventivmedel för egen del och insåg att marknaden saknade detta. Genom att tillämpa sina kunskaper inom avancerad matematik och dataanalys utvecklade de algoritmen som på ett precist sätt identifierar och förutser ägglossning och fertilitet, så att kvinnor över hela världen kan bestämma när och om de vill bli gravida. Elina Berglund är VD för bolaget som gjort succé världen över.
Lundoch Diagnostics – Yang de Marinis AI-baserat blodprov utvecklat för att förutsäga typ 2-diabetes
Lundoch Diagnostics har utvecklat en metod för att kunna förutsäga risken för typ-2 diabetes minst fyra år innan diagnos och ger ett bra fönster för tidiga interventioner för att förhindra typ 2-diabetes. Typ 2-diabetes drabbar nästan 10% av jordens vuxna befolkning och är den främsta orsaken till hjärt-kärlsjukdomar och njurkomplikationer. En stor internationell studie som följt cirka 7000 personer i upp till 20 år inom typ 2-diabetes ligger till grund för det nybildade bolaget Lundoch Diagnostics. Studien väckte stor uppmärksamhet i media runt om i världen på grund av den pålitliga och känsliga blodbiomarkören som förutsäger typ 2-diabetes. Den patenterade teknologin använder en AI-algoritm för att förutspå om en individ löper hög risk att få typ-2 diabetes.
Lundoch Diagnostics grundades i december 2020 för att kommersialisera tekniken. Den vetenskapliga grundaren och VD:n för företaget, Yang De Marinis är också docent vid Institutionen för kliniska vetenskaper vid Lunds universitet.
Malin Sjöö forskade inom livsmedelsteknik när hon startade företaget Speximo. Hon utvecklade en teknologi med quinoa som bas, som används inom kosmetikbranschen för att formulera krämer, pulver och sprayer som skyddar aktiva ingredienser, förbättrar texturer och dessutom är naturliga och hållbara. 2019 såldes Speximo till ett stort företag i USA, IFF, och deras Beautytech-enhet Lucas Meyer Cosmetics i en för alla parter god affär. Malin jobbar nu på Smile Incubator för att hjälpa andra uppfinnare.
Medow – Frida McCabe och Linn Wrangmark IV-bracelet
IV-bracelet från Medow är ett smidigt armband som på ett smart sätt håller intravenösa slangar på plats. Produkten såldes nyss i en lukrativ distributionsaffär till flera länder i mellanöstern. Bakom företaget står alumnerna Frida McCabe och Linn Wrangmark, som efter sin Civilingenjörsexamen i maskinteknik med teknisk design startade Medow 2016. Armbandet ger patienten en trygg och bekväm behandling och underlättar samtidigt sjuksköterskornas arbete.
Ablemind – Katarina Kjell Computational Language Assessments – Patientrapporten
En ny, unik algoritm förbättrar vårdgivares bedömning och behandling av psykisk ohälsa genom att analysera vilka ord patienten använder för att beskriva sitt mående.
De vetenskapliga rötterna finns i forskning om kvantifiering av semantik, där man mäter vad ord betyder genom att titta hur orden förhåller sig till varandra i stora textmassor. Katarina Kjell är psykologiforskaren och medgrundaren bakom verktyget som skapades för att underlätta klinikers arbete med att identifiera och följa upp psykisk ohälsa bland befolkningen.
Genom naturlig språkinlärning (NLP) analyseras den vårdsökandes svar kopplat till etablerade DSM-kriterier och kan på så vis påvisa eventuell förekomst och grad av depression, ångest och stressproblematik. Kort och gott kan man säga att det är ett verktyg som hjälper till i den diagnostiska processen, men även i uppföljningsarbetet av psykisk ohälsa. Under våren 2020 växlade verksamheten upp och tog sin första större externa finansiering. Själva produkten är en digital tjänst som heter ”Patientrapporten”, och riktar sig till vårdgivare.
Hype Innovation bjuder in alumner till gratis online event Alumna Sandra Fernholz (Globalization, Brands, and Consumption, LUSEM 2015) jobbar som Head of Social Impact & Sustainability på HYPE Innovation. Inför den internationella kvinnodagen bjuder hon in andra alumner till ett gratis online event ”Women in Innovation – Break the Bias”. Evenemanget äger rum den 10 mars och du anmäler dig här.
… skrev en frivillig lundastudent i det andra boerkriget.
Den 24 januari år 1900 dundrade fältartilleriet i kapp med mausersalvorna. General Redvers Buller, befälhavare över de brittiska styrkorna i Natal, Sydafrika, försökte återigen forcera boernas linjer vid Tugelafloden och undsätta den belägrade staden Ladysmith. 20 000 brittiska soldater stod mot 8 000 man från de bägge boerrepublikerna, förstärkta med utländska frivilliga. Och bland de frivilliga på boersidan fanns en oväntad sådan: en tjugoårig juris studerande av Lunds nation vid namn Sune Waldemar Christenson.
Sune Waldemar Christenson föddes den 4 januari 1880 i Håstads socken i Skåne. Hans föräldrar var bryggeriägaren, lantbrukaren och riksdagsmannen i första och andra kamrarna Christen Christenson och dennes andra hustru Maria Kathinka Borggren. Som son till en riksdagsman och industriidkare var det inte särskilt konstigt att Sune Waldemar fick gå på läroverk, och på höstterminen 1895 började han på Lunds privata elementarläroverk – numera känt som Spyken. I maj 1898 avlade han studentexamen med rätt slätstrukna betyg. I merparten av ämnena uppnådde han endast ”godkänd” (det lägsta godkända betyget) och i några få, exempelvis tyska och engelska, kom han upp till ”icke utan beröm godkänd” (steget över ”godkänd”). Hans betyg hindrade honom emellertid inte från att ta på sig den vita studentmössan, och på höstterminen samma år skrevs han in vid Lunds universitet i den juridiska fakulteten och vid Lunds nation.
Sune Waldemar Christenson
Vår huvudpersons tid vid Lunds universitet blev dock av allt att döma inte särskilt långvarig. Han förekommer i studentkatalogerna endast höstterminen 1898, och försvinner sedan därur. Kanske gick juridikstudierna inte så bra för den unge mannen – hans frånvaro från studentkatalogerna tyder på att han relativt snabbt avbröt sina studier. Enligt en senare uppgift skall Christenson ha blivit volontär vid Skånska dragonregementet, en uppgift som författaren dock inte lyckats bekräfta. I nuläget får vi konstatera att Sune Waldemar Christensons göranden och låtanden från slutet av 1898 fram till oktober 1899 är okända.
Många tjocka böcker har skrivits om orsakerna till det andra boerkriget. Boerna (holländska för ”bönder”) var ättlingar till de holländska kolonisatörer som under 1600- och 1700-talen bosatt sig i Sydafrika. Efter att Kapkolonin kommit under brittiskt styre växte boernas missnöje, och på 1830-talet flyttade en stor mängd av dem norrut. De trängde undan traktens urbefolkning och skapade sig två självständiga stater: Sydafrikanska republiken, vardagligt kallat Transvaal, och Oranjefristaten. De två boerrepublikernas förhållande till Storbritannien förblev komplicerat, och även om de lyckades befästa sin självständighet gentemot Storbritannien i det första boerkriget 1880 –1881 så fortsatte britterna hävda ett mått av överhöghet över Transvaal och Oranjefristaten.
Situationen komplicerades av att guld upptäcktes i Witwatersrand i Transvaal år 1886. Transvaal, som saknade egna medel att utvinna guldet, fick nu förlita sig på utländskt kapital och arbetskraft för att utveckla vad som var en av världens största guldfyndigheter. Även om merparten av arbetskraften utgjordes av svarta afrikaner som arbetade för låga löner under förfärliga arbetsförhållanden så innebar guldruschen även en omfattande immigration av vita gruvarbetare, ingenjörer, byråkrater och alla andra yrken som krävdes för att hålla igång gruvdriften. Transvaals regering, under president Paul Kruger, hade en ambivalent syn på denna invandring; å ena sidan var guldbrytningen naturligtvis till gagn för Transvaals statsfinanser, men å andra sidan utgjorde dessa uitlanders ett främmande och för boerbefolkningen hotande element.
En skämtteckning som driver med Transvaals president Krugers agerande i rösträttsfrågan för uitlanders.
Det hjälpte inte att Transvaal saknade den statliga byråkrati som behövdes för att tillgodose gruvnäringens behov, något som regeringen kompenserade genom att ge enskilda individer monopol på försäljningen av dynamit och många andra nödvändiga varor. Resultatet blev höga priser och missnöje inom gruvnäringen. Samtidigt saknade merparten av uitlanders rösträtt, och då president Kruger inte heller hade för avsikt att ge dem rösträtt utan hårda krav på att ha bott i Transvaal i flera år hade de ingen möjlighet att påverka sin situation.
Till detta kom att den brittiska regeringen såg boerrepublikerna som protektorat, något som gjorde de utländska gruvarbetarnas sak till en angelägenhet för Storbritannien. Under 1899 intensifierades konflikten i Sydafrika och brittiska förstärkningar började anlända till Kapkolonin. I oktober utfärdade president Kruger ett ultimatum till britterna om att dra tillbaka sina trupper, och när detta inte skedde förklarade boerrepublikerna krig mot Storbritannien den 11 samma månad. Trupper från Transvaal och Oranjefristaten föll in i Natal, inneslöt brittiska trupper i Ladysmith och intog en försvarsställning vid Tugelafloden i väntan på den brittiska motattacken.
De små boerrepublikernas kamp mot världens då största imperium rönte så klart stor uppmärksamhet i resten av världen, så även i Sverige. Utländska frivilligkårer sattes upp på boersidan, och en strid ström av utländska frivilliga – tyskar, amerikaner, irländare, ryssar, skandinaver – började strömma in via Portugisiska Östafrika. Bland dem var den nittonårige Sune Waldemar Christenson.
De utländska frivilliga drevs av många olika motivationer. Några såg i boerkriget en ädel kamp för små staters självständighet gentemot imperialismen. Andra – såsom irländarna – drevs av hat mot Storbritannien. Ytterligare några kom för själva upplevelsen – ett krig i det exotiska Afrika var precis den distraktion från fin-de-siécle-ennui som många européer sökte. Vi vet inte exakt vad som drev Christenson att gå ut som frivillig, men hans brev hem förråder en viss affinitet med den förstnämnda ”antiimperialistiska” bevekelsegrunden. Åtminstone var det så han skrev till sin familj. Kanske såg han i själva verket kriget som ett stort ”äventyr” och ett sätt att komma bort från sina misslyckade juridikstudier? Eller – om han nu var volontär vid Skånska dragonerna – ett sätt att pröva på sin nya militära bana i praktiken?
Josef Hammar
Den 28 oktober 1899 avseglade Christenson från Amsterdam ombord på ångaren König. Med därpå fanns även fältläkaren, äventyraren och upptäcktsresanden Josef Hammar, med vilken Christenson blev bekant. De anlände till Sydafrika vid en tidpunkt då allt verkade gå boernas väg. Britterna, vana vid kolonialkrig mot teknologiskt underlägsna fiender, var inte beredda på att möta boerkommandon utrustade med moderna mausergevär och artilleripjäser. De två boerrepublikernas arméer bestod av lättrörliga beridna kommandon som utgjordes av män som växt upp i sadeln. De var vana vid hårda strapatser, klimatet och terrängen, och hade sedan unga år lärt sig använda gevär och träffa med första skottet. Under november och december 1899 fann sig britterna slagna på alla fronter.
Christenson fick, som alla utländska frivilliga, all utrustning av Transvaals regering. I ett brev hem beskriver han hur han utrustats med ”1 häst med sadel och tillbehör, 1 mausergevär med ammunition, 2 omgångar kläder, 3 par skodon, strumpor, 12 skjortor, underkläder och för öfrigt allt hvad till en fullständig fältutrustning hör”. Obehagligt men tidstypiskt nog kunde Christenson också meddela att hans tropp tilldelats ”två svarta betjänter”.
I början av kriget hade de utländska frivilliga skickats till sina respektive frivilligkårer, men sedan Skandinaviska kåren i princip utplånats i slaget vid Magersfontein i december 1899 började frivilliga istället placeras i individuella boerkommandon. I Christensons fall placerades han i Lydenburgkommandot och skickades till boerhuvudlägret vid Ladysmith för att ta del vid belägringen. För den frivillige studenten började emellertid kriget inte särskilt ärorikt; han drabbades av dysenteri och fick tillbringa tiden kring nyåret 1900 på sjukhus.
Karta över krigsskådeplatsen i Natal
I ett brev hem, som trycktes i flera svenska tidningar, beskrev Christenson sina upplevelser av belägringen av Ladysmith. ”Det är ovanligt intressant att vara med i det här kriget,” skrev han, ”midt uppe i den brännande frågan för dagen, och sjelf få se och döma”. Han höll ”det för fullkomligt omöjligt, att engelsmännen någonsin kunna bli herrar över Transvaal”. Samtidigt var brevet också fullt av ynglingens övermodiga känsla av odödlighet: ”Första gången man är i elden är det ju litet otrefligt”, som han beskrev det, men ”man vänjer sig fort dervid [att folk stupar] och tänker rakt inte på kulorna andra gången”.
Den femtonde december 1899 gjorde general Redvers Buller ett första försök att undsätta det belägrade Ladysmith, men hans försök att korsa Tugelafloden vid Colenso slutade i fiasko. I ett andra brev hem rapporterade Christenson om den ”glänsande seger[n]” och att han, ehuru han själv inte deltog vid Colenso, ”hela dagen kunde […] höra kanondundret och gevärssalvorna”. Buller gav emellertid inte upp så lätt, och i januari bestämde han sig för att försöka korsa floden igen längre västerut. Platsen där han bestämt sig för att försöka övergången var bergig, och i mitten av boernas linje fanns det högsta berget på slagfältet: Spion Kop.
Spion Kops strategiska betydelse kunde inte underskattas. Som det högsta av bergen på boersidan dominerade det slagfältet, och kunde britterna erövra dess topp och placera artilleri där skulle boernas linjer kollapsa och vägen vara öppen mot Ladysmith. På natten mellan den 23 och 24 januari 1900 anföll britterna – under befäl av överstelöjtnant Alexander Thorneycroft – Spion Kop i skydd av mörker och dimma och drev med förvånansvärd lätthet undan boernas förposter, varefter de började gräva skyttegravar och förbereda sig för morgondagen.
När solen gick upp den 24 januari insåg britterna att de begått ett fatalt misstag. De hade inte ryckt fram hela vägen till Spion Kops högsta topp, utan hade istället grävt ner sig längre ner på berget. Deras grunda skyttegravar var nu utsatta för förödande gevärs- och artillerield från högre toppar runtomkring och till råga på allt kastade boerna in en våldsam motattack. Under hela dagen rasade striderna fram och tillbaka på Spion Kop, tills boerna, utmattade av dagens strider, retirerade. Thorneycroft visste inte om att fienden retirerat och gjorde samma bedömning som boerna, med resultatet att även han retirerade från Spion Kop framåt kvällen den 24 januari. Bergstoppen återerövrades därefter av boerna utan något som helst motstånd.
Boersoldater vid Spion Kop
I striderna på Spion Kop hade även Sune Waldemar Christenson deltagit, men han var inte bland de soldater på boersidan som återvände. Det var den ovannämnde Josef Hammar som, den 26 januari, erhöll den stupade Christensons pass av en man som höll på att identifiera de döda. I ett brev hem till den stupades föräldrar meddelade Hammar att deras son försökt undsätta en sårad engelsman mellan de båda sidornas linjer och då blivit skjuten i huvudet och bröstet. Om det verkligen var så det gick till är oklart – Hammar själv var inte närvarande utan förlitade sig på andrahandsberättelser, och lockelsen att trösta de sörjande föräldrarna genom att ge sonens död ett romantiskt och hjältemodigt skimmer torde ha varit stor. Men faktum kvarstod – juris studerande Sune Waldemar Christenson från Håstad i Skåne mötte döden på en bergstopp långt hemifrån bara månader efter att han anlänt till Sydafrika.
I Sverige mottogs beskedet om Christensons död med stor sinnesrörelse, närmast gränsande till romantisk eufori. Plötsligt var han inte längre ynglingen med halvtaskiga betyg som avbröt sina juriststudier efter en termin. Istället var han ”[d]en unge studenten [som] lät Sveriges Rikes Lag fara och skyndade att ställa sig i de för sin rätt kämpande boernas led”, som ”nu hvilar […] i Sydafrikas bloddunstande jord. Det unga hjärtat, som klappade så varmt för frihetens sak, har upphört att slå. Han gjöt sitt hjärteblod för hvad han ansåg sanning och rätt. I sanning en skön död för en ljusets fanbärare”, såsom tidningen Hvar 8 dag uttryckte saken.
Båstadsposten menade å sin sida att en
så modig, ädel, upplyftande krigaregärning som denne ynglings förtjänar att bevaras bredvid minnena från våra krigiska storhetsdagar […] hans minne skall outplånligt lefva i våra hjärtan, i alla svenska hjärtan som värmas inför ett ädelt dåd. När Lunds studenter nästa gång mötas till nordisk fäst och hålla mönstring med de hädangångna, då skall kanske den djupast kända hyllningsgärden ägnas en af de döda kamraterna, ty namnet Sune Valdemar Christenson skall förvisso ej saknas på bautastenen.
Även vid Lunds universitet rönte nyheten stor uppmärksamhet. I Lunds universitets studentkatalog, som ju inte upptagit Christenson sedan dennes första och sista termin 1898, upptogs han nu bland de avlidna studenternas skara. Till och med i rektor magnificus Magnus Blix årsberättelse för år 1900 redogjordes för hans död med orden: ”På slagfältet i boernas led fann han en behjertad ynglings sköna död i det ögonblick han reste sig ur skyttelinien för att bispringa en sårad, som anropat hans hjelp”. Med fog kan man säga att Lunds universitet ”approprierade” den döde Christenson som sin egen.
Akademiska föreningen stora sal vid Nordiska festen 1901 (ehuru källan felaktigt säger 1897 har jämförelse mellan namnen på bautastenen och tidningsreferat visat att bilden faktiskt är från 1901 års fest)
Och hur blev det då med ”den djupast kända hyllningsgärden” på Nordiska festen i Lund år 1901? Bevarade fotografier visar att Christensons namn inte stod på den i stora salen på Akademiska föreningen uppställda bautastenen. Men studentkårens vice ordförande höll ett tal ”till de döde kamraterna”, där han avslutade med att säga
Den, hos hvilken vi minnas en ärlig sträfvan, en redlig håg och ädla tankar, den som åt sig förvärvat en plats i sina vänners hjertan, han har icke lefvat förgäfves. Derför skola de icke glömmas, derför skola deras minne firas med sorg, men icke med klagan.
Så här i efterhand känns det svårt att veta vad man skall tycka om Sune Waldemar Christensons liv och död. Å ena sidan är det en tragisk historia som avslutades med en död långt hemifrån. Å andra sidan stupade han på afrikandersidan, och envar som känner något om Sydafrikas historia och apartheid vet att det är svårt att framställa den sidan och dess förkämpar i någon moraliskt fördelaktig dager. Å tredje sidan är knappast den brittiska imperialismen mycket bättre, sedd i historiens backspegel. Och de bombastiska hyllningarna till den stupade klingar på något sätt falskt inför minnet av nittonhundratalets alla krig och katastrofer. Men oavsett vad är Sune Waldemar Christensons levnadsöde fascinerande, så kanske är det till syvende og sidst kanske bäst att parafrasera Shakespeare och avsluta med att säga att ”jag är här för att begrava Christenson, inte för att prisa honom”..?
TEXT: Henrik Ullstad Arkivarie vid universitetsarkivet
Författaren önskar uttrycka sin tacksamhet till Lukas Sjöström för vänlig hjälp med korrekturläsning, Drew Swinerd för goda litteraturtips, samt Fredrik Tersmeden för framtagande av arkivhandlingar.
Kommentarer